Sista rättegångsdagen är, efter tre månader över.

Rakhmat Akilov har erkänt mord på fem människor samt mordförsök mot en rad andra.

Enligt samstämmiga juridiska bedömare kan straffet – trots den mycket skicklige försvararen Johan Erikssons dribblingar om huruvida attentatet var ett terroristbrott eller ej – knappast bli annat än livstids fängelse. Enligt SVT:s juridiske expert kommer Akilov att sitta inlåst i minst 30 år. Därefter ska han utvisas.

Jag tänker här inte gå in på Akilovs intelligens eller andra faktorer som påverkat hans handlande. Han har erkänt att uppsåtet var att mörda de svenska medborgare som för tillfället befann sig på Drottninggatan. Han har orsakat hundratals, om inte tusentals människor ofattbart lidande genom sina handlingar, ett lidande som aldrig kan räknas i pengar. Du har säkert en bestämd uppfattning om honom och vad straffet borde bli.

Men låt oss bara för en stund se Akilov som nationalekonomi. I en tid när regeringen berättar att vi som medlemmar i världens största socialbidragskontor EU, är ”nettobetalare”, konstaterar jag snabbt att du som skattebetalare också blir nettobetalare åt Rakhmat Akilov.

Irriterande, eller hur?

Jag har gjort några mycket försiktiga överslagsberäkningar och kommit fram till följande:

Enbart rättegången har kostat minst tio miljoner kronor (sanningen ligger nog snarare närmare tolv miljoner). Då har jag kalkylerat med både Akilovs advokat och de advokater som representerar de 149 målsägandena. Här ingår också löner och arvoden till tingsrättens ledamöter samt kostnader för bevakning, etc.

Då återstår skadestånden och om dessa vet vi ännu inte mer än att de blir många och förmodligen – med all rätt – ovanligt höga. Låt oss för enkelhetens skull räkna lågt och säga totalt åtta miljoner.

Om Akilov ska sitta på Kumla i 30 år, så kommer det att kosta skattebetalarna minst 32 850 000 (3 000 per dygn och intagen enligt dagens kostnader, vilka bör komma att öka under de 30 kommande åren).

Summa Akilov, lågt räknat: 50 850 000 kronor. Femtio miljoner (plus reparationerna på Drottninggatan, förstås).

Och du betalar. De (svarta?) tusenlappar Akilov fick för att medverka vid renoveringen av det hus som Özz Nûjen äger tillsammans med sin syster, lär inte räcka långt här.

Efter avverkat fängelsestraff ska Akilov utvisas (om hans hemland då tar emot honom, annars blir han socialfall i Sverige)! 

Det är frestande att göra en jämförelse med näringslivet. Vilket sunt företag skulle satsa över femtio miljoner kronor på ett projekt som man visste skulle skrotas så fort det var klart?

Svaret är enkelt.

Att göra en annan jämförelse är frustrerande: Hur många sjuksköterskor, poliser eller lärare skulle vi få för femtio miljoner kronor? Hur många bra platser på äldreboenden? Hur mycket sylt till pensionärernas pannkakor?

Jag antar att man får en jävla massa sylt för femtio miljoner.

Outsourcing är ju den nya tidens melodi. Företag outsourcar tillverkning för att den är billigare utomlands. Privata taxibolag som kör färdtjänst för dina skattepengar maximerar vinsterna genom att lägga telefonväxlarna i låglöneländer så att tant Agda inte förstår vad telefonisterna säger när hon försöker beställa sin rullstolstaxi (och det ser staten mellan fingrarna på och låter skattebetalda arbetstillfällen försvinna utomlands).

Så – varför inte outsourca Akilov och hans gelikar?

Snabb överslagsräkning igen: En plats på Kumla kostar alltså i dagens läge 3 000 kronor per dygn. Jag antar att vi skulle kunna köpa motsvarande plats i ett fängelse i Thailand, Vitryssland eller Kazakstan för max en tiondel, alltså 300 kronor per dygn, och att alla skulle vara nöjda med affären. Kostnaden för Akilovs 30-åriga fängelsetid skulle alltså minska från 32 850 000 kronor till 3 285 000 – en ren besparing på över 29 miljoner kronor.

Jag antar att man får en jävla massa sylt för 29 miljoner. Eller sjuksköterskor. Eller lärare. Eller poliser. Eller något annat nyttigt.

Att detta – sunt förnuft rent ekonomiskt – inte kommer att ske vet dock både du och jag. Våra skattsedlar kommer att belastas med de där drygt femtio miljonerna som Akilov har kostat och kommer att kosta. Därefter kommer nya kostnader för verkställandet av utvisningen. Det är bara att bita i det sura äpplet.

Men – detta leder ofelbart till andra tankar. Häromdagen gjorde SÄPO ett lyckat tillslag och grep tre män för förberedelse till terrorbrott. Minst en av dem har haft kontakt med Akilov.

För en tid sedan meddelade SÄPO att antalet misstänkta människor i Sverige med något slags kopplingar till terrorism och/eller terrororganisationer har ökat från 300 till   3 000 (och det är inte orimligt att tänka att det finns ännu fler. Jag törs inte ens tänka på vilka kostnader SÄPO har för att kartlägga och spana på de misstänkta). Varje polis kan räkna ut att det skulle behövas minst 30 000 poliser för att hålla koll på de här tomtarna dygnet runt. Bortsett ifrån att det är en utopi – eftersom vi inte har tillnärmelsevis så många poliser och inte kommer att ha det inom rimlig framtid – så skulle det kosta sinnessjukt mycket pengar.

Vad jag för mitt liv inte kan förstå, är följande: Hur svårt kan det vara, att raskt uppdatera en lag till att säga följande:

Om det kan visas att en person haft något slags kopplingar till terrorism eller terrororganisationer – oavsett hur – så åker vederbörande ut ur landet med buller och bång. Om han eller hon har fått svenskt medborgarskap så förverkas detta omedelbart. Personen ifråga förbjuds för alltid att återvända till Sverige och brott mot detta leder till en köpt fängelseplats i Långtbortistan, där servicen och sängen inte är lika mjuk som på Kumla.

Rationellt och bra.

Om du är med på tåget här, föreslår jag ödmjukast att du mailar till det parti du funderar på att ge din röst, och fråga vad de konkret vill göra för att

a) slänga ut samtliga med terroristkoppling ur landet och därmed bespara SÄPO både miljoner och besvär

b) visa att terrorism inte belönas med en varm säng, god mat, gym och 15 kanaler på färgteven i cellen (jo, så är det på Kumla)

c) därefter göra en konkret beräkning över besparingarna och överföra samma belopp till sjukvården, åldringsvården, skolan, polisen, räddningstjänsten och andra nyttigheter

Jag tror inte att du får några vettiga svar.

Men kul vore det.