Bokmässa i Göteborg, årets begivenhet, härligt! Bilfärd till Göteborg, på hotellet berättar receptionisten att det kostar sisådär 350 kronor per dygn (!) att parkera på deras icke bevakade område utomhus. Det har jag inte råd med.
Vi kör runt i kvarteren närmast. De två invalidplatser som finns är upptagna av bilar utan parkeringstillstånd för handikappade – tyvärr en icke helt ovanlig syn som man kan tycka att trafikpolisen borde ägna lite mer intresse åt. Vi ställer oss därför på en plats med parkeringsförbud, vilket i merparten av Sveriges kommuner är tillåtet i upp till tre dygn, om man innehar ett parkeringstillstånd för handikappade. Vilket jag haft i 22 år utan avbrott. Vilket i sin tur inte är en tillfällighet.
Big, big mistake. Ty – Glenn, den göteborgska trafikpolisens skräck, was there!
P-boten lyser gul mot oss när vi efter en underbar mässa ska lämna Göteborg. Beslutet att trycka på gult papper med dålig printer var mindre intelligent, men det låter vi för tillfället vara därhän.
Jag skriver ett ganska trevligt brev till trafikpolisen i Göteborg. Förklarar omständigheterna, inte minst att invalidplatserna i närheten var blockerade av bilar utan tillstånd. Frågar om Göteborg är ett undantag som inte låter handikappade parkera på platser med parkeringsförbud.
Till och med Stalin skulle förmodligen varit stolt över svarsprocessen. Först kommer det ett beslut om delgivning (för en parkeringsbot på 400 spänn!), i vilket man myndigt meddelar att handläggningen av ärendet kan ta upp till två månader. Dagen efter (trafikpolisen var tydligen inte översvämmad med jobb, trots allt) kommer det skriftliga beslutet i form av två A4-sidor.
Som svar på mitt trevliga brev får jag följande:
”Anmälan om bestridande lämnas utan bifall. Fordonet har parkerats längre än tillåten tid. Föreskriften var skyltsatt på föreskrivet sätt. Vad som anförts eller omständigheterna i övrigt föranleder inte att betalningsansvaret undanröjs. Lagen om felparkeringsavgift lämnar inget utrymme för en skälighetsprövning avseende utfärdandet av parkeringsanmärkningen. Bestämmelsehänvisning: Lokal trafikföreskrift:”
Personligt och bra, eller hur? De få gånger jag fått böter i andra kommuner har man undanröjt dem och svarat både begripligt och med en vänlig ton. För dig som har svårt att förstå kanslispråk översätter jag härmed brevet till svenska:
”Här i Göteborg har vi inget överseende med krymplingar. Vad vi gör på vår arbetstid ska du skita i. Och vilka regler som gäller tänker inte vi svara på. Betala nu.”
Brevet är undertecknat av en stackars assistent som inte handlagt ärendet. Vem som gjort det framgår dock. Glenns syster, månne?
Nåväl. Jag läser vidare och ser i den förtryckta texten att jag nu kan överklaga till Tingsrätten inom tre veckor. Men så blir det ju inte. Måste vara försiktig med egen tid och skattemedel.
Så här tänker du kanske nu: Aha, gubbjäveln är magsur för att han har fått p-böter. Big fuckin´ thing.
Precis. Exakt så tänker jag. Som legitimerad gubbjävel (mycket finare än vanlig gubbjävel) har jag rätt att vara magsur över precis vad jag vill.
Men jag tänker också så här: Glenn är ute i sin fina uniform och sin fina bil (jodå, du har väl sett att polisen fått Mercedesar nu?) med antenner och blinkande blåljus. Inte helt gratis per timme. Jag har – via mina göteborgska polisvänner (jag är alltså inte Göteborgsrasist per definition!) – förstått att man på Sveriges framsida har en hel del allvarliga problem att ta tag i. Skottlossning mellan motorcykelgäng, starkt organiserad grov kriminalitet, genomfart av ligor från Baltikum. Bland annat.
Jag förstår att Glenn vill jaga lätta statistikpinnar. Det vill alla poliser som är rädda för direktiven uppifrån och/eller inte tar sitt jobb på allvar. Naturligtvis är det inte bara Glenns fel – hela polisorganisationen borde nog ses över rejält när man, efter att ha tiggt och fått 3000 nya tjänster, knappast presterar så mycket bättre än tidigare. Den i polisledningen så avskydde professorn Leif GW Persson har skrämmande rätt i mycket av sin kritik.
Men det vore nog bra om både a) politikerna b) polisledningen och c) några Glenn tänkte om. De snutar jag känner väl jobbar häcken av sig – inte sällan med livet som insats – för att gripa knarklangare, rånare, våldsmän, smugglare, pedofiler och människor som ingår i organiserade nätverk för att bli miljonärer på trafficking, droger och annat elände. Tack för att ni orkar!
Så Glenn, ett tips: 400 spänn för att bötfälla en krympling, leder inte nödvändigtvis till ett bättre samhälle. Så slå på blåljusen och åk fort som fan när det verkligen händer något, okej?
Texten till det här blogginlägget kommer i sin helhet att snigelpostas till trafikpolisen i Göteborg.
För kännedom, som det så vackert heter. :o)
Fick du verkligen boten av polisen och inte av ett parkeringsbolag? Normalt sett brukar det vara ett bolag som sköter om parkeringsbevakningen men det kanske är annorlunda i blåvitt-land?!
Mattias,
det var av polisen. Om inte parkeringsbolaget har förfalskat absolut allt som står på boten… :o) Dessutom är det polisen som svarat på mitt brev, inget parkeringsbolag….
Det är en mycket vanlig missuppfattning att polisen utfärdat en p-bot som utfördats på kommunal mark av kommunalt anställda p-vakter. Detta då det är polismyndigheten som står som formellt ansvarig för den utsända p-boten och polismyndigheten står också som avsändare på den fysiska p-boten. Skälet till detta är att det är till polismyndigheten som överklagandet ska göras.
Det är ungefär 0,000000001 % chans/risk att p-boten i realiteten utfärdats av en polisansman.
Aversionen som i blogginlägget visas mot polisen är fullständigt misstiktad. Om det nu bekymrar den legitimerade gubbjäveln.
Jag vet ju inte vem du är eftersom du skriver anonymt. Men om du har rätt så bekymrar det mig betydligt mer att myndigheten inte tar ansvar för det den beordrar andra att göra.
Myndigheten står heller inte för något ”beordrande”, den utgör blott första instans som du kan överklaga till. Du har skrivit ett blogginlägg som tycks vara helt baserat på okunskap.
Det är alltid svårt att debattera med någon som gömmer sig bakom en anonymitet. Men jag anar upprördhet här och skulle inte vara rädd att satsa en veckopeng på att du ingår i rättsväsendet.
Icke desto mindre: Om ”Myndigheten” hade varit så förbannat vänlig att besvara frågorna i mitt brev, vilket ”Myndigheten” skyndsamt har att göra – men i det här fallet har negligerat helt – så skulle det varit mycket enklare att reda ut vem som var ansvarig för vad.
Men i det här fallet tycker ”Myndigheten” att det är lättare att bara sopa till med lite byråkratspråk, eftersom den som så många andra myndigheter dessvärre glömt bort vem som är uppdragsgivare.