”Det är i möten mellan människor saker händer” sa den begåvade dirigenten Merete Ellegaard när jag intervjuade henne för en del år sedan.

Kort. Koncist. Och sant.

Merete pratade om människor, musik, orkestrar. Men tesen gäller mycket mer.

I förra veckan var jag – tillsammans med den duktiga skrivcoachen Ann Ljungberg – lärare på en romankurs i London. Och kanske undrar du omedelbart:

Kan man verkligen lära någon att skriva en roman?

Nej, det tror jag inte. Antingen har man begåvats med förmågan att kunna skriva, eller inte. Däremot är jag övertygad om att man kan lära någon att skriva bättre. Skrivandet är ett hantverk. Den som tränar lär sig knepen och undviker fallgroparna, utvecklar sitt skrivande.

Men kanske är mötena mellan människor ändå viktigast.

Det som hände i London för några dagar sedan var närmast magiskt. Nio svenska elever från Italien, Schweiz och Sverige samlades tillsammans med Ann och mig på en trevlig pub i Paddington för teorilektioner och en lång rad skriv- och kreativitetsövningar av olika slag. De skrev, lyssnade på varandras texter, skrev bättre, gick in i djupa gruppdiskussioner, skrev ännu bättre …

Dag för dag utvecklades texterna. Kursdeltagarna tog ut svängarna, började måla med orden och meningarna, lät fantasi och gränsöverskridningar komma fram, växte som människor och som författare. När det var dags att avsluta kursen ville ingen åka hem. Nu, dagarna efteråt, sitter de flesta på var sitt håll och längtar tillbaka.

Det är i möten mellan människor saker händer …

Kanske skulle inte bara några få kosta på sig att åka på skrivkurser. Kanske skulle vi människor bara behöva fler möten med andra för att lyssna, lära, inspireras, utvecklas. Mycket har vi att lära av våra sydeuropeiska vänner som varje dag pyser ut sina problem på kaféet efter jobbet istället för att låta ångesten stocka sig i halsen år efter år tills det är dags för lyckopiller och terapi.

Kanske.

En av de människor som anmält sig till min skrivarkurs i härliga Tylösand 19 – 21 april, är en man i hög position som aldrig skrivit en rad utom jobbrapporter. Han sa så här:

”Vet du vad, jag kommer nog aldrig att skriva en bok. Kanske dagbok. Eller dikter. Men jag är stor nog nu för att känna att jag skulle vilja tillföra livet något nytt, en annan dimension.”

Det klokaste jag hört på länge.

Om du håller med honom borde du kanske fundera på en skrivarkurs, som kan bli ditt livs upplevelse.

Det finns fortfarande några platser kvar på kursen på Per Gessles fantastiska hotell på stranden i Tylösand. Titta och fundera. Livet är – viktigt.

http://www.tylosand.se/dagohrlund

Välkommen!