Publicerad första gången 2009:

Det snöade den 23 december 1993 när den 37-åriga Lena Eklöw med ett hårt grepp om ratten styrde över en isig väg utanför Heby. Hon var nervös och när hon plötsligt beordrades att svänga höger in på en avtagsväg tappade hon kontrollen över bilen som gled av vägen.

Denna till synes vanliga dikeskörning resulterade indirekt i domar på totalt 60 års fängelse för åtta personer! Svensk polis kunde andas ut – äntligen kunde man gripa den grupp som under hela sju år utfört en serie grova rån, stulit militära vapen, hotat poliser, sprängt en bomb och bedrivit utpressning mot polisen:

Militärligan.

Berättelsen om denna exempellösa liga börjar, åtminstone så vitt man i dag vet, i Dalarna 1986.

Den 21-årige Carl Sumonja, omvittnat exemplarisk ledare och gruppbefäl från jägarutbildningen i Arvidsjaur, rånar tillsammans med lumparkompisen Erik Gröndahl ett bankbud i Kopparhallen i Falun. Bytet blir 330 000 kronor, en mindre förmögenhet på den tiden.

Så småningom skiljer sig Boris Sumonja från sina söners mor, tar med sig pojkarna och flyttar till Stockholm, där Calle startar Sumonja Bygg AB. Han kommer snart i kontakt med bankmannen Bo Pettersson som fått ett lån på två miljoner kronor för att renovera sitt sommarhus, och behöver bygghjälp.

Arbetet inleds men Sumonja tycker inte att han får betalt i rätt takt. Tillsammans med flickvännen Lena Eklöw beger han sig en mörk kväll till Petterssons sommarstuga, tömmer en dunk bensin och tänder på. Huset brinner ner och händelsen betraktas som mordbrand. Inte förrän drygt fyra år senare när ligan gripits och medlemmarna börjar ”gola”, kommer Pettersson att få reda på att det i själva verket var Calle som brände ner hans bostad!

På grund av brandorsaken får Pettersson inte ut pengar från sin försäkring och har nu problem med ekonomin. Han slutar på banken och tar jobb som säljare i Stockholm. Calle Sumonja tycker trots sitt brandtilltag att Pettersson är sympatisk. Han hjälper honom ekonomiskt och ser till att Pettersson tar lastbilskörkort, allt i syfte att längre fram kunna använda säljaren som chaufför vid rån!

I september 1991 bryter sig Carl Sumonja in i en vapenkassun i Getryggen i Botkyrka utanför Stockholm. Förutom vapendragaren från rånet i Falun, Erik Gröndahl, har han nu också med sig de yngre bröderna Lennart och David Sumonja, flickvännen Lena Eklöw samt ytterligare en gammal lumparkompis  – Johan Ahlin.

Ligan kommer över 224 militära vapen – AK 4:or, k-pistar, pistoler, kulsprutepistoler och mängder av ammunition. Flera av vapnen kommer att användas vid kommande rån. Flera år senare kommer Calle Sumonja också att under utpressning försöka sälja dem till stockholmspolisen för 25 miljoner kronor, under hot om att annars avyttra arsenalen till ”grupper eller organisationer med sällsynt snedvriden samhällssyn”.

Den militäre taktikern hade nu fått blodad tand och började planera en serie brott som skulle komma att skaka Sverige under flera år.

– Calle Sumonja var perfektionist, berättar Gunnar Björkén, en av de kriminaltekniker som utredde ligans brott. Han planerade och rekognoserade allt i minsta detalj, ställde alltid in en aktion om det fanns risk att den skulle misslyckas och gjorde avledningsmanövrar för att lura polisen.

I oktober 1991 sköt Johan Ahlin sakta en rullstol framåt i Farsta. ”Invaliden” Calle hade ena benet utsträckt framåt, och längs det vilade ett automatvapen under en filt. När vaktbolaget ABAB:s väktare kom ut från Systembolaget och gick mot väktarnas bil, slet Calle undan filten och öppnade eld. Fyra skott gick genom bilens ruta och ett av dem träffade väktaren i hakan. Någon minut senare hade Calle och Johan flytt med en väska innehållande en halv miljon!

