För undvikande av missförstånd, låt mig först förklara att jag skriver detta i egenskap av att vara en stolt, Legitimerad Gubbjävel. Det tar decennier att förtjäna titeln, å andra sidan medför den förmåner. Bitterhet är inte längre något skällsord utan ett guldmärke man med stolthet bär på kavajens slag. Rättigheten att ha tveklöst kompromisslösa åsikter om allt ingår. Man kan aldrig bli anklagad för att bli rasist, eftersom man tycker lika illa om allt och alla. Utom möjligen sin tax och sin keps.

Då vet du.

Nu till det stora, viktiga och allvarliga:

Under det förra seklet förekom mer än en allvarlig medicinsk skandal i vårt land och dessvärre lär det väl inte bli bättre under 2000-talet.

Vi vaccinerar oss till döds och en ynka vattkoppa tycks i dag farligare än en skorpion.

Låt mig då avslöja en hittills hemlighållen skandal från 1900-talet:

Förmodligen började de medicinska experimenten mellan 1920 och 1930, ty jag minns min gröna ungdom (1976) när min då blivande svärfar stirrade på mig, på fullt allvar och med eftertryck sa: ”Sluta läsa så mycket, man kan bli dum i huvudet av alla de där böckerna.”

Han var snickare. Jobbade vitt på dagarna, svart på kvällar och helger, ägde en stor bostadsrätt, hyggligt stor bil och ett bra lantställe. Detta försvarades alltid med att han bara var ”en fattig arbetare”.

Uppenbarligen hade han fått en rejäl dos av Antibibliosil när han föddes.

När min generation kom till världen i slutet av femtiotalet, hade vetenskapsmännen fått fram den perfekta blandningen. Jag minns att jag vrålade strax efter förlossningen och nu vet jag varför.

Som alla andra bebisar fick jag omedelbart efter förlossningen en hästspruta med några hundra milliliter långtidsverkande Pragmatil blandat med en lika stor dos Tankeblockerare.

Syftet var politiskt vällovligt och mycket tydligt. Någon hade redan då räknat ut att pragmatismens egentliga syfte skulle komma att förändras till ett evigt velande under kommande decennier. Och lika viktigt som det i dag är att vaccinera bort varje normal och ofarlig barnsjukdom, lika prioriterat var det då att på sikt få bort både fritänkande och ställningstaganden.

För hur i helvete skulle det se ut om folk fortsatte utveckla fria tankar och ifrågasättanden när först kyrkans män, sedan politikerna, under sekler kämpat för att få ordning på folk och få dem att lyda?

I dag kan jag med facit i handen meddela att den där Pragmatildosen inte bet på mig.

Inte Tankeblockeraren heller.

Jag lider – på riktigt – av en sällsynt bindvävssjukdom som också gör mig motståndskraftig mot alla andra bedövningar och kanske är det förklaringen.

Pragmatilens långtidsverkan har dock fungerat bra inte bara på stora delar av befolkningen utan dessvärre på majoriteten av de härskande politikerna.

Resultatet – ett politiskt mellanmjölkspaket där ingen törs sticka ut åt någon sida.

När jag var liten var det ganska enkelt. Gubben på höjden, han i stora villan, var ledare för Högerpartiet. Det var inga tvivel om var han stod eller vad han tyckte.                 Fabriksarbetaren på järnverket var kommunist och det stod lika klart vad han ville.

De två var eoner ifrån varandra på alla sätt, och aldrig skulle deras skepp mötas i natten.

I dag är det, kanske på grund av Pragmatilinjektionerna, mycket svårare. Höger leker med vänster och tvärtom. Populärast är det att samlas i rökrutan i mitten. För vem vill stå utanför, bortom folkets Mellanmjölksröster.

Och ofattbara saker sker. 2000-talets mest briljanta kupp tillskrivs Moderaterna. Medan sossarna stod med ryggen till och i lugn och ro åt bullar, snodde Moderaterna resolut deras politik och blev ”Det Nya Arbetarpartiet”.

Hade motsvarande paradnummer spelats i Det Riktiga Livet hade straffet sannolikt blivit sex till åtta års fängelse för grovt bedrägeri.

