Obegripligt men sant. På en parkeringsplats utanför en matbutik i Malmö dyker hon upp i verkligheten, kvinnan som min medförfattare Dan Buthler och jag skapade som en IKEA-karaktär till boken ”Återvändaren”. Hon är i 50-årsåldern och välklädd. Skamlöst stjäl hon min parkeringsplats trots att jag står där, blinkar och pekar mot bilen som ska köra ut. Trots att jag står närmast, trots att hon ser mitt invalidparkeringstillstånd i framrutan.
Hon blir som ett mentalt gympass för mig. Jag vevar ner rutan vrålar vad jag tycker om henne.
Och kvinnan begår misstaget att gå i debatt med mig. En stund senare försvinner hon gråtfärdig med svansen mellan slagen i den fula kappan och förhoppningsvis är hennes kväll förstörd.
Min tonårsdotter är chockad och förbannad över en vuxen kvinnas uppförande. Återigen blir jag tvungen att döda ett par av de få illussioner flickan har kvar. Illa.
Det är lite synd att Sveriges alla kretiner till telefonförsäljare inte har gemensamma möten så att de kan varna varandra för sådana som mig. De skulle spara dem massor av tid, energi och obehagliga upplevelser, ty när det gäller dessa digitala kackerlackor är jag skoningslös och kan önska dem den brådaste och mest smärtsamma död, då de skamlöst tränger sig in i våra hem med allsköns skit.
Kvällen efter att käringen i den beige kappan snott min parkeringsplats ringer det igen – nu från det oroväckande, anonyma Norrköpingsnummer som dykt upp på displayen som missade samtal de senaste dygnen.
Han: Hej hej, jag ringer från företaget Positiv Pension! Hur står det till?
Positiv Pension? Skojar killen? Jag är femtiotalist och en av alla dem som är i högsta grad blåst av staten när det gäller en eventuell kommande pension. I bästa fall kommer den att bli en fjärdedel av det jag lovades när jag började jobba för fyrtio år sedan. Grovt bedrägeri, hade det hetat om någon gjort samma cirkusnummer i privat verksamhet. Sex års fängelse, kanske. Men statens herrar går fria.
Jag: Här blir det tamejfan ingen positiv pension!
Han (förvånad): Va?
Jag: Min fru har just lämnat mig med min bäste vän. De har tagit huset ifrån mig och biljäveln har gått sönder. Har du fler frågor?
Han: Oj, oj, oj, jag ville ju bara hjälpa dig med pensionen…
Jag: Det jag behöver hjälp med nu är något helt annat än pensionen!
Han: Oj, jag får väl önska dig en trevlig kväll då….
Jag: Det blir tammejfan ingen trevlig kväll här…
Han låter olycklig när han avslutar samtalet. Bra. Kanske, kanske skaffar han sig ett anständigt jobb istället för att plåga hederligt folk med skitsamtal på kvällstid.
Åker vidare till bästa vänner för att bo där i några dygn. Efter en stund ringer en försäljare från Bonniers Bokklubb och plågar dem. Jag tar över samtalet och förklarar på bruten svenska att hans ”erbjudande” om böcker om våld och död inte överensstämmer med vår religion.
Säljaren låter olycklig och tackar för sig.
På det hela taget har det varit ett bra dygn. Bortsett från idioterna på parkeringen och i telefonen har jag träffat massor av underbara, trevliga, artiga och på alla sätt härliga människor.
Sista funderingen före sovdags handlar alltså om varför vissa tar sig rätten att kränka, hetsa, tränga sig, ta sig in i människors privatliv med en förmodad rätt att uppföra sig hur fan som helst.
Och varför de blir förvånade och olyckliga när man ber dem fara åt helvete.
Så här enkelt är det, parkerings- och försäljartomtar: Låt anständiga människor vara ifred, så får vi en riktigt trevlig värld. Jag vet – det är svårt att förstå, men läs meningen om och om igen så kan den så småningom bli begriplig även för er.
Helskönt Dag, och jag kan inte annat än att hålla med.