Den 30 december satte Calle ytterligare en djävulsk plan i verket. En bomb som Johan byggt med hjälp av Kimulux, Dymamex, sprängdeg, sju kilo avklippt spik och utlösning á la snubbeltråd, skulle detonera på Centralen i Stockholm. Medan explosionen drog all tillgänglig polis och uppmärksamhet till sig skulle ligan utföra fem rån i söderförorterna.

Calle och Johan styrde mot Centralen. Bomben placerades i förvaringsbox nummer 821. Kumpanerna begav sig till Kungsholmen, ringde polisen från en automat och berättade om bomben.

Centralen utrymdes och tågen stoppades. När polisen skickade in sin robot för att plocka ut bomben, träffades utlösningsmekanismen. Bomben detonerade och orsakade omfattande skador, men inga personer skadades.

Samtidigt hade ligan blivit oense om hur rånen samma dag skulle utföras. Istället för att genomföra planen begav de sig till Calles lägenhet, drack öl och följde via TV bombdramat på Centralen!

Som inledning på det nya året skulle ligan den 3 januari 1992 råna en värdetransport i Trångsund utanför Stockholm, men fick avbryta försöket. Lika illa gick det ytterligare tre dagar senare när man försökte med en värdetransport i Skogås.

Men skam den som ger sig. Den 13 januari slog ligan till mot Posten i Svedmyra. Sju skott avlossades och rånarna fick med sig 708 000 kronor. När SKL skulle analysera tomhylsorna fick man myror i huvudet och det tog ett bra tag innan det kunde fastställas att de kom från en kulsprutepistol! Polisen insåg nu att man hade att göra med mycket farliga brottslingar och började ana ett samband med inbrottet i vapenkassunen på Getryggen.

Exakt två månader senare utfördes den synnerligen välplanerade operation som kom att ge ligan sitt namn. En Dodge Van med fem rånare i militärkläder och stridssele rullar upp framför Posten och Handelsbanken i Ösmo. Två av dem går in på Posten och två på Handelsbanken, den femte stannar utanför som vakt. Via walkie talkie påbörjas omedelbart en nedräkning från tre minuter.

Postrånarna börjar med att skjuta sönder bevakningskameror. De tilltvingar sig nycklarna till valvet och plockar även pengar från disken. Innan de lämnar lokalen skjuter en av dem med sin AK 4 åtta skott som i en glasruta bildar mönstret av en leende gubbe. Totalt avlossas över 40 skott.

Inne på Handelsbanken går operationen samtidigt lika smidigt. Med k-pist och AK 4 avlossar rånarna över 40 skott och skjuter sönder kamerorna. Inom några minuter lämnar de militärklädda Ösmo med 1 290 000 kronor och överger senare flyktbilen på en gammal övergiven militär helikopterplatta utanför samhället. Flykten fortsätter i en Mitsubishi-pickup med Lena Eklöw vid ratten och Lennart Sumonjana på passagerarplatsen. I lastutrymmet på flaket, gömda bland isolering, sitter Carl och David Sumonja, Johan Ahlin och Erik Gröndahl.

I en av polisens många avspärrningar stoppas Mitsubishin! Calle Sumonja sitter tyst med sitt vapen skjutklart, men efter att ha tittat in i endast förarutrymmet låter poliserna bilen åka.

– Det var enda gången i min karriär som jag givit ordningspolisen beröm för att de inte skött sitt jobb ordentligt, säger Walentin Nilsson, numera pensionerad kommissarie som var spaningsledare under större delen av utredningen om Militärligan. Hade poliserna sökt igenom bilen ordentligt, hade det blivit blodbad. Ligan medgav i efterhand att de inte skulle ha tvekat att skjuta ner poliserna!

Fyra månader senare vill Calle börja realisera de tillgångar som stals i vapenkassunen. I en rad brev till bland andra Stockholmspolisen bedriver han utpressning, bifogar listor över nummer på de stulna vapnen och hänvisar till de ”reklamkampanjer” för vapnen, som ligan utfört bland annat i Svedmyra. Polisen uppmanas att svara med kod av typen ”Är intresserad. Anna-Karin” som ska publiceras bland Dagens Nyheters annonser. Den första delen av utpressningen består av en serie brev som skickas under knappt två månader. Av tonen märks att avsändaren blir irriterad över att polisen inte agerar snabbare. Man vill ha 25 miljoner för vapnen, men polisen förhalar kommunikationen.

