1996 fick jag min första bok i handen från tryckeriet. Jag glömmer aldrig känslan. Tummandet på pärmen, det bestrukna pappret mellan fingrarna, den närmast omärkliga doften av trycksvärta som man kanske bara känner om man som trettonåring varit springpojke på ett boktryckeri.

Sedan dess har jag skrivit och medverkat i ytterligare 25 böcker. Jag tycker att jag kanske borde ha vant mig en aning.

Men icke.

Än i dag är det samma egendomliga blandning av förväntan, nervositet och glädje. Samma undersökning av bindningen, tummandet på pappret, sniffandet efter trycksvärtan. Gjorde jag rätt, kunde jag ha skrivit bättre? Blev den så fin som jag hoppades? Och naturligtvis:

Vad kommer folk att tycka?

I dag fick jag kartongen med författarexemplaren av ”Brott i Sverige”, min första dokumentärbok. En bok i en ny genre blir som att gå på ett nytt underlag, resa till en främmande stad, äta en exotisk maträtt för första gången.

Spännande. Och lite nervöst.

”Brott i Sverige” var en positiv överraskning. Jag har arbetat oerhört hårt med boken under lång tid, jag var nyfiken på vilka kommentarer den skulle få och tidvis kritisk till de olika omslagsförslag som förlaget presenterade.

Nu är vi i hamn. Positiva kommentarer kommer in via mail och telefonsamtal. Kritiker ringer och beställer recensionsexemplar. Några journalister har ringt och bett om intervjuer.

Förhoppningsvis sover jag gott i natt.

Om inte tankarna på nästa projekt håller mig vaken.