Voff!

 

 

 

Jaja. Jag hör de oerhört intelligenta diskussionerna mellan Husse och andra hundägare nere på fältet på morgnarna och kvällarna:

”Är de inte söta? Tur att de inte anar något om verkligheten.”

”Hihi, undrar vad som döljer sig i den där lilla hundhjärnan?”

”Dom förstår verkligen inte mycket, eller hur?”

Nej, eller hur, ditt feta monster?! Bara för att du har varit korkad nog att köpa en Grand Danois som har blockerat ditt liv och försöker göra det till något bättre, utan att du förstår varför.

 

 

 

Gör mycket mer nytta än tvåbeningen förstår!

Kom igen, tvåbening, vi tar en kort repetition, eller kalla det översikt:

Ditt liv:

Stiga upp 05.30, börja oroa dig för allt ifrån äktenskap till rostig bil och restskatter. Stå vid busshållplatsen i snöglopp 07.15, oroa dig för att bussen inte kommer. Byta till tåg 07.28, oroa dig för utropet om att tåget är försenat. Anlända till underbetalda jobbet 09.12, oroa dig för chefens kommentarer. Sitta på dödstråkigt möte 09.22, orolig för att chefen ska säga att din avdelning är nedlagd. Rusa ut på stresslunch 12.00 för att äta dåligt lagad, för dyr mat. Komma tillbaka 12.45 för att dricka stinkade kaffe som stått på i en timme. Börja oroa dig för att inte hinna handla och hämta på dagis efter jobbet …

Ska jag fortsätta, eller ber du om nåd redan nu?

Mitt liv:

Vakna 06.30, springa ut och snabbkissa, in i värmen igen och somna om. Vakna vid niotiden, hitta matskålen och vattenskålen full, äta frukost, se att det snöar utomhus, vrida lite på filten i korgen, somna om. Vakna 12.00, snabbkissa ute utan att sätta tassarna i snön, käka lite, somna om i varma korgen. Vakna till vid 14.00, titta på ett intressant program på Disney eller Discovery, äta lite, slumra en stund och … behöver jag fortsätta ..?

Ur mitt låga, rätt basic perspektiv hör jag era höga och intelligenta diskussioner om hur smarta ni är, ni tvåbeningar. Tills det kommer till det där med pengar. Ni blir dagligen blåsta av bankerna och så var det ju det där med pensionen och det oranga kuvertet. Börjar det bli känsligt nu, hehe ..?

Ni garvar åt att jag och mina vänner gräver ner våra ben, men, som det gamla hundspråket säger – ett nergrävt ben är ett säkert ben.

Ni gav era ben till staten, och kolla hur mycket som finns kvar!

Visst, visst, alla vi fyrtassingar kanske inte lever länge nog för att njuta av våra bergrävda skatter. Men de finns där. För oss, eller kommande generationer. Hur är det med era?

Husse höll föredrag för Finansförbundets medlemmar häromkvällen. Dem har jag stort respekt för av det enkla skälet att många av dem har den goda smaken att läsa min blogg. De åtnjuter också min sympati av ett annat skäl:

Vi hundar behöver inget Finansförbund. Vi behöver inte förhandla och vi betalar ingen ränta.

Ett ben är ett ben. Heder är heder. Mitt är mitt och ditt är ditt.

Det jag planterar i dag finns kvar. Till skillnad ifrån i er värld. Och i hundvärlden finns inga direktörer eller politiker som skor sig.

Så hur var det nu?

”Undrar vad som händer i hans lilla hundhjärna?”

Tjena. Undrar vad som händer i din tvåbenshjärna.

Think about it. :o)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

High tass, hörru! :o)

/Sigge