Löpsedlarna skriker ut att försvarsministern Sten Tolgfors avgår.

Saudiarabien. Vapenfabrik. Skandal. Den ene säger att den andre visste och någon måste till varje pris skyddas och … någon måste hängas. Fort.

Som vanligt rinner det över i hyckleriets glas.

Kan vi inte göra det lite lättare för oss?

Sverige har en stor och kompetent vapenproduktion. Vi är duktiga på att bygga stridsplan och på Bofors vet man hur en kanon ska låta. Vi kan konsulta när det gäller att bygga vapenfabriker.

Regeln om att inte sälja vapen till krigförande länder känns bisarr. Som att ICA inte skulle få sälja mat till hungriga människor, som att Statoil inte skulle få sälja bensin till folk med tom tank.

Vem köper vapen? Vakna, för fan!

Jag tycker att vi gör så här:

Antingen erkänner vi att vi kan bygga vapen och stridsplan, vill göra det och tjäna pengar på det. I så fall säljer vi grejorna till dem som vill ha dem, vänder oss sedan bort och är tysta.

Eller också skrotar vi både flygplansindustrin och kanontillverkningen, så slipper vi en del skandaler, en massa dåligt samvete och problemet med var vi ska göra av smutsiga miljarder.

Nu ska försvarsministern avgå. Ett effektivt sätt att mildra stöten av något som inte funkade för att någon var klumpig.

Jag ber att få gratulera, med mungipor drypande av ironi. Jag utgår nämligen ifrån att ministern – som många andra sparkade och hycklande statstjänstemän – får bättre villkor och en utmärkt reträttpost som generaldirektör för något verk, ambassadör i ett avlägset land eller i värsta fall överbetald, underarbetande landshövding.

Sverige, 2012.