Måndag. Seg start på ny vecka?

Inte alls. Jag ska luncha med Sanningen.

Och vem är det? undrar du nu. Vem vet sanningen? Sanningen kommer alltid, eller åtminstone ofta, med en modifikation.

Det ligger något i det. Men det finns också, vare sig du gillar det eller ej, formella sanningar, nämligen samhällets. Bland annat dem som kommer från rättsväsendet.

Jag är en privilegierad författare. Sedan jag började skriva kriminalromaner har jag haft förmånen att få lära känna en rad poliser inom olika områden, experter på Statens Kriminaltekniska Laboratorium (SKL), rättsläkare, advokater, åklagare, domare och personal inom kriminalvården.

Jag fattade nämligen tidigt ett beslut: Mycket av mina historier kan vara påhittat. Men allt som rör polisens och övriga rättsväsendets arbete, ska vara korrekt återgivet.

Varför? I Sverige har vi 20 000 poliser och flera tusen människor inom det övriga rättsväsendet. Alla vet hur irriterad man blir när ens yrkesroll blir fel återgiven i tidningar, tv-serier eller böcker.Alltså ska varje detalj vara så korrekt den kan bli.

Jag är gränslöst tacksam mot alla dem som under årens lopp har hjälpt mig, och fortsätter. Varje kapitel som innehåller något som har med polisen eller övriga rättsväsendet att göra, skickar jag ut på remiss innan det trycks i den färdiga boken.

Men det handlar inte bara om att till varje pris försöka återge något korrekt. Det handlar också om mitt intresse för brottslingens och polisernas psyke, detaljer i utredningen, jakten, förhören, åklagarens och rättens dilemma, domen och vad som till sist händer i fängelset – fascinerande.

Alltså – lunch med Sanningen (en av dem) i morgon.

Ingen dålig start på veckan.