– Det var många turer, säger Walentin Nilsson. Jag förhandlade med ligan via krypto. Jag spelade högt men hade samtidigt beslutat att jag aldrig skulle sätta sådana summor på spel.

Tonen i breven blev hårdare och dåvarande länspolismästaren Sven-Åke Hjälmroth beslöt att det fanns en hotbild och att hans utredare skulle få beskydd.

Föga visste han hur rätt han hade. Walentin Nilsson:

– När ligamedlemmarna var gripna och förhördes ringde åklagaren till mig och berättade, att de hade tänkt kidnappa mig! Eftersom jag bodde i Nynäshamn och åkte ensam till jobbet tidigt på morgnarna, hade jag varit en sittande fågel för dem. Naturligtvis var det obehagligt att få beskedet, även om jag då lämnat utredningen och gått i pension.

Så småningom upphörde de hotfulla utpressningsbreven att komma.

Istället återgår gruppen till sin kärnverksamhet tio dagar efter att det sista brevet kommit. Posten i Kungsör rånas och nu försöker ligan förvirra polisen ännu mer. Man använder en ny metod för att stjäla flyktbil och uppträder inte längre i overaller utan i överrockar. Medan Calle håller vakt rånar Johan och David Posten och kommer ut med 152 000 kronor. De flyr i en stulen Ford Scorpio till Hagstaholm vid Mälaren där bilen körs in under täta granar som hindrar att den syns från luften. Iskallt trycker de under träden till kvällen, då Lennart kommer för att hämta dem i en gummibåt. De åker till en ö och byter kläder, för att sedan fortsätta mot Tumba. Men problem med båtens köl tvingar dem att gå mot Västerås istället, där de får ringa efter Erik som hämtar dem tidigt på morgonen efter rånet, och lugnt kör dem tillbaka till Stockholm i Sumonjas Mitsubishi-pickup.

Hos polisen stärks misstankarna om att det finns ett samband mellan de ytterst välplanerade operationer, där automatvapen är inblandade. Men utredarna famlar i blindo och har inte mycket att gå efter.

Operationen i Kungsör följs snabbt upp med ett lika välplanerat rån mot Posten i Rimbo, där bytet blir hela 737 000 kronor. I början av december 1992 förbereder gruppen ett grovt rån mot en värdetransport i Brösarp. Man stjäl flera blivande flyktbilar av märket Ford Sierra, och nu kommer Calles gamle ”vän” Bo Pettersson in i bilden. Han hyr en lastbil i Strängnäs, inreder den med ett gömsle av plywood, varpå resten av lastutrymmet fylls med Gullfiber innan han kör till Brösarp.

Men när operationen ska startas hör gruppen på polisradion att polisen har en trafikkontroll i närheten, och avbryter. Senare får polisen veta att gruppen tillverkat lösnäsor i olika storlekar, för att ”likna araber”.

På årets sista dag slår ligan till igen enligt känt mönster. In i köpparadiset Ullared rullar en stulen van med uppklippt tak. Lennart Sumonja står upp i bilen med en kulsprutepistol på stativ, placerad på taket. Posten, Sparbanken och Föreningsbanken ligger praktiskt nog placerade på rad och de militärklädda kan lugnt vandra mellan lokalerna och utföra rånen medan den tungt beväpnade Lennart vaktar. En fotograf som råkar köra förbi platsen lyckas ta bra bilder av aktionen, som han först tror är en militärövning.

Efter rånet flyr ligan med nästan två miljoner kronor, lämnar skåpbilen i ett skogsområde och fortsätter i en Ford Sierra. I ett ensligt skogsparti har man förberett ett gömställe. Bilen körs ner i en slänt och täcks med granris och tidigare huggna julgranar får bilda ”vägg” mot vägen. De jägarutbildade rånarna övernattar i skogen och inväntar den egentliga flyktbilen, som även denna gång styrs av Bo Pettersson.

Under de första dagarna 1993 bildar polisen snabbt en specialgrupp i Handen, under ledning av kommissarie Walentin Nilsson. Gruppen, som sitter i egna lokaler, har tystnadsplikt och är isolerade från andra poliser, består av spanare, utredare och tekniker från olika polisdistrikt i och kring Stockholm.

Ett jättejobb inleds. Poliserna granskar varje rån som begåtts i Sverige under de senaste åren, för att hitta likheter. Så fort ett nytt rån inträffar reser de till platsen för att researcha.

