I dag hände det.
Igen.
En trogen läsare – i det här fallet Hugo från Västergötland – ringde och lämnade ett trevligt meddelande på mitt mobilsvar. Hugo hade läst en del av mina inlägg här, instämde tydligen med mina åsikter och ville gärna att jag skulle ringa och diskutera sakernas tillstånd.
Det skulle jag gärna vilja. Men – jag har inte tid.
Jag vill inte att det ska låta övermaga, ty så är det inte. Jag älskar att träffa mina läsare och något av det bästa jag vet är att få möta er när jag är ute och signerar böcker.
Men: det måste bli böcker också. Manusarbetet är för min del oerhört koncentrations- och tidskrävande och när jag är inne i det kan jag inte ägna mig åt så mycket annat, utan att tappa fokus helt. Dessutom drabbas jag numera redan i slutet av eftermiddagarna av den gamles trötthet.
Därför – en ödmjuk ursäkt till både Hugo och er andra som läser det här: Jag försöker svara på alla mail jag får och jag är oerhört tacksam över att ni gillar mig och har synpunkter på det jag skriver. Men, tyvärr har jag inte möjlighet att dryfta alla frågor per telefon, oavsett hur intressant det säkert skulle vara.
Är vi vänner ändå? ;o)
Jag vill verkligen säga stort tack både för dina litterära insatser och oerhört friska och nyanserade inlägg på bloggen. Sverige är etr land som skulle kunna bevara och utveckla sin demokrati, men som hamnat på fel kurs med fel människor vid rodret. En tanke om godhet har blivit något som istället raserar samspel, jämställdhet och omsorg. Fridolin sa att Sverige har blivit ett kallt land, men är helt blind i att denn kyla helt beror på en omänsklig politik – speciellt när det kommer till den unga och åldringarna. Som finne i ursprung vet jag hur grunden är folket och när de mår bra, det är då empati och generositet utvecklas. Att glömma bort sitt folk i en tanke om att rädda hela världen, på bekostnad av folket kan aldrig leda till annat än missnöje. Ju hårdare locket trycks på, desto hårdare blir smällen när den exploderar. Livet söker balans och om människan går emot denna regel, kommer Livet rätta till det. Det gör ont när knoppar brister och att skygga för verkligheten är att dra på sig smärtan. Ha en oerhört god fortsättning/Lennart