Kriget mot Telia och företagets obegripliga och vidriga uppförande mot sina kunder fortskrider. I takt med att de gödslar slagfältet med allt fler kretiner i färgglada uniformer och fåniga företagsnamn, blir det hela en aning oöverskådligt ibland, men alls icke omöjligt att föra.

I takt med mina blogginlägg har jag fått alltfler mail från människor som nu sagt upp sina Teliaabonnemang och flyttat till andra operatörer.

Hans G Larsson, informationsansvarig på Telia Kundrelationer, hade försäkrat mig att han skulle göra vad som stod i hans makt för att jag inte skulle bli uppringd av Telia mer (och att han gått igenom ”Telias interna NIX-register för att säkerställa” att jag fanns med där).

Eller deras ”representanter”.

08.30 fem dagar senare kom den digitala batongtortyren i form av ett samtal från unge Linus på företaget Dialect.

Jag hade på grund av svåra smärtor varit vaken till 03.00 natten innan och du kan säkert räkna ut hur förtjust jag blev över Dialect-samtalet. Naturligtvis skrev jag ett mail till några personer i Dialects ledning.

En av dem svarade – företagets VD Mats Kraitsik Kalvik.

Kalvik är en skojsig rackare (åtminstone inledningsvis), ty så här lyder en del av hans första svar:

”…Jag förstår inte hur Dialect i det du beskriver ska ha haft kännedom om att du
absolut inte vill bli kontaktad då du varit i kontakt med Telia och de till en
helt annan återförsäljare. jag förstår dock att du inte önskar kontakt och det
kan vi se till nu när vi vet. Du verkar också ha stora synpunkter på Telia vilket många har, vill uppmärksamma dig på att det finns många alternativ att fundera över när det råder priskrig och produktutveckling hos samtliga operatörer… ”

Först påstår han alltså att det inte är Dialect som har kontaktat mig, trots att uppringaren sa det. Sedan – när han märker att jag inte gillar Telia – påpekar han raskt att Dialect kan erbjuda alternativ från andra operatörer. Om jag hade varit Kalviks uppdragsgivare Telia hade jag blivit måttligt förtjust över hur snabbt han vänder kappan efter vinden. Vem hade han rekommenderat om jag hade kritiserat Tele 2? :o) Ironiskt nog frågar han mig också vilket nummer jag vill att de ska spärra! De här tomtarna vet alltså inte ens vilka nummer de ringer och jag skulle nyfiket vilja ta en titt i deras lilla tomteverkstad.

Nåväl, det är inte huvudsaken. Saken är den att Kalvik och hans anhang, precis som resten av Telias ”representanter” har missat poängen:

Därför ska jag, som danskarna säger, här skära ut den i papp:

Ge fan i att störa folk per telefon!

Åtta ord borde inte vara så svåra att förstå. Men ack…

Jag skriver med tämligen affekterad prosa tillbaka till Kalvik. Talar om vad jag tycker om att de ringer hem till mig 08.30 på morgonen. Eller att de ringer alls! Naturligtvis skräder jag inte orden. I min värld är det enkelt – om du börjar jävlas med mig får du vara beredd på en reaktion som inte består av rosor och tårta.

Det förstår inte Kalvik. Upprörd eller möjligen till och med kränkt skriver han:

”Jag förstår överhuvudtaget inte oförskämdheten i mitt mail då jag inte är oförskämd.
Däremot tycker jag du ska läsa ditt eget mail som är adresserat till mig som du
aldrig varit i kontakt med, hur får man egentligen uppföra sig? Har jag totalt missförstått fakta i det du framfört, att vi ringt dig 08.30 en morgon och det föranleder ditt agerande? Vi kommer aldrig mer att ringa dig, det hade räckt att du framförde det, lev som du själv lär att vi ska göra;  ” Försök nu bara visa ett uns av respekt och normalt tänkande”.

Jag skriver tillbaka och ber att få Kalviks hemnummer så att jag kan se till att han får smaka på sin egen medicin och blir nerringd dygnet runt.

Då blir han – klokt nog – tyst. Mycket tyst.

Det värsta är naturligtvis inte att Kalvik inte ser en oförskämdhet i sitt eller företagets beteende.

Det värsta är att han fortfarande missar poängen. Som alla andra tillverkade i den gudsförgätna fabrik som tydligen och av fullkomligt obegripliga anledningar spottar ut en märklig ras ingen behöver – telefonförsäljare – tycks han tro att han och hans anställda skulle ha någon form av moralisk rättighet att jaga folk per telefon, med allsköns skit. Inte minst om man kallar den ”kampanj”.

Vi skär ut det i papp igen:

Fel, fel, fel!

Ett litet ord som borde vara lätt att förstå, speciellt i upprepad form.

Men jag har inte stort hopp, vare sig när det gäller Kalvik själv eller soldaterna som utför terrorn.

Dock ber jag ödmjukast mina läsare att kategoriskt bojkotta Dialect och deras butiker, som jag själv aldrig hade gjort något illa eller ens haft något att göra med innan det här skedde.

Så, i fredags:

16.30, mitt i ett viktigt manusarbete, ringer Kerstin från Telefokus (se länk till artikel om företaget längre ner!).

Hon är redan från början otrevlig och naturligtvis ber jag att få bli kopplad till hennes chef.

Då kommer samma skitsnack som alltför många telefonförsäljare kör med:

Det finns inga ingående linjer till företaget. Och chefen – hon vet förstås inte vad vederbörande heter – är inte där.

Jag ryter till rejält, och vips kommer ”den ansvarige” på tråden. Han heter Tobias och börjar genast prata om kampanjer.

Jag pratar om den mänskliga rätten att få vara ifred. Att inte bli uppringd.

Tobias pratar kampanjer.

Jag avbryter honom. Frågar var företaget fått mitt nummer ifrån.

Det vet han inte.

Dessutom har Tobias, liksom Kalvik och Com7, Telesol och allt vad fan de nu heter, de som terroriserar folk, missat poängen.

Det är inte första gången, och säkert inte den sista, jag blir uppringd av någon som inte har något efternamn och som inte vet var han eller hon har fått mitt nummer. Verkar det seriöst? Ge mig ett piller som stoppar kvävning på grund av skratt.

Ju mer jag skriver om det här, desto fler historier om något liknande får jag mig tillsänt. Glädjande nog får jag lika många tips om moteld mot dem som skamlöst tar sig rätten att tränga sig in i våra hem eller företag för att sälja något vi inte vill ha.

Kriget blir långt, men tillsammans kan vi segra.

Genom att få dem att förstå poängen (vilken handlar om något ganska naturligt för många – respekt.)

Skrämmande nog går det fortare att lära en valp att bli rumsren och se upp för bilar.

En jämförelse som tål att tänkas på.

PS: Den som googlar han finner. Och här finns det kopplingar mellan Dialect och Telefokus – en tillfällighet som kan se ut som en tanke…

http://www.ittankar.se/varning-for-telefokus-ab/