Ofta börjar ringandet vid åtta på morgonen, möjligen i en naiv tro om att min dag börjar samtidigt som deras. Annars är det bara ren oförskämdhet.

De är skam- och hämningslösa, de små jävlarna. Inga NIX-register eller hemliga nummer i världen kan stoppa dem. Som slingrande maskar kravlar de upp ur den stinkande säljåkern. Jag kan se hur de, i callcenters i Kiruna eller Bombay, mummar sig med mintsprej i munnen och värmer upp miniräknarna. De kommer från en planet där ingen har några efternamn. I värsta fall har de lyckats gräva fram ditt förnamn och upprepar det i så fall var tionde sekund i tron att du ska känna dig utvald och smickrad.

Här ska krängas och den som blåser flest idioter före klockan fem, vinner!

Oönskat och oväntat har ditt hem, din telefon, förvandlats till en marknad för allsköns skit. Det är inte längre du som är den uppsökande – skräpet kommer till dig vare sig du vill eller ej. Dessutom förväntas du bemöta dessa attacker på ett trevligt och artigt sätt.

I say fuck it.

Det finns folk som obegripligt nog känner sympati för telefonsäljare. Jag är av en annan uppfattning.

Jag vill vara ifred, okej?

Det gäller alltså att finna motmetoder mot detta den nya tidens krämande. Och i mina ögon är alla metoder tillåtna.

Häromdagen lät det så här:

Röst: Hejhej, det här är Olle på Tele 2. Jag undrar om du vill sänka dina telefonkostnader med upp till 40 procent?

Jag: Nej.

Kort tystnad. Sedan:

Olle: Får jag fråga varför?

Jag: Jag ska berätta varför. Jag har en lägenhet i New York, ett hus i Milano och ett i Brasilien. Jag har en Ferrari, två Lamborghinis och tre Rolls Royce. Jag kastar mina kläder varje kväll och köper nya nästa dag. Varje morgon ringer jag efter frukost från Operakällaren och den körs hit i limousine. Jag tjänar så inihelvete mycket pengar att jag inte kan göra av med dem, och du frågar om jag vill sänka mina telekostnader. Är du helt dum – i – huvudet? Ring mig igen när du har det dyraste abonnemanget som existerar, okej?

Olle: Ehmm, ja, tack då.

Ridå.

På nätet såg jag nyligen effektiva tips om hur man bromsar en krämare i tid. Det fanns femton förslag på vad man ska upprepa så fort krämaren yttrar sig. Jag nöjer mig med de två första:

Krämaren: Hej! Jag undrar vilket telefonabonnemang du har?

Du: Din mamma.

Krämaren: Förlåt?

Du: Din mamma.

Krämaren: Nu förstår jag inte. Vill du skaffa ett abonnemang till din mamma? I så fall har vi familjelösningar och …

Du: Din mamma.

Förr eller senare ledsnar han, eller hon.

Eller den här:

Krämaren: Hej, det här är Patrik på Ruffel & Båg…

Du: Bevisa det!!!

Krämaren: Just nu har vi ett specialerbjudande som säger att …

Du: Bevisa det!!!

Och så vidare.

Ett tredje, väl fungerande alternativ är att be att få ringa tillbaka. Krämaren förklarar då att de ”tyvärr inte har några ingående linjer”. Du ber då att få Krämarens hemnummer så att du kan ringa i kväll. Han börjar stamma något om att det inte går bra att ringa hem och det är då du vrålar:

”VARFÖR INTE? DU RINGER JU HEM TILL MIG!”

En annan variant är att säga:

”Du, det där låter jätteintressant. Vänta en sekund, bara … ”

Sedan lägger du ner luren och går därifrån. I andra änden sitter nu en nervös krämare och räknar sekunder. Ska du, drömtorsken komma tillbaka i tid och handla? Han måste ju hinna ringa ytterligare 42 personer i dag.

Vill du anamma mina elakaste vänners teknik, sänker du rösten till pervo-mode när krämaren ringer och du frågar:

”Mmmm … vad har du på dig i dag, snygging ..?”

Den brukar bita.

Har du fler goda metoder så tipsa gärna. Det gäller att vi håller ihop här.

Knäck dem!