“Tryck 4 om din guldhamster identifierar sig som pansexuell … “

Alltså. Det här med klantiga företag, felaktiga eller uteblivna leveranser och vad de (inte) gör för att rätta till sina misstag. Eller vad de gör för att man inte ska få tag i dem.

Någon som känner igen sig redan nu?

Tänkte väl det. ;o)

Jag har gott om erfarenheter från både Sverige och USA och även om USA med god marginal vinner när det gäller servicekänsla och kompensationer, så har solen fläckar även här. Nu senast IKEA som bestämde ett leveransdatum en ziljon år efter att de fått pengarna, och klockan 15 på leveransdagen meddelade att leveransen skulle bli fyra dagar (!) försenad. Leveransföretaget skyller på IKEA och IKEA hänvisar till leveransföretaget. Och varför skulle de bry sig, båda har ju fått sina pengar?

Det finns mycket som är symptomatiskt för alltför många av dagens företag och mer än en gång har jag undrat hur de kommer undan med det. I Sverige hålls rekordet av företaget Trademax som ibland gömmer sig under namnet Chili. Rimligtvis borde de finnas på varenda svart lista som existerar. Jag behöver väl inte påpeka att det gäller även PostNord och ett gäng till.

Men det är ju inte bara (den uteblivna) leveransen av (trasiga) varor som är problemet. Det är bemötandet när du som kund ska försöka få tag i någon ansvarig.

Du börjar med att gå in på företagets hemsida. Där finns inte tillräckligt med information (och naturligtvis ingen e-mailadress, hur skulle det se ut om missnöjda kunder kunde maila hur som helst?), men däremot hittar du till sist ett telefonnummer och ringer.

Och då börjas det. Någon gök som har skrattat hela vägen till banken – och som jag för övrigt är djupt avundsjuk på – har kreerat följande mästerstycke:

”Hej och välkommen till Hopplös AB! Ditt samtal är viktigt för oss … ”

Nej. Det är det inte. Ni hatar att få samtal från människor som varit korkade nog att ge er pengar i förskott.

Och sedan:

”Du vet väl att du kan hitta all information på vår hemsida. Gå bara till www…”

Det var ju för fa-an det jag nyss gjorde. Utan att hitta det jag sökte! Sedan kommer:

”Tryck 1 om dina föräldrar också är syskon och har åtta tår på varje fot. Tryck 2 om din faster ramlade ner från ett vakttorn i Auschwitz. Tryck 3 om du någon gång har vunnit mer än 160 miljoner på Lotto. Tryck 4 om din guldhamster identifierar sig som pansexuell. Tryck 5 om du kan nämna en politiker som aldrig har ljugit. Tryck 6 om du någon gång sett en liten grön man kliva ut ur ett flygande tefat. Tryck 7 om du tycker att Internet ska förbjudas. Tryck 8 om du gillar kall kalops som har legat framme i tre veckor. Tryck 9 för att få prata med en levande människa.”

Det känns lite svårt att hitta ett bra val men – äntligen! Du trycker 9. Först kommer det raspig, polsk hissmusik vars diskant skär sönder dina trumhinnor (vem har komponerat den där polska hissmusiken, vem har lagt på raspet och tjänat miljoner? Jag är avis). Därefter:

”Ogiltigt val.”

Sedan ett klick och en spärrton.

Du ringer upp igen och får höra:

”Hej och välkommen till Hopplös AB! Ditt samtal är viktigt för oss. Du vet väl att du kan hitta all information på vår hemsida. Gå bara till www…”

Du springer ut på stan, köper en .357 Magnum och skjuter huvudet av dig. Ingen är gladare än de på företaget Hopplös AB.

Alternativet till att försöka få en felfri vara levererad som det är sagt, är naturligtvis att försöka få pengarna tillbaka.

Lycka. Jävla. Till.

Om du lyckas få tag på en levande människa och mot förmodan lyckas övertala vederbörande att du ska få pengar tillbaka, så sker följande konversation:

”Ja, då sätter vi in pengarna på det kort du använde vid betalningen. Det tar upp till sju bankdagar.”

”Varför det? Det tog ju er bara en nanosekund att sno pengarna.”

”Jag vet inte. Du får prata med banken.”

Du ringer banken, får veta att ditt samtal är viktigt för dem. Du lyssnar på polsk hissmusik och knappar dig igenom 430 val innan du till sist får tag i en levande människa som säger:

”Jag vet inte. Du får prata med kreditkortsföretaget.”

Du ringer kreditkortsföretaget och får veta att ditt samtal är viktigt för dem. Du lyssnar på polsk hissmusik och knappar dig igenom 609 val innan du till sist får tag i en levande människa som säger:

”Jag vet inte. Du får prata med din bank.”

Ditt samtal är viktigt och mer polsk hissmusik och 430 val och så – en levande människa igen.

”Varför tar det sju bankdagar att få tillbaka pengarna?”

”Jag vet faktiskt inte, det bara är så. Men när jag ändå har dig på tråden kan jag erbjuda dig ett fantastiskt fint lån. Räntan är bara 62 procent och vi skickar en hallontårta till din döva faster och kör hem en ponny som fiser fjärilar, till dig. Bra, va?”

Du lägger på. Utmattad. Inga varor. Inga pengar. Ingenting.

Standard 2018.

Här ett löfte:

*När jag blir diktator blir straffet 20 år i Uzbekistanskt fängelse för den som försöker ta betalt innan varan är levererad, felfri.

När jag blir diktator införs vissa ”justeringar” i straffskalorna:

*Sända polsk hissmusik oavsett forum (utom i hissar i Polen) – 5 års straffarbete

*Bryta löften om leveransdag och -tid och/eller leverera varor med fel – 10 års straffarbete

*Inte lämna tillbaka pengar på en nanosekund – 15 år på en öde ö med Ernst, eller livstids analklåda

*tvinga dig att lyssna på inspelade meddelanden och knappa dig fram i menyer –

alla ansvariga tvingas bada i en pool med surströmmingsspad i ett dygn, äta ett kilo levande kackerlackor, skölja ner dem med bensin eller saltsyra och förvisas därefter nakna till Sibirien

Rösta på mig.

Ska vi säga så?