Just hemma efter ännu ett givande skrivmingel arrangerat av kollegan och skrivcoachen Ann Ljungberg. Under nästan fyra timmar står författare, egenutgivare och förläggare på scenen och berättar den ena gripande historien efter den andra medan ett sjuttiotal lyssnar, dricker vin och äter ost.

En bra kväll.

Några av dem som står på scenen är – kanske utan att just nu förstå det själva – symboler för hur den svenska bokkartan håller på att ritas om. För så här ser det ut:

Jätten KF har officiellt gått ut och sagt att den vill bli av med ett par barn – anrika Norstedts förlag och den nya, sammanslagna bokkedjan Akademibokhandeln/Bokia är till salu.

Ingen skrikande köpare har anmält sig.

Häromdagen gick ICA-gruppen ut med ett uttalande och mellan raderna kunde vi läsa att Forma Books (Damm Förlag, ICA Bokförlag och anrika B. Wahlströms) är till salu. VD:n Anders Kvarby ska inte längre uttala sig till pressen, men ICA-gruppen låter meddela att man funderar över huruvida Forma Books är ett företag som passar in i strukturen. Kanske inte minst eftersom den årliga förlusten växt från tjugo-nånting till sjuttio-nånting miljoner.

Läs: Är det någon som vill ha förlaget?

Folk med insiderinformation berättar för mig att bolaget kommer att vara sålt före jul. Naturligtvis är det intressant. Vem är köparen? Vem vill köpa tre förlag som förvandlats från enskilda, starka varumärken till något urvattnat?

Samtidigt: I Norrland startar någon ett litet, anonymt förlag som hårdsatsar med tio titlar. I Halmstad drar Bra Böckers tidigare försäljningschef Eva Ahlkvist igång EA Förlag och går ut starkt med både David Baldacci och ett praktverk om Lill-Babs. I kväll står Ewa Åkerlind på scenen och berättar om hur hon gav upp tryggheten i ett bra och välbetalt jobb för att starta Ordberoende Förlag. Några meter längre bort står Nina Larsdotter Lööw som nyss sagt upp sig från ett lika säkert jobb för att arbeta heltid med Litet förlag, som i rask takt ger ut fyra debutanter och har fler i pipan inför den spännande vårutgivningen.

Kvinnorna nämnda ovan – jag hoppas och tror att det också finns män som jag varken känner till eller nämner här – ritar om den svenska bokkartan med en befriande frisk doft, glädje och energi. De har satsat och/eller lånat pengar för att kasta sig in i en av de mest konservativa av branscher, dominerad av män och likaså av några affärsmässiga regler som tillhör förrförra seklet (bland annat att få betalt först efter 90 dagar och att bokhandlarna har rätt att returnera böcker till fullt pris i upp till två år efter leveransen!). I praktiken medför dessa uråldriga regler att en modig människa som törs starta ett – om än litet – förlag i dag, riskerar allt och att falla hårt och gå sönder!

Så leve och applådera Eva Ahlkvist, Nina Larsdotter, Ewa Åkerlund och alla de andra små som stolt och trotsigt försöker på egen hand. Leve också Lars Rambe och Sölve Dahlgren som med HOI Förlag vänder upp och ner på hela det gamla förlagstänkandet, inför nya tankesätt och affärsmodeller.

Kort sagt: Leve alla som törs utmana det gamla och försöka införa något nytt. 

Det gäller i högsta grad också dig, K! Trevlig lunch i dag, och det var spännande att höra om hur du och dina kolleger tänker revolutionera läsvanorna i Sverige genom ett nytt koncept! Du är en av dem som kommer att välta det gamla och osunda över ända och införa ett sunt komplement. Jag håller tummar och tår för att du lyckas!

En era, dominerad av jätteförlag, sjunker lika långsamt och säkert som Titanic. Ingen, allra minst köpare med nya konsumtionsmönster, vill längre vara med och betala dyra adresser i Stockholms city, tjänstebilar och representationskonton. Läsaren vill ha snabb och bekväm tillgång till böcker i alla format – inbundna, pocket, ljudböcker, streamade, e-böcker, you-name-it, och allt ska vara tillgängligt till ett rimligt pris.

Bokbranschen kan välja mellan att lyssna på konsumentens önskemål eller att försvara en drygt hundraårig tradition och mumla att det var bättre förr. Några kommer att överleva, många kommer att dö i sin envishet att försvara ett förlegat koncept.

Ty jag som kommer från tidningsbranschen som jag trodde var konservativ, kan konstatera att den är ultraradikal jämfört med bokbranschen. Här talar vi – med få undantag – om en bransch som är stockkonservativ. Gamla förlagschefer och förläggare gnäller. Bokhandlarna gnäller. Vi författare gnäller. Allt är förfärligt och ingen vet vart pengarna tar vägen trots att det läses mer än någonsin.

Detta öppnar luckor för de nya, små, djärva. De som törs vara utan dyra adresser, tjänstebilar och VISA-kort med egen logotype på.

Bokkartan ritas om, redan innan USA-jätten Amazon kommit hit och smällt alla på fingrarna. Men det glädjande är att historierna blir allt fler och att människor fortfarande vill läsa.

Kanske mer än någonsin. Men kanske också på helt nya villkor.