Rångruppen, som från början består av ett tiotal poliser, famlar fortfarande i mörker. Trots att man skärskådar varje känd rånare går det inte att binda någon tidigare straffad till de brott som utförts av Militärligan.

– Det här var en jobbig tid med oerhört mycket frustration, säger Walentin Nilsson. Många gånger var vi övertygade om att vi var nära, lika många gånger visade det sig att vi hade fel.

I början av sommaren börjar nya utpressningsbrev dyka upp hos Rångruppen. Ligan har nu börjat pruta. De vill ha fem miljoner för de stulna vapnen och hänvisar åter till sina ”reklamkampanjer” i form av rån. Med militär precision anger de koordinaterna där en helikopter ska dumpa plastade paket med ”lösensumman”. Walentin Nilsson bestämmer sig för att låtsas vara med i leken:

– Gunnar Björkén och jag hämtade fem miljoner i kontanter på banken och packade dem i buntar om tjugofem tusen, som omsorgsfullt plastades in av teknikerna. Jag hade gjort en noggrann plan för hur vi skulle gå tillväga och bedömde risken att förlora pengarna som minimal.

Under hösten utökas dessutom rångruppen med fler medlemmar från olika polisdistrikt i Stockholm, Köping, Sala och Södertälje. Som mest består gruppen av 25 poliser vars enda uppdrag är att spåra och gripa Militärligan.

Utpressningsbreven med instruktioner fortsätter att komma ända fram till i november. Men innan polisen hinner genomföra köpet utför ligan sitt nästa – och sista – rån.

Dagen före julafton kommer två tungt beväpnade rånare in på Sparbanken i Heby, medan den tredje väntar i bil utanför. Ligan består den här gången av Calle, hans pappa Boris och Erik Gröndahl. Före rånet har de förberett sig väl genom att placera ut fem flyktbilar på olika platser.

Rånet går smidigt och de tre flyr med 953 000 kronor. I en Volvo 245 väntar Lena Eklöw på dem, och kvartetten kör vidare, men blir snart upptäckta av en polisbil som följer efter dem.

Lena åker i nervositet av den isiga vägen med 245:an och när polisbilen med kommissarie Staffan Dahlsfjord vid ratten passerar, upptäcker en av polisaspiranterna att någon höjer ett vapen i bilen som ligger i diket. Polisbilen stannar 200 meter längre fram, Dahlsfjord skjuter varningsskott och Calle Sumonja svarar genom att ge eld med sin AK 4, dock utan att träffa poliserna.

Rånarna lyckas stoppa ett fordon som de tilltvingar sig, men kör vilse på de små vintervägarna i skogen och hamnar på den ena återvändsvägen efter den andra. Lena Eklöw hoppar av och ytterligare ett stycke fram överger de tre andra bilen, flyr genom skogen till området Sågars där de bryter sig in i en stuga. Calle stoppar in 230 000 kronor mellan böckerna i en hylla – ”som tack för lånet av stugan”, sa han senare i förhör – och eldar upp resten av bytet i öppna spisen.

En hundförare upptäcker rånarna i stugan, piketstyrkor tillkallas från Stockholm och efter att man skjutit in 120 tårgaspatroner i huset ger rånarna upp. Resten av ligan grips kort efteråt i Göteborg, dit de flyttat.

Vid husrannsakan i Erik Gröndahls bostad fann polisen gott om AK 4:or, kulsprutepistoler, k-pistar och magasin. Därefter inledde man förhören med ligamedlemmarna.

Calle Sumonja var inte talför utan teg mest. Däremot började Erik Gröndahl och Johan Ahlin inse att de blivit lurade. Vid varje rån hade de, oavsett bytets storlek, fått nöja sig med 20 000 – 25 000 kronor vardera. De uppgav att de inte hade vågat hoppa av ligan, av rädsla för Calle.

I takt med Eriks och Johans erkännanden blev den iskallt beräknande Carl Sumonja tvungen att justera sin egen berättelse.

– Till sist sa han att han skulle ta en sabbatsmånad från förhör, berättar Gunnar Björkén. Vi fick gärna hälsa på honom men han tänkte inte prata om brotten. Och till vår förvåning stämde det, när vi kom till häktet var han trevlig, men vägrade prata om rånen!

