Jag debuterade som författare 1996. Sedan dess – och säkert även tidigare – har det förekommit jämmersång i de delar av bokbranschen jag sett och vistats i. Vi författare gnäller för att vi inte får tillräckligt betalt. Förlagen klagar för att de inte tjänar tillräckligt med pengar. Bokhandlarna gråter över konkurrensen från nätet och ICA Maxi.

Ändå biter sig de flesta kvar i en bransch som, om man fick tro dem, är på väg mot litteraturens Harmagedon och därefter given undergång. Det hela påminner en aning om det glada 70-tal när alldeles många taxiåkare körde omkring i bensinslukande amerikanare medan de gapade om hur illa det gick för taxibranschen (men ingen ville sälja sina taxitillstånd).

Bokbranschen är, som många andra, inne i en kraftig omvälvning. Konsumenternas beteendemönster har ändrats. Man köper lika gärna – eller hellre – sin bok på nätet, i mataffären eller på bensinstationen istället för i den dyrare bokhandeln. Alltfler föredrar att läsa nerladdade böcker på skärm eller att lyssna på ljudböcker i mobiler och mp3-spelare. Förlagen har efter 15 år med Internet mycket långsamt fått upp ögonen för att det finns nya kanaler att sälja läsning och lyssning genom. Bokhandlarna är deprimerade för att de inte kan konkurrera genom att kränga billig falukorv.

Det finns undantag. Några av de bokhandlare jag talat med har kavlat upp ärmarna, kliat sig i huvudet och hittat nya sätt att göra sin butik så attraktiv att många hellre vill gå dit och betala några tior mer. Såna som jag, till exempel, som på grund av synfel/ålder/lättja/teknikmotstånd (stryk det som ej önskas) fortfarande vill läsa allt på papper och på platser dit jag sällan vill ta med datorn eller en läsplatta. Och som uppskattar den kunskap bara en erfaren bokhandlare kan förmedla.

Branschen förändras men ryktet om bokens förestående död är inte bara överdriven utan absurd. Det läses och lyssnas som aldrig förr. Kunderna är villiga att betala för litteratur medan förlagen vrider sig i våndor och direktörerna får sparken på löpande band. 2010 sålde de svenska förlagen 1 500 000 fler böcker än året innan (i ett land med futtiga nio miljoner invånare!). Ändå tjänade de mindre i kronor räknat.

Det är inte nog med att branschen vaknat sent. Vissa delar av den sover fortfarande. Ett uttalande jag hört fler gånger än jag kan minnas lyder:

”Nej, men så har vi aldrig gjort förr. Det där låter bra, men det är nog bäst att vi gör som vi alltid har gjort. Det fungerar ju.”

Sanningen är att få i bokbranschen vet vad som fungerar. Fyra av fem böcker som kommer ut floppar ekonomiskt. Den femte ska inte bara betala sig själv utan också utgöra socialhjälp till de övriga fyra. Den förläggare som alltid visste vilken dem femte boken var skulle vara miljardär vid det här laget.

I den förvirring som råder kanske man skulle spola meningen i det förrförra stycket, spotta i nävarna och chansa lite friskare. Vara en aning mer vaken för hur konsumenterna vill ha sin läsning och lyssning.

Och kanske till och med sälja oxfilé till extrapris i bokhandeln.