På annat sätt är det svårt att tolka budskapet från Utbildningsnämnden i Stockholm, om att stödet till barn med dyslexi ska dras in:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17342724.ab
Om jag blir förbannad? Det kan du vara lugn för.
Människor som av någon anledning har läs- och/eller skrivsvårigheter har legat mig varmt om hjärtat så länge jag haft förstånd nog att förstå hur illa de har det. Jag har med stor stolthet producerat fem böcker för LL-förlaget/Centrum för Lättläst och ännu mer stolt tagit emot ett pris för en av dem.
Att skriva och fotografera LL-böckerna – avsedda för dyslektiker och människor med utvecklingsstörning – var något av det svåraste och mest spännande jag någonsin gjort. När jag dessutom fick möta delar av läsekretsen förstod jag också för första gången hur viktigt arbetet med lättlästa böcker är.
Jag har mött dyslektiska barn när jag hållit föredrag och skrivkurser i skolor och jag har sett att de har ett helvete. Men det är värre än så. Att kunna skriva och framförallt läsa är en förutsättning för att kunna vara en del av det vi kallar demokrati. Att kunna förstå sina skyldigheter och rättigheter i samhället, att kunna försvara sig skriftligen om man blir anklagad. Att kunna meddela sin åsikt i skrivna ord.
Den kanske allra viktigaste delen av medborgarskapet och tillhörigheten.
Och nu ska alltså stödet till dem som inte fått den viktiga begåvningen att kunna läsa eller uttrycka sig, dras in.
Samtidigt eldas det i den politiska korrekthetens namn på med hemspråksundervisning, ett för mig obegripligt fenomen. Lika obegripligt är det tack och lov för mina invandrarvänner. Grekerna har naturligtvis lärt lilla Julia grekiska sedan hon lärde sig gå på två ben. Pakistanerna berättar att de vid köksbordet pratar omväxlande svenska, engelska, punjabi och urdu och att ungarna därmed var fyrspråkiga vid fem års ålder. För polackerna är polska det självklara språket vid köksbordet medan de blixtsnabbt växlar till svenska så fort någon ringer på dörren.
Bra och logiskt. Men kan någon tala om för mig varför vi med skattemedel ska betala speciallärare för att ungar från andra länder ska odla ett språk de möjligen aldrig kommer att använda, utom vid vardagskonversation med sina föräldrar i Sverige? Jag har lärt mina barn svenska och engelska. Mina pakistanska vänner har lärt sina urdu, punjabi, svenska och engelska. Det där sker automatiskt, hemma.
Men det tycker inte det svenska utbildningsväsendet. I någon form av hybris ska varenda unge, oavsett varifrån, få den hemspråksundervisning som borde vara självklar vid köksbordet, i skolan istället. Bekostad av skattemedel.
Samtidigt ska de som inte föddes med gåvan att kunna läsa och skriva, inte få hjälp.
Rösta inte på den här killen, snälla…
Sjukt och jag skäms. Igen.
Jag utgår ifrån att Utbildningsnämnden i Stockholm på ett eller annat sätt sorterar under generalmajor Björklund (hans idéer har jag för övrigt fått nog av för länge sedan). Men allt har en gräns och det som nu sker mot dyslektikerna är en kränkning modell grövre och ett skrämmande bevis på politisk inkompetens.
Dag, jag håller med dig i detta.
Första gången jag hörde mina finska vänner fullständigt dissa hemspråksundervisning fick jag tänka två gånger, indoktrinerad som jag var i ”det enda rätta sättet” att tänka. Det är inte hemspråket som är problem, det är det nya språket, det som ska leda till integration och möjlighet att skaffa sig ett liv i det nya landet. Där ska insatserna sättas in! Detta gäller också dyslexi och andra svårigheter. Det tycker jag är medmänskligt
Precis så!
Hej, Tycker precis som du att det är viktigt att dyslexin och andra typer av skriv och lässvårigheter måste prioriteras högre i skolan. Men modersmålsundervisningen (heter inte hemspråk längre) är enormt viktigt för många barn och ungdomar. Dels så bygger modersmålet och det svenska språket upp varandra, dels så visar samhället (skolan) att deras kultur (språk) är viktigt, det gör att barn och ungdomar lyfts och får känna stolthet för sitt hemland och sitt modersmål.
