Det sköts inte så mycket när jag var barn.
Eller – jodå. Men då främst av jägare och militärer.
I dag är vapen varje gangsters egendom. Förorternas småungar vill bli storpåvar och i brist på annat blir ett vapen den enda utvägen att skaffa sig det, vars namn de missförstått:
Respekt.
Att skaffa ett illegalt, skjutfärdigt automatvapen är i dag inte speciellt svårt för den som vill. Och i det ligger en tragik, ty ytterst få människor har nytta av ett automatvapen.
Eller något vapen alls.
Se inslaget från GP-tv och fundera:
Jag har peiodvis bott i både Kalifornien och Florida. Bägge delstaterna har mycket generösa vapenlagar och i Florida springer min 75-åriga granne Miss Peggy numera omkring med en laddad 22:a i handväskan, vilket skrämmer skiten ur mig när vi ses. Peggy må vara av gammalt sydstatskrut, men efter att för en tid sedan ha skjutit ihjäl en tvättbjörn på sin altan, råkade hon därefter skjuta ihjäl en vägg.
Vem står i vägen nästa gång?
Jag är all in för frihet, men mycket betänksam när det gäller vapen. Vi har en vettig vapenlagstiftning och de som vill skjuta har alla möjligheter att göra det med en jägarexamen eller en skytteklubb i ryggen.
Däremot vill jag inte vara rädd för att den trötte och mycket irriterade bilisten bredvid mig i kön, har en laddad 38:a i handskfacket.
Vill du?
Obehagligt.