Husse och jag på vårpromenad. Av någon ofattbar anledning krävde han att jag skulle posera på den här gröna stubben. Har gubben blivit miljöaktivist, eller?

Vi hundar är tack och lov inte lika smittade av den politiska korrektheten som ni människor. Okej, vi kan inte använda N-ordet som vi vill, vi heller, men annars går det rätt bra.

Så vänner – låt oss prata öppet om något det blåser hårt om:

Rasism:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det här är KLART överdrivet, ok?

Alltså, hela rasistdiskussionen bland hundar är enligt min mening överdriven. Och jag tycker inte att man ska blanda ihop rasism med – fakta.

För så här är det i min värld:

De svarta är opålitliga!

Man har svårt att se deras ögon mitt inne i allt det där svarta hårburret. Jag har hört mina föräldrar berätta historier om allt hemskt de svarta – specielt schnauzers, arga pudlar och en och annan labrador ställt till med.

De är helt enkelt – precis som Collies – opålitliga.

Tvärs över gatan från mitt nya hem bor en sån där svart fan med stora mustascher. Opålitlig, gammal och bitter. Tik.

Gammal sur käring, med andra ord.

I dag blev jag beskylld för att ha lagt en bajs-tolle i hallen (jag har absolut inget minne av att jag skulle ha bajsat i hallen!). Det hade jag inte gjort, och först nu fattade jag varför jag fått så mycket skit den senaste tiden, för allt möjligt.

Jag är offer för en set-up! Den svarta käringen på andra sidan gatan hatar mig för att jag är liten, vit och ny i kvarteret – DET om något är rasism!!! Det är HON som har smugit in bajset här, genom den öppna altandörren, det är HON som har snott strumpor och bitit sönder saker!

Kärringjävel!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag badar åtminstone regelbundet, till skillnad från kärringen på andra sidan gatan!

Okej, gubben som äger henne ska snart flytta, så förhoppningsvis löser problemet sig av sig självt. Men om hon inte lägger av innan dess ringer jag och tar hjälp av mina gamla polare i skinnjackor – Hundidos!

High tass!

/Sigge