Ni är roliga, ni tvåbeningar. Hört under promenaden:

”Visst är de söta, de små! Undrar vad som rör sig i deras små hundhjärnor?”

Jo, tjena! En dag som denna undrar jag vad som rör sig i huvudet på de 21 000 tvåbeningar som betalar (!) för att springa över fyra mil (!) i fyra graders värme, piskande regn och storm. Likaså undrar jag hur de tänker, som anmält sig som funktionärer. För 800 spänn per skalle kan ni få springa ihjäl er på min gräsmatta. Jag kammar in 1,7 miljoner och köper en hygglig kåk i solen. Vem var det nu som hade liten hjärna?

Ja ja, jag har också regnkappa. Men inte tramsar jag runt i något marathon för det. En tur runt kvarteret är illa nog en dag som denna. Softa på mjukisfilten är ett bättre alternativ. Frågor på det?

Alltså, vi hundar kan också vara narcissister och ha tävlingsinstinkt. Men det finns gränser. Tvåbeningarna reser över halva världen hit, betalar 800 spänn (fattar du hur många tuggben man kan få för de pengarna?!) för att slita av senor, få smärtsamma sträckningar och skavsår, riva sönder bröstvårtorna och riskera hjärtinfarkt.En del av dem dör till och med. Om de hade deltagit under vapenhot hade jag haft en viss förståelse, men att betala för att dö – Herremintass!

Som tack för hjälpen får de, om de kommer i mål, en påse russin och lite alkoholfri öl.

Alkoholfri öl? Låter som kalvkött utan kalv för mig. Som köttbullar utan kött. Som leverpastej utan lever. Som …

Så vi tar det igen:

Vem var det som hade liten hjärna, sa ni?

Jag föredrar – solen.

High tass!

/Sigge