Fetischer

”Är det så här för dig också?” undrade Morten.

Morten Krogvold, en av världens främsta fotografer och tillika en mycket god vän, öppnade kavajen och visade en bläckfläckad innerficka.

”Ungefär så”, muttrade jag. ”Säga vad man vill om världens finaste reservoarpennor men tätt håller de inte.”

Vi satt vid ett kafébord i Cognac, Frankrike och diskuterade över ett glas (eller möjligen två) cognac ett par av våra gemensamma fetischer – skrivböcker och pennor.

Dessvärre äger Morten fler Mont Blanc-reservoarpennor än jag. Jag har å andra sidan en resemodell som fästs i ett läderfodral med plats för sex extra patroner.

Touché!

 

 

 

 

 

 

Morten och jag. Fetischister.

 

På papperssidan har jag förhoppningsvis en knapp ledning. Under resor till Frankrike, Italien, Estland och England har jag inhandlat massor av skrivböcker med högkvalitativt papper, inbundna i vackert skinn. Några har hårda pärmar, andra mjuka. Ett par stycken ser ut som böcker i halvfranska band. Vid det här laget har jag samlat på mig ett par hyllmeter eller så och min annars toleranta fru har uttalat hotelser om att strypa mig om jag köper en enda skrivbok till. Alltså köper jag dem i smyg och gömmer dem tills jag obemärkt kan ge dem en plats i hyllan eller väskan. Om kvinnor kan göra så med skor, varför skulle jag inte kunna göra det med skrivböcker?

En underbar upplevelse som bara likasinnade kan förstå:

Jag var i Florens och under en promenad på marknaden på Piazza San Lorenzo kom jag till ett stånd fullt av oemotståndliga skrivböcker, bundna i de mjukaste skinn. När
jag tummade på skönheterna kom ståndets innehavare Dimitri fram till mig. Han förstod att han hade en rejäl torsk på kroken, log vänligt och sa: ”Jag gör precis vilken bok du vill. Vill du följa med till min verkstad?”

Det ville jag.

Under promenaden stannade han mitt på gatan, lade sin hand på min axel och mötte min blick:

”Min vän, lita aldrig på en italienare, speciellt inte när det gäller sånt här. De
är inte riktigt kloka. Men jag ska ge dig ett gediget hantverk!”

Dimitri tände aldrig i sin lilla verkstad. Det svaga eftermiddagsljuset utifrån i
kombination med doften från papper och stora rullar av finaste läder gjorde mig
knäsvag.

Bara ett par timmar senare levererade han en hel trave block i precis de skinn jag valt och för nästan inga pengar alls.

Lyckan var total.

Jag gick och drack brandy.

7 svar på ”Fetischer

  1. Skrivböcker! Bara ordet får mig att rysa. Köper sällan skor men en charmant skrivbok slinker obemärkt ner vilken dag som helst. Och pennor. De där som gör att det inte känns att man skriver – när fingrarna flyger likt hysteriska kackerlackor över bladet utan att det märks. Jag förstår. OM jag förstår. Var är närmsta skrivbokshandel?!?

    • Tyvärr är ju Sverige ett lite handikappat land när det gäller att tillfredsställa oss skrivboksfetischister. Jag har hittat en och annan på de största varuhusen. Men när jag sett prislappen har jag undrat om jag var på väg att köpa en villa eller en skrivbok. Utlandsresor rekommenderas!

  2. Sällar mig till skaran, är en ”sucker” för skrivböcker! Har många, köpta lite överallt i Europa, -men kan man någonsin få för många? -No, no Limit!

  3. Er heldigvis ikke like hardt rammet som deg og Morten, men må alltid innom en liten butikk på Rialtobroen når jeg er i Venezia.

  4. Just fått min 1a handgjorda i skinn och handpräglat papper av min äldsta dotter.Inköpt i N.Y i butiken ANTHROPOLOGIE.Boken är i en underbar grön färg med orientaliskt tryck samt en grön lädersnodd på 1m att stänga boken med.Jag tror inte att min(som jag)fashionista dotter insett vad hon just gjort….Hennes Mamma(jag)skulle kunna gå till N.Y (om det inte var för vattnet)för att köpa på sig fler av samma sort.Härmed ansluter sig ännu en till skaran av beundrare av handgjorda i läder eller annat vackert naturmaterial skrivböcker.Halleluja!!

      • @admin Tack!! underbart att vara i denna skara njutare 😀 Jag känner mig definitivt mindre ensam nu, i min njutning av vackra skrivböcker .

Kommentarer är stängda.