Vänner,
Under detta lögnens år dansas det i rondellerna, kan jag meddela.
Familjen Öhrlund är, som säkert bekant vid det här laget, inte helt skyddade från elände. Under årens lopp har olika familjemedlemmar drabbats av väpnat rån, vattenskador, beskjutning, hot, feloperationer, förlamning, sönderslagna bilar, våldtäkt, stöld och mycket annat.
En dag i april var det dags igen. Dottern, som hyr en liten stuga på en hästgård, vaknar av ett hårt bankande på dörren. Gårdens ägare förklarar besvärat att det hänt en liten olycka när man skulle använda en högtryckstvätt i stallet. Hästarna blev galna, en av dem sprang ut och riktade med hovarna sin skräck och ilska mot Isabells lilla bil. Hoppsan.
Samma eftermiddag kör min fru hemåt i sin Volvo. I rondellen närmast vår bostad svänger hon av på en liten sidoavfart för att komma in till Coop. Just då smäller det till, bilen skakar och pressas åt sidan. En biltransportbil har sopat in i vänster bakdörr på Volvon. I vanlig ordning fladdrar alla vittnen iväg som vallöften åt höger och vänster, för vem vill bli inblandad?
Du vet hur det är. Anmälan till försäkringsbolaget, papper, skisser, ritningar, förklaringar.
Vi skickar in vår bunt.
Motparten svarar inte.
Det här ställer till en del trassel, bland annat när det gäller att ta ut en hyrbil under reparationstiden. Vem ska betala kalaset?
Jag påminner. Motparten skiter i att svara.
Efter en lång tid kommer försäkringsbolagens beslut. Motparten, här kallad Herr Lögnare, har med list slickat på blyertspennan och fabricerat en historia som är bättre än science fiction. Efter att hickande ha läst den meddelar försäkringsbolagen att det inte går att avgöra vem som orsakat skadan och därmed får varje part stå för skadan på sin bil. Eftersom det inte blev några skador på den många, många ton tunga biltransportbilen så kan Herr Lögnare andas ut.
Lite värre blir det för vår plånbok.
Jag förstår att det kan vara ett helvete att vara handläggare på ett försäkringsbolag. Alla skadeinblandade ljuger, skriker och pekar på varandra. Ibland är det omöjligt att fastställa vem som har rätt eller fel. Men …
Hemma gör vi en djup och viktig rekonstruktion med några av familjens alla leksaksbilar. Eftersom en biltransport saknas i samlingen får en timmerbil träda in, med bravur.
Bild från den spännande rekonstruktionen på köksbordet.
Hett actionfoto: Carina Cefa-Öhrlund
Vi gör körningen flera gånger och hur vi än vrider den så finns det bara ett resultat:
Herr Lögnare och hans biltransportbil är fett vållande. Det är en fysisk omöjlighet att hantera vår bil på det sätt han påstår.
Men – han är alltså inte karl för sin hatt utan klarar sig kvidande ur leken på alla sätt oskadd, medan våra tusenlappar nu får fladdra som tse-tseflugor.
Man får välja sina strider, heter det ju, och vi lär knappast få rätt mot försäkringsjätten. Dessutom finns det ju roligare saker att göra.
Men vem vore jag om jag inte åtminstone skrev ett svarsbrev till Herr Lögnares försäkringsbolag if. Och för att ge dig ett lätt leende i värmen publicerar jag det här i sin helhet (var försiktig, förresten – det är en djungel därute):
Bästa Tanja,