Vänskaplig varning 1: Så fort jag skriver något negativt om telefonförsäljare brukar jag få en svärm av upprörda kommentarer företrädesvis från mammor till unga pojkar, som hävdar att deras lille Albin (typ) inte kunnat få något annat jobb och att det därmed är synd om honom, om jag skriver något negativt. Meddelas därför härmed att detta rinner av mig omgående. Telefonförsäljare är och förblir ett otyg och jag känner massor av ungdomar som lätt skaffat sig bättre jobb än att vara slavar på ett telefonnasarföretag.

Nu till saken:

I det tropiska klimat där jag vistas, betraktar jag fascinerat hur tre flygande (jodå!) kackerlackor med mörkröda skal lyckats ta sig in i huset som ska vara väl tillslutet. En av dem har till och med varit fräck nog att gömma sig i facket i tvättmaskinen, där man lägger tvättmedel.

Till krasande ljud förpassar jag de tre till de sälla jaktmarkerna och ringer sedan efter den professionelle pestmannen från Truly Nolan som kommer och berättar att kackerlackor tar sig in överallt vare sig man vill eller ej. Därefter lokaliserar han nästet till en kokospalm utanför huset och sprayar alltihop med gift så att massdöd uppstår bland dessa små terrorister.

Jag slappnar av och tror att attacken är över.

Nästa natt ringer mobilen som satan. Jag rusar upp, tror att det är dåliga nyheter om min gamla mamma hemma i Sverige. När jag svarar hör jag ett klick.

Blir naturligtvis förbannad och kollar vem som ringer från 079 – 179 39 41.

Effective Communication.

Oj. Satan. Imponerande. Mycket mer imponerande än Äffäktiv Kåmjonikejsjens AB. Det låter ju alltid ballare på engelska, eller hur?

Alltså – attack av digitala kackerlackor. Igen.

Märk väl att jag har anmält mig till NIX-registret och True Caller och alla möjliga digitala kackerlacksprayer. Men det hjälper inte, ty det är som Truly Nolan-experten sa:

De små jävlarna tar sig in överallt.

Jag skriver till Äffäktiv Kåmjonikejsjens AB och förklarar att de a) ska ge fan i att ringa mig och att om de b) inte förstår bättre så ska jag c) avlägga ett personligt besök på deras kontor och förtydliga mig.

Det kommer så ett svar från herr Rosbuske. Nåja, egentligen kallar han sig Rosbusk, Joachim, närmare bestämt. Men Rosbuske låter mycket skojsigare (typ Effective Communication), därför får han heta så här.

Herr Rosbuske beklagar det inträffade men förklarar samtidigt att han omgående måste polisanmäla mig eftersom mitt mail kan bedömas som ett hot (och det bjuder jag på, jag ser fram emot att slås i bojor för att han ringt mig mitt i natten). Sedan förklarar han att dajlärrn ibland ”ligger på lite hårt och när samtalet kopplas fram finns ingen ledig agent, därför kan det verka som att någon lägger på.”

Dajlärrn? Agent?

Spännande! Nu jävlar!

Låt mig först förklara det där med dajlärrn (dialern). Det betyder att digitala kackerlackor har skaffat sig en automatisk-datoriserad-telefonuppringarmackapär för att kunna trakassera fler människor (som dig) mer effektivt. Så långt allt väl (bortsett från att skiten borde förbjudas omgående).

Men – agenter? Nu blir jag nyfiken på allvar.

Jag tillskriver herr Rosenbuske igen. Frågar om han är VD för företaget (som naturligtvis omsätter miljoner på att trakassera människor per telefon). Frågar vilka andra nummer de använder för att jaga människor. Frågar om hans agenter har svarta kostymer och axelhölster.

Jag får bilder på näthinnan. Tänker mig att en stackars uppringd jävel råkar svara ”ja” på något när en av agenterna pressar på.

Jag ser framför mig hur herr Rosenbuske vrålar go, go go! och hur en mindre armé av agenter i svarta kostymer rusar ut till sex svarta Chevrolet Suburbans utanför företagets kontor i Bromma och rivstartar mot en intet ont anande människa som begick misstaget att svara i sin egen telefon.

Herr Rosenbuske svarar inte på mina mail. Möjligen står han på en polisstation och anmäler mig men jag tror snarare att han inte vill svara.

Det skulle jag inte heller vilja i hans ställe.

Jag tar en titt på företagets hemsida:

http://www.effectivecommunication.se/

Där är det minsann skojsigt värre. Bortsett ifrån att man framhäver företagets enorma potential berättar man hur kul det är att jobba där, inte minst på firmans kontor i ”Soliga Barcelona”. Man har också skojsiga tävlingar för personalen, men detaljerna framgår inte riktigt.

Jag tillskriver herr Rosenbuske och frågar om hans finurliga agenter säljer skosnören, rosor, rengöringsmedel eller telefonabonnemang till oss som redan har. Jag frågar också hur lönenivåerna ligger för dem som arbetar på kontoret i Barcelona.

Herr Rosenbuske svarar inte. Det skulle inte heller jag ha gjort.

Slutligen frågar jag herr Rosenbuske om han anser att företaget utför ett lagligt, nyttigt och moraliskt korrekt arbete.

Herr Rosenbuske svarar inte. Han är förmodligen upptagen med att läsa väderrapporten för Barcelona och anordna skojsiga tävlingar för personalen eller win-win-situationer för kunderna.

Möjligen gjorde jag herr Rosenbuske ledsen i ögat med mina mail. Och eftersom jag är en stygg jävel (när jag blir attackerad av kackerlackor) så tänker jag inte ens be om ursäkt.

Nu vet du. Spärra 079 – 179 39 41. Inte för att det hjälper – såna där tomtar brukar skaffa några hundra nummer att ringa från eftersom människor ju är vaksamma. Men ändå.

Vänskaplig varning 2: Mammor – håll era söner inomhus när herr Rosenbuske trålar med håven. Det finns bättre jobb att få.

Äffäktiv Kåmjonikejsjens.

Hjälp.