Det är en till stora delar bedrövlig värld vi lever i nu, med galna män som orkestrerar krig till höger och vänster, och lika galna män som förvandlat Sverige till en veritabel krigszon för att tjäna miljarder på knark.
En konspirationsteori dyker osökt upp i min hjärna: Är det så att media indirekt äger läkemedelsföretag som tillverkar antidepressiva (en rejäl del av befolkningen verkar ju knapra gladpiller dagligen), eller hur kommer det sig att de inte vill publicera EN god nyhet per dag, som tröst?
När jag för många år sedan bodde i Hollywood och följde nyheterna på Channel 7, avslutades alltid sändningen med en nyhet som fick oss att le. En vilsen katt hade gått trettio mil och hittat hem. Två barn hade räddats oskadda ur ett hus som rasat ihop. En svårt sjuk människa hade äntligen blivit frisk. Kriminaliteten hade minskat med åttio procent i Somewheretown.
Och så vidare.
Jag vill minnas att TV 3 gjorde detsamma för många år sedan när de hade nyhetssändningar. När de slutade med det frågade jag en producent om anledningen, och fick det dystra svaret att tittarsiffrorna sjönk kraftigt när den goda nyheten kom.
Trist, om det är sant.
Ty mellan alla svarta rubriker som media bombar oss med, finns det ljusglimtar.
Allt är inte åt helvete.
Och de flesta människor är faktiskt hyggliga, omtänksamma och hjälpsamma.
Det handlar delvis om att öppna ögonen själv, i stället för att alltid lyssna på dem som försöker skjuta våra åsikter i en viss riktning.
Och det finns alternativ till gladpiller: Vacker musik, bra böcker, fantastiska filmer, teater, opera och inte minst – umgänge med goda vänner. På riktigt, du vet – inte via en mobilskärm eller en laptop.
Prata. Så där som man gjorde förr.