För sisådär 35 år sedan satt jag i en mycket sliten men sannolikt odödlig taxi – för övrigt en Volkswagen 1200 ”Bubbla” – i Rio de Janeiro – på väg till hotellet efter en lång arbetsdag i rejäl hetta.
Under dagen hade jag bland annat intervjuat chefredaktören för det som kallades folkets tidning – O Povo – och fått lära mig chockerande mycket om fattigdom och sett fruktansvärda bilder av halshuggna människor och ihjälskjutna gatubarn.
Verklighet för alltför många.
Elaka kollegor skulle nog ha påstått att jag hade styrkt mig med en del brasilianskt sockerrörsbrännvin – Caipirinha – och jag skulle inte ha bestridit det i ett förhör.
Bredvid föraren satt det en oerhört vacker taxameter med ”Libre”-skylt och allt. Skönheten påminde om de gamla Halda-apparaterna som brukade sitta i svenska taxibilar och jag drabbades förstås av svår nostalgi.
Jag inledde givetvis en segdragen förhandling med chauffören, vilken slutade med att han skruvade ut taxametern ur bilen och cruzeiros-sedlar bytte ägare. Några veckor senare flög jag hem till Sverige med min tunga men vackra souvenir, efter att ha fått en del märkliga blickar men till sist en ryckning på axlarna, i säkerhetskontrollen.
Naturligtvis skulle taxametern restaureras, kromet var ju hårt slitet och … ja, du vet. Naturligtvis blev den liggande i en kartong som flyttades från vinden till förrådet till garaget till …
Men jag glömde aldrig bort den. Helt.
Och så, i höstas, hittade vi den vid en rensning.
Nu eller aldrig.
Lång historia kort: Att hitta någon i Stockholmsområdet som förkromar var ingen lek. Men till sist landade jag hos smidige metall-Uffe som tittade, suckade, mumlade något om pressad zink och metaller av dålig kvalitet men sa att det nog skulle gå trots allt. Efter några månader och några vändor till andra kunniga metallherrar i Dalarna.

så han vet vad han snackar om.

Och se – häromdagen hämtade jag skönheten, blänkande vacker. Nu väntar jag bara på att min synnerligen tekniske vän ”Älgen” Olsson ska ha fått fart på innanmätet och belysningen, sedan ska skönheten upp på väggen.
Taxan? Den anges förstås i gamla hederliga Cruzeiros.
Frågor på det?