Och Stora Tragikpriset 2018 går till …

Följande mejl skickade jag nyss till kundtjänst på tidningen Dagens Industri. Jag förväntar mig naturligtvis inget svar (det ingår sannolikt i affärsidén att inte svara människor som har betalat pengar utan att få något tillbaka, vilket numera är symptomatiskt för en hel rad företag), men tänkte ändå att jag kan bjuda dig på ett fniss – och en varning:

Stora Tragikpriset 2018 tilldelas DI:

Först tecknar jag en prenumeration hos er och betalar.
Jag får veta att tidningen ska komma om umpton veckor, i teknikens 2018.
Märkligt nog tar det inte umpton veckor att ta mina pengar, det går blixtsnabbt, i teknikens 2018.
Jag får aldrig någon tidning, inte ens efter flera månader.
Jag mejlar till er, kundtjänst.
Jag får inget svar. Det ingår förmodligen i hela affärsidén.
Så småningom ringer en av era komiker och vill sälja en prenumeration till mig! Jag förklarar för henne vad som hänt, hon garanterar att hon ska kontakta kundtjänst och att allt ska bli så bra, så.
Jag får ingen tidning.
Nu, när jag sitter i soliga Florida, skickar en av era komiker ett sms i vilket det står att min prenumeration har upphört (big fuckin´ news – det gjorde den uppenbarligen i samma sekund som jag betalat den).
I sms:et står det också att jag enkelt kan “förlänga” prenumerationen genom att klicka på en länk.
Ni är roligare än George Carlin, gud bevare hans minne.
I Sverige kallas sånt här för “ett beklagligt misstag” om ett företag eller en myndighet är vållande.
Om jag hade gjort samma sak som privatperson hade det rubricerats som stöld, bedrägeri alternativt grovt bedrägeri, beroende på summans storlek.
Oavsett vilket – ha en trevlig dag och ät riktigt mycket glass för mina pengar.
Men inga fler “erbjudanden” – ok?
Med synnerligen ovänlig hälsning,
Dag