Ett annat bra knep då telefonmarodöreran ringer och ska prångla på en något helt fantastiskt bra och revulotionerande är att visa ett enormt intresse och köpsug, men att det måste få vänta lite eftersom kronofogdens utmätning först måste bli klar här hemma. Dom tackar då blixtsnabbt för sig och återkommer heller aldrig. Har funkat varje gång.
Jehovas förarade mig med ett besök får några veckor sedan. Kul sade jag när dom ringde på varvid kära hustrun sa Ånej..inte den minnen. Sedan försvann hon ner i källarplanet. Jag öpnade dörren, lade mig till med det mest timida och fåniga ansiktsuttryck jag kunde åstakomma
(vet inte om jag egentligen behöver göra mig till…men ändå.) Dom fick presentera sig och ställa sin öppningsfrågor vilket brukar vara något om fred på hela jorden eller vad jag ska göra i mitt liv efter detta eller liknande. Eftertänksamt lyssnar jag och förklarar därefter att vi konverterat till budhismen efter att i större delen av våra liv levt i Nepal och vi var i princip nyss hemkomna. Jäpp, där gick dom igen. funkar varje gång.
Hej! Har väldigt svårt att förstå Jehovas vittnens reaktion i det som du beskriver. Min erfarenhet är att de uppskattar att tala med alla oavsett religiös tillhörighet. Kanske de misstänkte att du fabulerade och därför gav sig av. Eller kan det vara så att du hade svårt att förklara din buddistiska uppfattning därigenom blev avslöjad? Varför inte ta del av deras synpunkter på livsåskådningsområdet. Du kanske skulle bli förvånad att t.ex. få veta att de tillhör en av de största religiösa fredsorganisationerna i världen. De är vapenvägrare i alla länder och blev grymt förföljda av nazisterna på grund av detta.
Va?? Var i detta har jag nämnt Jehovas Vittnen???
Ursäkta Dag, det var en kommentar till Benny Franzens inlägg den 1 nov. om ett besök från Jehovas vittnen. Jag svarade kanske på fel ställe. Det var inte meningen.
Tja…jag vet inte , men dom gick i alla fall och helt frankt så ligger den buddisdiska trosläran betydligt närmare mig är vad Jehovas gör, så…!
Jag tolkar det så att du helt enkelt inte ville fortsatta samtalet. Hade du velat det tror jag säkert att vittnena gärna resonerat vidare om den buddistiska tron.
De har dessutom en bok som heter ”Människans sökande efter Gud” där ett helt kapitel handlar om buddismen. Några missuppfattningar om Jehovas vittnen handlar om själva
namnet Jehova. Kolla gärna den här platsen:
http://www.divine-name.info/
Jo det äger sin riktighet att jag inte hade för avsikt, eller lust, att fortsätta en diskussion kring jehovas troslära. Dom är artiga och trevliga vilket jag ger dem all kred för. Men om man förklarar att man inte är intresserad så ger dom sig inte med det, utan då är man ett ”objekt” som skall frälsas. För många år sedan kom en herre tillsammans med sin lilla dotter ( ca 8år) och ville tala med mig om Gud och vad densamma skulle göra för mig. Jag stod då mitt i ett större bygge av vårat Garage och var inte alls intresserad av att höra på vad han ville förtälja. När han förklarade att allt var guds verk, och så även det garaget jag stod mitt i en byggnation av, så tröt mitt tålamod och jag förklarade att jag byggt detsamma med mina två händer och att det i så fall finns två gudar och dom tillhör mig. En högerhand och en vänsterhand. Vi fortsatte inte diskussionen utan skildes i vänskap. Kontentan av detta är att jag ÄR inte ett dugg intresserad av vilken tro andra har. Dom får ha den men låt mig vara ifred.
Hej Benny, tack för att du tog dig tid att dela med dig av dina synpunkter. Det är alltid viktigt att respektera andras åsikter.
Alltid trevligt med åsiktsutbyte om man bemöts av samma respekt som man ger. Lev Väl Tehå. 🙂