Det är valår och vi bör prata om rasism mer än någonsin. För min fru har detta aktualiserats eftersom hon under de senaste dygnen flera gånger blivit ifrågasatt, trakasserad, härmad och hånad på grund av sitt ursprung, precis som hon regelbundet blivit under de 24 år sedan hon kom till Stockholm.

Min fru är en flykting och en blatte.

Ty vem som helst kan väl se på näsan, hudfärgen och läpparna att hon är – skåning!

Värre kan det knappast bli, om man bor i Stockholm.

Under de första fem, tio åren lyckades hon med stor självbehärskning le ansträngt varje gång en lågbegåvad människa kom med ett dåligt skämt, försökte härmas eller sa till henne att lära sig svenska (!). Leendet förvandlades med tiden till att munnen blev smalare och efter 24 år av trakasserier dömer hon omedelbart ut människor som inte har ett bättre liv än att de måste hoppa på någon för dess ursprung.

Jag avundas hennes tålamod. Om det hade varit jag, hade jag slagit folk på käften istället för att le.

Ty så här är det: Om du säger ”turkjävel, jävla iranier, amerikasvin, sudanjävel eller grekfan” (nu blir jag säkert anmäld av första, bästa pk-försvarare) så är du rasist. Att vara rasist är numera värre än att vara våldtäktsman eller mördare, så vakta din tunga.

Att däremot säga ”jävla skåning”, ”lappjävel”, ”bondjävel”, ”rörmokarsvin”, ”AIK-rövhål” eller ”jävla frimicklare” är helt okej. Att norrlänningar kallar Stockholm för ”Tokholm” eller ”Fjollträsk” är vedertaget och man kan till och med komma undan med ”finnpajsare” eftersom våra härliga grannar arbetat i Sverige så länge.

Nu kommer vän av ordning genast springande och påpekar med höjt finger att vare sig skåningar eller AIK-are är en ras. Som om det spelade någon roll. Hur vore det om vi skippade alla grupper och pratade om människor som individer, vare sig de är kenyaner, djurgårdare eller rörmokare? Men så långt har vi alltså trots vår påstått höga intelligens inte lyckats nå, vilket är tragiskt.

Att vara rasist är alltså straffbart. Att  vara gruppist, yttra sig kränkande och nedsättande om en massa grupper är lagligt och dessutom – enligt vissa – kul. Var är logiken?

Det hör till saken att jag sedan många herrans år har en vänkrets bestående av många invandrare från när och fjärran. De har inga som helst problem med att uttrycka sina åsikter om andra folkgrupper klart och högljutt. När jag nämner rasism brukar de skratta och en av dem upprepar till mig med en klapp på axeln: ”Käre vän, du blir aldrig något annat än en amatörrasist, du hör ju vad vi säger.”

Men deras diskussioner förs sällan på vårt språk och når aldrig ut till den svenska allmänheten.

Om du fortfarande undrar vart jag vill komma med mitt resonemang så får jag väl, som danskarna så klokt säger, skära ut det i papp:

Jag tycker inte att det är ett dugg bättre att kalla någon för ”jävla skåning”, ”lappjävel” eller ”rörmokarsvin”, att härma en svensk dialekt eller att göra sig rolig över någons näsa eller fetma, än att yttra sig nedlåtande om någon från ett annat land. Det där är för mig ett tecken på att den som gör det antingen är osedvanligt korkad, eller mår dåligt.

Livet eller Ödet – vem som nu är ansvarig – har gjort att jag bland annat blivit förlamad, suttit i rullstol, numera haltar och går som en kratta. Jag har fått höra en hel del nedsättande kommentarer om det också. Min bedömning är att kommentatorerna inte varit högbegåvade, men förespråkare för gruppism.

Om människor frågar mig om jag är rasist brukar jag svara:

”Nej, jag avskyr alla människor, oavsett var de kommer ifrån.” Med tillägget: ”..som inte kan uppföra sig ordentligt.”

Svårare behöver det inte vara. Vi är människor och vi bör uppföra oss ordentligt för att respektera andra, och oss själva. De som smäller igen dörrar i ansiktet på andra, stjäl, våldtar, mördar, förstör, plågar, trakasserar eller bara är allmänt dumma, får nog räkna med mindre respekt.

Oavsett om de kommer från Skåne eller Långtbortistan.

Alla andra är välkomna i gemenskapen. Utan att behöva höra en massa skit om tillhörighet.

Frågor på det?