Nyligen framträdde en ung svensk dam, under artistnamnet Puma Swede, i svenska tv-program och berättade om sin framgångsrika karriär och affärsverksamhet som porrstjärna i Hollywood. Till en del tittares – och programledares – stora förskräckelse såg hon varken nersupen eller nerknarkad ut. Hon verkade ha alla hästar hemma, kunde tala för sig och menade på allvar att hon gillade sitt jobb. Hon berättade också att hon i branschen sett några män och kvinnor bli utnyttjade, supa ner sig, skilja sig, knarka och bli deprimerade. Precis detsamma som varje dag sker bland kontorister, läkare, busschaufförer, professorer, sjuksköterskor, renhållningsarbetare och skådespelare.

Men det värsta av allt var naturligtvis att hon tjänade bra med pengar. På att bli förnedrad, vilket hon nu inte tyckte att hon blev, eftersom hon valt frivilligt och gillade det hon gjorde.

Hur behandlar man sådant i världens mest politiskt korrekta land, 2012?

Det blev naturligtvis folk- och tittarstorm. I min lokaltidning, som också hade intervjuat tjejen under rubriken ”Hästtjejen som blev porrstjärna”, rasade insändarna och ifrågasatte chefredaktörens mentala hälsa. Denne försvarade sig med att tidningen försöker skildra olika människor och alla delar av livet.

Vilket ju är hans förbannade jobb.

Senast i kväll såg jag ett program som visst kallas ”Arge snickaren” på tv. Och blev förbannad.

Jag ser alltför sällan television, men av praktiska skäl äter familjen middag på ett bord i närheten av tv:n och av en tillfällighet ofta i samband med att en viss typ av program sänds. Jag har noterat att det ursprungliga mobbing- och förnedringsprogrammet Robinson fortfarande sänds efter en miljon säsonger och lika många psykbryt. Förnedringen har vidare odlats och finslipats i rader av program som Biggest Loser, Lyxfällan, Rent Hus, Bonde söker fru, Ensam mamma söker och gudvetvad perverterade programmakare lyckats döpa dyngan till. Tv går hand i hand med kvällstidningarna som tar i så att de kräks för att lyckas skapa dramarubriker kring varje förnedringsprogram.

Och uppenbarligen går det hem.

Kontentan är densamma: Så länge folk förnedras med kläderna på, går det bra. I Rent hus förnedrade TV 4 människor, varav några uppenbart behövde hjälp med mycket viktigare problem än städning. I ett program som jag inte ens vill nämna namnet på, klappade producenterna de medverkande – som alla hade grava funktionsnedsättningar – på huvudet så fort de lyckades vara duktiga. Jag var färdig att kräkas på golvet. I Bonde söker fru har det också förekommit en och annan djupt olycklig och sjuk människa som helt uppenbart hade behövt erbjudas vård istället för att hängas ut i tv.

Producenterna bakom den här typen av program borde bindas i stolar och utsättas för tomatkastning på bästa sändningstid – det hade varit bra tv!

Det går alltså bra att förnedra handikappade och folk som inte riktigt förstår, så länge de behåller kläderna på. Men när en svensk tjej som högst sannolikt vet vad hon håller på med tar av sig kläderna och har sex för stora pengar – då är det katastrof. Däremot går det bra att tjejer klär av sig och har sex – utan stora pengar – i Big Brother, för då är det gubevars tv!

För min del kan programmakarna, producenterna och för all del tittarna fortsätta hyckla så länge de vill. Förnedring är förnedring, och jag tror knappast att Puma Swede förnedras mer än dem som luras av TV 4.

Däremot blir hon – med all rätt – rik på det hon gör.

Nu vill jag se en producent som har stake nog att göra goda och positiva program utan förnedring! Jag tycker inte att vårdslösa människor som levt över sina tillgångar på lyxkonsumtion ska belönas av tv, eller att snuskpellar ska få gratis städning. Jag tycker inte heller att otacksamma, uppkäftiga människor ska få hjälp av Arge snickaren eller belönas med ett nytt kök för några hundra tusen.

Jag tycker däremot att 91-åriga Elsa som vi såg i tv i morse, ska få hjälp att komma in på det hem myndigheterna i dag förvägrar henne, så att hon kan få adekvat vård och ett värdigare liv under sina sista år. Jag tycker att föräldrar som går på knäna för att de tvingas ta hand om sina svårt sjuka och/eller handikappade barn dygnet runt, ska få hjälp. Jag tycker att svårt handikappade människor som drabbats av det vi andra inte vill tänka på, ska få alla hjälpmedel och all stöttning de kan få.

Och nej – vi behöver inte visa det i tv.

Men i valet mellan pest och kolera vore det fan så mycket bättre än de förnedringsprogram som sänds i dag. Och att deltagarna i de programmen har kläder på sig gör inte saken ett dugg bättre.