Istället blev det applåder och väljarsympatier.

Under förra valet framförde jag åsikten att det var oväsentligt om jag gick och röstade eller ej. 2014 avser jag sälja min röst om någon betalar hyggligt.

Omoraliskt?

Inte alls – av två skäl:

1) För att få framföra ett fordon på svensk väg måste du gå igenom en rad tester som visar att du har åtminstone grundläggande intelligens. För att få rösta måste du bara ha fyllt 20 år.

2) I Landet Lagom kommer det inte att bli höger eller vänster. ”Spänningen” består av att se om det blir 52 – 48 till den rödgröna rörans fördel, eller 51-49 till den blågröna. I vilket fall som helst kommer det mesta, med få undantag, att bli som förut. Big deal.

Ideologierna har bleknat. I vissa fall för att folk har fått det bra. Mycket av det några kämpade för förr har för länge sedan blivit verklighet. Industriarbetarna har bra löner. Häromdagen läste jag om en 29-årig lokförare som var lycklig över att hon tjänade 36 000 i månaden.

Det är bra, allt det där. Bortsett ifrån bland dem vi inte vill prata om – de utslagna, psyksjuka eller hemlösa – är svälten och bostadsbristen ett minne blott. Folk blir inte rika på arbete utan på att äga sin bostad, lådvinet flödar på fredagarna och lyckan är nästan total (om vi undantar den lavinartade försäljningsökningen av depressionshämmande mediciner, förstås).

Men allt är inte bra.

De allra viktigaste – de som lyfter oss när vi är sjuka, lägger en tröstande hand på kinden, skrapar upp vår avföring och tvättar oss när våra sår stinker – går fortfarande omkring med skitlöner medan tjugoåriga bloggare får kultstatus, spelprogrammerare blir framtidens Bill Gates och snorungar tjänar femtio miljoner på nätpoker.

Mycket är bra, en del är rätt åt helvete men till skillnad från förr törs få politiker ta i det som är åt helvete.

Och ideologierna har som sagt bleknat.

Min vän anarkisten – som sitter med fyra barn i villa nära havet i ett läge få kan drömma om – muttrar något om att vi ska ha absolut fri invandring men utan bidrag till någon och att allt annat i kapitalismens namn sköter sig själv, om staten bara tar hand om rättsväsendet.

Min vän kommunisten har blivit skrämmande rik på sin konst. Han säger att han får kritik, att det är svårt att vara miljonär och revolutionär samtidigt. Men att han troget ska dela ut sin förmögenhet till massorna – så fort revolutionen kommer.

Min vän ärkesossen är inte så mycket sosse längre. Han har flyttat till ett av våra grannländer, arbetar för ett multinationellt företag och tjänar ohyggligt mycket pengar på ögonskygga projekt i mindre utvecklade länder. Han hackar oavbrutet på det nya kapitalistsverige och hänvisar till sin bakgrund som äkta sosse från Göteborg.

Min vän moderaten är en av de få som fortfarande säger vad han tycker. Lägre skatt och ut med blattarna. Men bara i slutna sällskap. Hans unika ställning i ett av våra största företag förbjuder honom att yttra sina åsikter offentligt.

För nu har ju alla med självaktning värdegrunder.

På företag, organisationer och förvaltningar ser jag allt fler affischer fulla av självklarhetsfloskler som talar om för oss vad vi ska tycka och tänka.

Utan injektionen av Tankeblockerare hade vi nog kunnat lista ut det där alldeles själva, tror jag.

Jag ser tappade generationer och trots min legitimation när jag ett hopp.

Låt framtidens generationer bli miljö-, stats- och globalvänligt injicerade med en rejäl dos Kreativil och Tankeodon!

 

 

/Dag Öhrlund

 

Fotnot:

Pragmatism, enligt Svenska Akademiens ordlista:

”Uppfattning som hävdar att sanning är avhängig av sin nyttighet eller fruktbarhet.”

Pragmatisk enligt min gamle redaktör: Rigid.

Rigid enligt SAOL: ”Stel, styv; fastlåst i föreställningar el åsikter, föga anpassbar”