Miljonernas tragik

Håller ett föredrag för ännu en av alla dessa herrklubbar – denna gång benämnd Round Table.

Vi befinner oss i Stockholms innerstad. Herrarna runt bordet har kostymer, är stressade, äter chicken wraps och dricker Ramlösa. En av dem – vi kan kalla honom Anders – är chef för ett kontor som tillhör en av våra största banker.

I föredraget berättar jag mina teorier om hur man – med ganska enkla medel – kan uppnå ett bättre, lugnare och lyckligare liv.

Efteråt berättar Anders för mig om dem som lät pengarna och lyckan rasera Livet.

Vi pratar om folk som vunnit tre, fyra miljoner på spel eller lotter. Och missförstått hela situationen. Trott att de varit hemma för all framtid, bekymmersfria.

”Det första de gör”, säger Anders, ”är att säga upp sig från jobbet och be chefen dra åt helvete. Nu är de ju miljonärer och därmed fria. De förstår inte riktigt hur lite tre miljoner är om man slutar jobba och ägnar all sin tid åt att göra av med pengar istället för att tjäna in dem.”

Anders berättar hur den lycklige vinnaren stannar hemma, lämnar igen tjänstebilen och köper en stadsjeep för en halv miljon, renoverar kök, badrum och tak för ytterligare en och en halv miljon innan han tar med sig frun på en exklusiv jorden runt-resa. När kassan börjar bli tom så tar han ett rejält lån – han är ju gudbevars miljonär – med huset som säkerhet.

Och sedan rasar allt i snabb takt.

När den nyblivne miljonären, som redan efter ett knappt halvår satt sprätt på merparten av pengarna, upptäcker och verkligen förstår sin situation, är det oftast redan försent. Han får inget nytt jobb, pengarna är borta och nu tröttnar även hustrun. Det blir skilsmässa, ofta går huset på exekutiv auktion och vår till synes så lycklige vinnare hittar bara en utväg – sprit.

”Du skulle bara veta”, säger Anders, ”hur många av dem jag gjort stora affärer med som jag nu möter som lodisar på gatan på Kungsholmen. De har fått flytta ut till billiga hyresettor i de yttersta förorterna – ibland genom socialens försorg – men tar varje dag tunnelbanan in till Fridhemsplan i hopp om att träffa en gammal kollega. Och problemet är att kollegerna inte längre vill prata med dem. Vem vill umgås med ett fyllo som för ett år sedan ägde världen och bad både chef och arbetskamrater att dra åt helvete?”

Triss.

Plötsligt händer det.

Eller – hur var det nu?