”Men hallå!”, som tonårsdottern och hennes vänner skulle uttryckt saken. ”Är du seriös, eller?”

Jag vet inte. Vet någon vad som är seriöst längre? Sveriges kanske mest våldtagna ord har tappat stora delar av sin mening.

I alla fall: Kanske förväntar du dig en blogg som mer eller mindre handlar om skrivande, författande, läsande, böcker, kultur.

I så fall har du  delvis rätt. Icke desto mindre har hela mitt liv bestått av att berätta historier. Och när verkligheten kittlar med fjädrar eller slår mig med en gummiklubba kan jag inte låta bli att vidarebefordra upplevelserna. Alltså – för dig som missade den fantastiska historien om bearnaisesåsen på min Facebooksida häromdagen, här är den igen:

För att fira dotterns födelsedag åker familjen på en kryssning från Stockholm till Helsingfors med Silja Serenade. Vi har kryssat många gånger förr, uppskattat en minisemester på fartyget och det charmerande lugnet i den konservativt skräp- och grafittibefriade staden.

Vi promenerar, tar in dofterna från charkstånden i saluhallen, hälsar på fiskförsäljarna i hamnen, vandrar mellan marknadsstånden där man säljer knivar av finskt stål med handtag av ben. Det luktar kall, kärv, finsk SISU.

Vi fikar. Jag köper en välstoppad kudde på Stockmann, Helsingfors motsvarighet till NK. Det blir dags att åka hem igen.  Vi köar för bord i en av fartygets bättre restauranger. Så småningom är vi fem som sitter ner och studerar menyn. Servitrisen kommer och följande konversation utspelar sig:

Jag: Jag skulle vilja byta ut pepparsåsen till oxfilén, mot bearnaisesås.

Servitrisen: Det går tyvärr inte.

Jag: Har ni inte bearnaisesås i restaurangen?

Servitrisen: Jo, men bara på barnmenyn.

Jag: I så fall vill jag gärna ha barnmenyn.

Servitrisen: Det går inte. Du ser ut att vara äldre än 18 år.

Jag: Menar du att du vägrar mig att beställa bearnaise för att jag är över 18 år?

Servitrisen: Ja.

Jag: Skojar du?

Servitrisen: Nej.

Jag: Men då blir det ju så att vi går härifrån.

Servitrisen (nu med nervös blick): Vänta, jag ska kolla med köket.

Servitrisen återkommer: Tyvärr, det går inte.

Jag: Är det dolda kameran, eller? Menar du på fullt allvar att jag inte får beställa bearnaisesås eftersom jag är över 18 år?

Servitrisen: Ja.

Jag: Så du vill alltså inte sälja middag och vin för fem personer?

Servitrisen: Nej.

Ridå. Vi går till en annan restaurang, får till sist ett bord och – oxfilé med bearnaise som naturligtvis kommer från samma kök som servar den första restaurangen.

Vad lär vi oss av det här? Ibland för oss Livet in på vägar där vi kan söka kunskapen, logiken till fan hämtar oss, utan resultat.

Alla resor är på sitt sätt spännande, givande. Så även den här.

Och – Silja/Tallinks VD har ett informativt brev att vänta.

Det viktigaste är inte att vi bekämpar brottslighet.

Det viktigaste är att vi bekämpar Dumheten varhelst den visar sitt tryne.

Ty – det är med Dumhet allt elände börjar.