Trots att bokförlagsvärlden är den tidströgaste bransch jag hittills stött på, uppstår då och då paniksituationer (eller kanske just därför!).

Som nu.

VD:n för det förlag som ska ge ut min egen kriminalroman Till minne av Charlie K i maj, fick för några veckor sedan avgå på grund av en omorganisation. Och de som fick ta över produktionen av boken hade inte fått så mycket information innan.

På måndag börjar den så viktiga centrala införsäljningen av boken till de stora bokhandelskedjorna Akademibokhandeln, Bokia, JB-gruppen och Ugglan. Då behöver man kunna visa en presentation av vad boken handlar om (finns) och ett omslagsförslag (finns inte).

Alltså – panik!

En stackars formgivare anlitas, vet inte vad boken handlar om och än mindre hur han på några dygn därmed ska kunna ta fram ett vettigt förslag.

En ”normal” författare hade kanske inte ens fått veta det här, än mindre blandat sig i processen.

Men nu är jag inte normal. Jag vill se ett bra omslag på min bok. Och jag har ett par idéer.

Nej, nej, inte så här – det är alldeles för perfekt!

Huvudkaraktären i min roman – Niclas Jones – är privatdetektiv och bor efter fyra år i New York i ett magasin i Stockholms Frihamn. Morgnar och kvällar tar han långa promenader mellan rader av containers – funderar över vilka de innehåller, vart de är på väg och – varför?

Alltså – i morgon åker jag och en av mina vänner till Frihamnen. I en stor väska ligger mina kameror, skinnjackor och pistoler. Vi kommer att plåta det som förhoppningsvis ska bli underlaget för omslaget, om jag gör mitt jobb tillräckligt bra.

En del av en process jag egentligen inte har något med att göra.

Men – hur kul som helst!