Kompisfoton

Kompisfoton, hette det länge när mina små flickor – som nu är unga kvinnor – kom hem från skolan, ivriga att visa bilderna.

Nu är det jag som med stor glädje tar kompisfoton av mig och de intressanta människor jag träffar.

Som glada minnen. Att titta på igen en dag.

De senaste veckorna har varit hektiska. Jag har haft förmånen att träffa en rad intressanta personer. Den alltid lika vänlige författaren – dock mest känd som tennisorakel och tv-personlighet – Björn Hellberg tog emot i en övernattningsläget i Stockholm (Björn och hans fru Inger bor i Laholm) en fredagskväll, eftersom det var hans enda chans att ge mig en intervju.

 

Medan Björn och jag pratade serverade hans hustru Inger den godaste äppelkaka jag någonsin ätit och jag fick dessutom njuta av en Hellbergare, pralinen som blivit uppkallad efter Björn.

 

 

Björns historia är fantastisk. Inte bara har han skrivit 25 tennisböcker som sålt i små upplagor, han har därefter presterat mer än 25 andra böcker. Men när han åker till Göteborg för att gå på bokmässan stoppar en nyfiken människa honom på gatan och säger:

”Är du i stan? Är det tennis på gång, eller?”

Björn brukar då svara:

”Nej, jag är här för bokmässan.”

Han får en oförstående blick till svar och ett:

”Va? Har du skrivit en bok??”

Och den vänlige har inte hjärta att svara att han skrivit mer än 50 böcker. Värt att notera är också att Björn är svensk mästare – ingen annan författare signerar på så många ställen som han. Varje år blir det minst 8 000 exemplar av den senaste boken, plus inbundna, kartonnage och pocket av dem han givit ut tidigare!

Efter Björn träffade jag den förtjusande och högt respekterade förläggaren Dorotea Bromberg, som det finns all anledning att applådera! Efter en förfärlig historia av antisemitisk förföljelse lyckades hon, hennes far – bokförläggaren Adam Bromberg – modern och systern fly till Sverige 1970 (jag återkommer med hela deras historia i ett annat forum).

 

Dorotea har en osviklig näsa för stora författarskap – och för Nobelpristagare!

 

 

 

Här startade Adam och Dorotea med mycket små resurser förlaget Brombergs, som till i dag lyckats med konststycket att förlägga fyra Nobelpristagare i litteratur!

Doroteas ambition är att ge ut litteratur i världsklass och hittills har hon lyckats över föväntan. Förlaget ger ut allt utom deckare och sticker nu ut hakan genom att publicera en poesiantologi – en genre som nästan inga andra förlag vågar satsa på.

Heder åt Dorotea och hennes förlag!

Nästa spännande möte blev med Viveca Sten, en kvinna med närmast omänskligt tempo och produktion.

 

Viveca skulle behöva 30-timmarsdygn och tiodagarsveckor, men hinner mirakulöst nog ändå!

 

 

 

 

Viveca Sten är inte bara chefsjurist på jätteföretaget Posten Norden. För säkerhets skull är hon också gift (med en man som på grund av sitt jobb är utomands fyra dygn i veckan), mamma till tre barn, har ett hus och ett sommarhus. Hennes morgnar böjar 06.30 med träningspass för att ta hand om den trasiga ryggen och efter niotimmars, krävande arbetsdagar tar hon hand om hem och barn innan det är dags att börja skriva deckare mellan 22.00 – 23.30.

Sedan hon debuterade 2008 har Viveca släppt en Sandhamnsdeckare om året och hittills sålt över en miljon böcker i Sverige. Jag rotade efter en svaghet i perfektionen och till sist erkände hon:

Viveca är galen i – bullar! Släta, kanel eller kardemumma – bullar är hennes svaga punkt!

Så var det dags för Åsa Schwarz, som på grund av en ofattbar serie olyckliga omständigheter hela tiden fått jobba med sitt författarskap i uppförsbacke i Sverige – men som har gjort succé utomlands!

 

 

Åsas böcker säljer 50 gånger mer i Tyskland och Frankrike, än i Sverige!

 

 

Åsa, i vardagsjobbet expert på IT-säkerhet och marknadsföring, har slitit mer än de flesta författare för att lansera sina spännande böcker i Sverige. Hennes satsning på att göra huvudkaraktären – miljöaktivisten Nova Barakel – känd på Facebook har lett till stor medial uppmärksamhet utomlands. Åsa har blivit inbjuden av förlag i Brasilien, Spanien och Holland och rest dit för att prata om sina böcker, och hon har slagit försäljningsrekord i både Tyskland och Frankrike den första månaden boken kom ut. Men i Sverige är det som att simma i filmjölk.

En intressant historia av en kvinna som i höst lanserar en ny bok, samtidigt som hon kombinerar det med ett avancerat IT-jobb och privatliv.

Jag intervjuar, funderar, skriver, reflekterar, skriver vidare och funderar under alla de sena kvällar då planen flyger över mig för att landa på Arlanda.

Jag konstaterar som så många gånger förr, att det inte finns något mer spännande och roligare än att berätta.

Och vad kan vara bättre än att få träffa spännande människor som har en historia att förmedla?

När detta skrivs är det bara en knapp vecka innan årets begivenhet, Bok- och biblioteksmässan i Göteborg startar. Jag ansluter mig inte till den grupp som med trött nonchalans yttrar att de är ”tvungna” att åka till mässan, inte förstår vad de måste göra där, eller tycker att det är jobbigt.

Varför stannar de inte bara hemma och håller käft?

För mig och min familj är bokmässan en enda orgie i glädje, upptäckaranda, trötta fötter, nya kontakter och (trots att vi hade lovat att inte bära hem mer!) kassar med nya, spännande böcker.

Göteborg – here we come.

With love!