Gustaf,
I den bästa av världar hade vi haft råd att bjuda alla på allt. Men om priset ska vara att de som har ett funktionsproblem inte ska få hjälp för att andra ska få lära sig hemspråket i skolan – trots att de har föräldrar som kan prata det varje dag – är jag inte med längre.
Självklart ska inte modersmålsundervisningen få ta pengar från de med olika funktionshinder. Jag har själv både kompisar och släkt som har olika typer av funktionshinder, bland annat dyslexi så tycker det är en viktigt fråga, Men att skriva att modersmålsundervisningen inte är viktigt för barn och ungdomar visar att du inte är påläst inom ämnet, barn och ungdomar som får modersmålstöd i förskola och skola klarar skolan bättre än de barn som inte får något stöd i skolan vilket gör att de acklimatiserar sig i samhället på ett bättre sätt. all forskning inom ämnet visar på det. Att du sen säger att barnen får sitt språk från sina föräldrar tycker jag är ett konstigt argument, anser du då att svenska barn inte skulle behöva lära sig svenska i skolan?
Men som sagt det ska inte tas resurser från andra för att modersmålsundervisningen ska fungera, men det ska inte heller tas från modersmålsundervisningen för att annan undervisning ska fungera, när modersmålsundervisningen dessutom är så pass dålig som den i dag tyvärr är. Det finns idag inte många som själva väljer att arbeta med modersmålsundervisningen utan blir tilldelad detta för att fylla upp sina timmar. Det är dock en helt annan disskussion 😛
Självklart ska inte modersmålsundervisningen få ta pengar från de med olika funktionshinder. Jag har själv både kompisar och släkt som har olika typer av funktionshinder, bland annat dyslexi så tycker det är en viktigt fråga, Men att skriva att modersmålsundervisningen inte är viktigt för barn och ungdomar visar att du inte är påläst inom ämnet, barn och ungdomar som får modersmålstöd i förskola och skola klarar skolan bättre än de barn som inte får något stöd i skolan vilket gör att de acklimatiserar sig i samhället på ett bättre sätt. all forskning inom ämnet visar på det. Att du sen säger att barnen får sitt språk från sina föräldrar tycker jag är ett konstigt argument, anser du då att svenska barn inte skulle behöva lära sig svenska i skolan?
Men som sagt det ska inte tas resurser från andra för att modersmålsundervisningen ska fungera, men det ska inte heller tas från modersmålsundervisningen för att annan undervisning ska fungera, när modersmålsundervisningen dessutom är så pass dålig som den i dag tyvärr är. Det finns idag inte många som själva väljer att arbeta med modersmålsundervisningen utan blir tilldelad detta för att fylla upp sina timmar. Det är dock en helt annan disskussion 😛
Gustaf,
Jag märker att vi delvis har samma uppfattning och delvis inte. Gott så.
Du skriver: ”anser du då att svenska barn inte skulle behöva lära sig svenska i skolan?”
Vi befinner oss i Sverige och här är språket svenska. Naturligtvis anser därför att barnen ska lära sig svenska både hemma och i skolan.
Gustaf, om man är född här, så bör väl ändå svenskan vara modersmålet och Sverige hemlandet, och kulturen den svenska?
Håller med.
Precis som pengar alltid tas någonstans ifrån så gör tiden det också. När de utländska eleverna på min skola skulle ha hemspråksundervisning, fick de gå ifrån Svenska-lektionen för att ha det!
Självklart är det viktigare att stötta barn med svårigheter och jag håller med om att lättlästa texter är jätte viktigt. Jag skriver inte för LL, men tänker alltid på att försöka uttrycka mig så att det är lätt att läsa och förstå.
Redaktörer och korrekturläsare försöker alltid lägga ihop flera av mina korta meningar. Jag behåller dem korta. Det är medvetet.
Korta meningar är ofta lättlästa! :o)