”Det är i mötet mellan människor musiken uppstår”, säger min vän, dirigenten Merete Ellegaard. Efter att ha tillbringat en stor del av sitt liv med musik vet hon vad hon talar om.

I mina möten med människor uppstår det sällan musik, men desto oftare andra värden. Häromdagen hade jag långa, filosofiska diskussioner med min granne, som har sina rötter i en annan världsdel men har levt hela sitt vuxna liv i Sverige. Under en långpromenad med valpen skuttandes framför våra fötter visade det sig att vi bägge är lika oroade över den bristande flexibiliteten i det svenska utbildningssystemet. Inte minst över att de stackars lärarna tvingas tillbringa alltmer tid i märkliga rapporteringssystem istället för att vara där de vill och borde vara – i klassrummen.

Dagen efter mötte jag min vän polisen, han som nästan aldrig sitter bakom ett skrivbord utan dagligen tar tag i allt det där vi andra inte vill tänka på och ännu mindre blanda oss i. Han som pass efter pass får se missbruk, utslagna människor, kvinnor som fått stryk och blivit våldtagna, barn som växer upp i misär mitt i det samhälle vi så stolta visar upp som en förebild för resten av världen.

Senast i dag hade jag ett fantastiskt möte med en man som bett att få träffa mig för att lära sig mer om skrivandets konst.

Det fick han.

Men under våra timmar tillsammans lärde också jag mig massor. Om vad som formar människor och föder tankar. Om klokheten att ta en paus ibland, stanna upp och fundera över vad man vill med livet.

Och hur man tar sig dit.

Det är i mötet mellan människor de goda, kanske de bästa, tankarna uppstår.

Och det är ovärderligt. Därför ska vi ta de chanser vi får till mänskliga möten, mitt upp i allt mailande, chattande och fejsbookande.