Känner hur feberhelvetet börjar komma tillbaka, sedan jag efter tre veckors envis förkylning trodde att det var borta. I sanning dålig timing då det i morgon bitti är dags att styra mot Göteborg och årets begivenhet – bokmässan.

Du som inte är galen i böcker kan sluta läsa redan här, ty för dig skulle bokmässan vara lika obegriplig som en segelbåtsmässa för mig.

Du som älskar att läsa har kanske fått vara där någon gång, i Göteborg, på hösten, när allt tycks hända. Massor av nya böcker kommer ut, kända och okända författare slåss om uppmärksamheten på små och större scener, radio och tv direktsänder och tidningarnas reportrar smyger runt för att förhoppningsvis hitta en nyhet före någon annan.

Bokmässan är lycka, inspiration, känsla, hetta, trängsel, irritation, avund, glädje, skoskav, tårar, dålig snabbmat, halva löften, strålkastare, tjuvrökning i regn utanför entrén, skratt, intervjuer, försäljning, signeringar, superrea, eufori, vansinne, skvaller, kärlek, hat, fantastiska middagar, för många drinkar, kåthet, ångest, skandaler, lugn, träningsvärk, bakfylla, succé eller sorg – allt beroende på vem du är, vad du hoppades på, vad du gjorde där och vad Ödet hade i beredskap för dig.

Men oavsett vem du är, lämnar mässan minnen hos dig.

Jag minns inte riktigt hur många bokmässor jag avverkat och det är också rätt oväsentligt. Jag kan bara konstatera att jag trots trötthet, förkylning och feber ser fram emot årets mässa mer än någonsin.

Ty de förändringar som nu sker på den svenska bokkartan är oändligt spännande. Medan stora förlag som Norstedts och Forma plötsligt är till salu för att ägarna inte längre tror på dem, sticker massor av småförlag och egenutgivare upp som friska blommor genom asfalt. Nya digitala format skapas, e-bokens ställning stärks sakta men säkert, bokkonsumenterna är minst lika många som förr men väljer alltfler alternativ för att konsumera de historier de vill se eller höra.

Spännande.

Bokbranschen är stockkonservativ och alla gnäller. Vi författare gnäller för att vi inte får tillräckligt betalt för vårt arbete. Förlagen gnäller för att de inte tjänar pengar. Bokhandlarna gnäller för att de fått konkurrens som de finner osund, till exempel stormarknader och internetbokhandlar.

Men det köps böcker, det laddas ner och det lyssnas på ljudböcker.

Kanske mer än någonsin.

Det finns hopp.

Människor älskar att läsa och höra historier, bra historier. Det är de bra historierna som kommer att tränga fram, sälja, minnas och – filmatiseras. Dessa omringas av en hel massa halvbra och sämre historier som kommer att floppa och falla i glömska.

Med andra ord är det faktiskt precis som det alltid varit.

Och då undrar du förstås varför jag tycker att årets mässa blir mer spännande än någonsin. Svaret är att jag aldrig tidigare sett så många öppningar och möjligheter som nu, att jag aldrig tidigare haft kontakt med så många intresserade förlag och – filmbolag.

Det känns som om fler dörrar än någonsin står välkomnande öppna och det är med glädje jag sätter mig i bilen och nyfiket styr mot dem för att försöka förstå vad som finns bakom. Mina fingertoppar är svedda av dåliga förlagsavtal jag skrivit under tidigare och som jag inte kan ta mig ur. Men mitt sinne är stärkt av kunskap och fyllt av hopp.

Låter det naivt? Då får det göra det. Hälsningar från en vars skrivande är det enda sättet att leva.

För att jag varken kan eller vill något annat.