Husrannsakan på den gård i Sursa på Stallarholmen, som Calle Sumonja och Lena Eklöw hyrt, tog flera månader. Efter idogt grävande i omgivningarna fann polisen massor av militära vapen inlindade i vattentäta säckar och i helt täta pvc-rör. Det var hit polisen skulle fått åka om de betalt lösensumman på fem miljoner kronor, och för att hitta fram hade de behövt köra rakt över Sumonjas egen gårdsplan!

Totalt kom ligan vid rånen över 6 646 000 kronor och hade dessutom begärt fem miljoner i lösensumma. Men istället fick Carl Sumonja 14 års fängelse och ligan fick skadeståndskrav på 15 miljoner kronor, när Handens Tingsrätt meddelade sin dom i oktober 1994 och därmed satte punkt för en unik del i svensk kriminalhistoria.

– Vid det laget hade jag gått i pension, men tyckte förstås att det var oerhört tillfredsställande att vi löste fallet till sist, säger Walentin Nilsson. Om man ägnat flera år av sitt liv åt något, så ska det slutföras.

Dock vet polisen än idag inte, om Militärligan var skyldig till fler rån eller andra brott, än dem de dömdes för.

– Hade jag varit förhörsledare och därmed fått bra kontakt med de inblandade, hade jag kanske kunnat svara mer säkert på den frågan, säger Walentin Nilsson. Men en kvalificerad gissning är att de säkert var inblandade i betydligt mer än vad vi fick veta. Efter fyrtio år som polis har man trots allt en magkänsla som sällan lurar en…

Militärligans medlemmar med beteckningar från polisens gärningsmannaprofil:

Boris Sumonja (far till Carl, Lennart och David), född 1938

Carl Sumonja, ”Den långe”, (ligans huvudman), född 1965

Lennart Sumonja, ”Vakten”, född 1970

David Sumonja, ”Den lydige”, född 1974

Johan Ahlin, ”Den korrekte”, född 1969

Erik Gröndahl, ”Den lille grå”, född 1968

Lena Eklöw, född 1957

Bo Pettersson, född 1957

Kända brott utförda av militärligan (bytets storlek inom parentes):

30 november 1986: Rån mot bankbud, Kopparhallen i Falun (330 000:-)

10 juli 1989: Mordbrand, Skoogsallé i Saltsjö-Boo (försäkringsutfall: 2 200 000:-)

16 september 1991: Stöld ur vapenkassun i Getryggen, Botkyrka (224 militära pistoler, k-pistar, AK 4, kulsprutepistoler, signalpistoler och ammunition)

25 oktober 1991: Grovt rån mot värdetransport i Farsta (500 000:-)

30 december 1991: Allmänfarlig ödeläggelse (bomb), T-Centralen, Stockholm

3 januari 1992: Försök till grovt rån mot värdetransport i Trångsund

6-7 januari 1992: Försök till grovt rån mot värdetransport i Skogås

13 januari 1992: Grovt rån mot posten i Svedmyra (708 000:-)

13 mars 1992: Grovt rån mot posten och Handelsbanken i Ösmo (1 290 000:-)

29 juli – 14 september 1992: Försök till grov utpressning mot Stockholmspolisen (begärd summa: 25 miljoner kronor)

24 september 1992: Grovt rån mot posten i Kungsör (152 000:-)

14 oktober 1992: Grovt rån mot posten i Rimbo (737 000:-)

3 december 1992: Förberedelse till grovt rån mot värdetransport i Brösarp

29 december 1992: Grovt rån mot posten, Sparbanken samt Föreningsbanken i Ullared (1 976 000:-)

28 juni – 16 november 1993: Försök till grov utpressning mot Stockholmspolisen (begärd summa: 5 miljoner kronor)

23 december 1993: Grovt rån mot Sparbanken i Heby (953 000:-)

Så dömdes militärligans medlemmar i Handens Tingsrätt den 20 oktober 1994:

Carl Sumonja, 14 års fängelse

Johan Ahlin, 12 års fängelse

Erik Gröndahl, 10 års fängelse

Lennart Sumonja, 8 års fängelse

David Sumonja, 5 års fängelse

Boris Sumonja, 4 års fängelse

Bo Pettersson, 4 års fängelse

Lena Eklöw, 3 års fängelse