Ett nytt år närmar sig, vilket inbjuder till reflexion.

Medveten om min egen svaghet ger jag inga nyårslöften. Däremot finns det en hel del jag kommer att försöka under 2013.

Och jag har några – möjligen naiva – förhoppningar:

Jag hoppas att allt fler människor lever efter begreppet respekt i dess vidaste bemärkelse. Att alla får leva så friska som det bara går, i frid, fred och ljus.

Jag hoppas att åtminstone en enda politiker – från något av de partier som inte förkortas SD – törs stå upp för det som vi påstår vara en demokrati, genom att våga diskutera alla problem i samhället, i kampen för att det ska bli bättre och i kampen mot mörka krafter.

Jag hoppas att vi kan ägna lika mycket intresse och omsorg åt våra gamla, sjuka, barn, hemlösa, missbrukare, utstötta och på andra sätt utsatta, som vi gör åt problemen i Långtbortistan. Likaså att SVT någon gång kan rapportera om vad som sker i Skövde, Malung, Köpenhamn och Sevilla istället för de dagliga uppdateringarna från Israel och Syrien.

Jag hoppas att de som med kallt blod misshandlar och torterar barn, djur, gamla och alla andra som inte kan försvara sig, döms till skoningslösa straff av antingen lag, natur eller – Ödet.

Sisådärja. Det var det mesta.

Slutligen önskar jag dig som läser det här, att 2013 blir ditt bästa år någonsin, med goda portioner av frid och lycka.

Det finns några få människor som jag inte längre förmår önska något gott.

Ni vet vilka ni är. Och varför.