Varför den provocerande rubriken? Naturligtvis för att jag, som så många andra, är upprörd över att  Atheer al-Suhairy ska släppas ut på våra gator innan han avtjänat sitt straff och över att han dessutom kan slippa den livstids utvisning han dömts till, om han varit smart nog att bränna sina dokument.

Jag efterfrågar varken offentlig piskning eller annan form av tortyr. Det är bara så enkelt att jag inte vill ha pedofiler rännande på våra gator och på internet med fulla möjligheter att fortsätta sitt raggande av barn, och därmed lika stora möjligheter att begå nya våldtäkter mot barn.

En repris för dig som missade det förra blogginlägget:

Redan 1999 åtalades irakiern Atheer al-Suhairy för våldtäkt i Sundsvall. 2002 åtalades han i Gävle för att ha tvingat en 15-årig flicka att utföra oralsex på honom. 2006 dömdes han till tio års fängelse och livstids utvisning för bland annat elva våldtäkter, grovt utnyttjande av underårig, misshandel och sexuellt tvång. Han hade bland annat utsatt en tolvåring för övergrepp och gjort en 13-åring gravid. I rättegången vittnade 58 unga flickor, flera av dem barn, mot al-Suhairy. De berättade om tvång, förnedring och självmordstankar. Atheer al-Suhairy fälldes på 51 av 56 åtalspunkter, dömdes till elva års fängelse (vilket i hovrätten ändrades till tio år) och till att betala totalt 2,4 miljoner i skadestånd – vilket naturligtvis är en utopi som istället blir en dyr realitet för skattebetalarna.

Nu ska han släppas ut på gatorna, efter att ha avtjänat en del av sitt straff.

Straff? Ordet väcker tankar.

Jag hävdar att Atheer al-Suhairy är en svårt sjuk människa eftersom ingen frisk man tvingar tolvåriga barn till sex, gör trettonåringar gravida och våldtar rader av tonårsflickor.

Sjuka människor ska vårdas. Hade mannen haft cancer hade han blivit inlagd och vårdad med alla till buds stående medel.

Men rätten gjorde inte samma bedömning som jag. Enligt den var Atheer al-Suhairy i lagens mening frisk och skulle istället straffas.

Nu hör det till saken att vi – om han befunnits sjuk – kunde ha hållit honom inlåst betydligt längre än vad hans fängelsestraff stadgar. Och detta leder till en intressant diskussion.

I dag fick jag besök av Göran, en av mina klokaste och mest analyserande vänner. Ämnet kom på bordet och Göran kom med följande idé:

Tänk om vi skulle slopa strafftänkandet och enbart ha en sak i åtanke när vi dömer påföljd – risken för återfall.

För ärligt talar – hur ”straffar” vi någon som våldtagit ett barn, mördat en farmor eller utfört en våldsam misshandel på någon? Den politiskt korrekte svarar ”vård”. Offret eller den anhörige vill snarare ofta svara ”öga för öga, tand för tand – piska och häng den jäveln i direktsändning”. Det senare är kanske svårt att förstå för den som inte är drabbad. Det är alltid lätt att vara korrekt då.

Men om vi för en sekund försöker bortse från känslosvallningarna, är det kanske som Göran antyder, viktigast att skydda människor från brottslingars återfall. Ergo – en ångerfull förstagångssnattare behöver vi inte dra in i den ”kriminalvård” vi så bittert misslyckas med.

Men en våldsam seriepedofil som Atheer al-Suhairy vill vi aldrig ha ute igen, eftersom risken för återfall bedöms som överhängande. Han ska alltså låsas in och nyckeln ska kastas bort, om våra barn ska få känna sig säkra. Inte som ett straff – bara av ren logik.

Åsikter, någon?