När jag började min journalistiska bana fanns det i tidningshusen dels generösa budgetar, dels en osviklig tro på att god journalistik i längden skulle betala sig och ge ännu mer pengar tillbaka. Redaktörerna var äldre och trygga, hade decenniers erfarenhet, lärde med glädje och tålamod upp nya journalister till duktiga hantverkare. Förlagen tjänade pengar på att sälja tidningar, annonser var ett nödvändigt ont och något slags bonus.

35 år senare är det så här: Få tror att många vill betala för god journalistik. Tidningarna delas ut gratis och det är annonsörerna som betalar kalaset. Inte sällan är redaktörerna i 25-årsåldern och arbetstempot är orimligt. Det journalistiska tänkandet får ge efter för det kommersiella.

Tragiskt, tycker förstås vi legitimerade gubb- och kärringjävlar som var med när det begav sig. När någon ville betala för att en journalist lade ner tid på något.

Mitt i journalistikens stressade, hårt budgeterade och nedskurna decennium får jag ett märkligt uppdrag. Chefredaktören för Sveriges största kulturtidskrift Voltaire, Boris Benulic, – www.voltaire.se – vill att jag tillsammans med den eminente skribenten Jerker Jansson ska resa runt i Sverige och hälsa på företrädare för olika religioner, i jakten på Gud och tro.

Jerker och jag – två ateister eller agnostiker, allt lite beroende på dagsform – hoppar i jeansen. Vi flyger och kör runt i Sverige, antikrist i hyrbil. Träffar Laestadianer, syrianska ortodoxer, Jehovas vittnen och en underbar präst i svenska kyrkan, förvisad till en isolerad del av Öland på grund av sina okonventionella åsikter och metoder.

Resultatet blir inte bara ett minne för livet utan också ett långt, ingående reportage i Voltaire.

Vare sig du tror eller tvivlar – läs och låt mig veta: http://www.voltaire.se/sv/blogs/56.1249/gud/gud-runt-pa-80-timmar

Jerker och jag fick 80 timmar på oss att hitta Gud. Jag ger dig lika mycket tid för att läsa texten och kommentera.

Må just din gud vara med dig.