Vad väntar bakom kröken? Osäkerheten om detta är en del av risken – och charmen – med att köra. Under utbildningen stressar lärarna just det här – vikten av att göra riskanalyser i trafiken, vara ett steg före, beredd på det oförutsedda.
Tänka.
Nu vill Volvo tydligen ta ifrån mig en del av glädjen. Och ansvaret. När verkstaden hämtar min bil för service får jag en lånebil och verkstadschefen meddelar med förlägen blick: ”Du kan väl ta det lite lugnt i början. Den har sånt där säkerhetssystem, du vet. Kan få för sig att tvärnita om den har en annan åsikt än du.”
En annan åsikt? Tvärnita?
Jag sätter mig i bilen och drar ut på motorvägen. Resan blir en skrämmande upplevelse. Inte på grund av trafiken, utan bilen.
Vad väntar bakom kröken?
Plötsligt börjar en orange lampa blinka vilt vid den vänstra backspegeln. I 110 kilometers fart försöker jag förstå vad som är fel. Jag hinner inte tänka tanken klart förrän en likadan lampa börjar blinka vid höger backspegel.
Förvirringen blir total när fyra orange lampor helt plötsligt speglas upp i vindrutan! Jag är nu övertygad om att både däck och bensintank är tomma och att motorn håller på att skära ihop. Min uppmärksamhet försvinner från trafiken och jag börjar koncentrera mig på instrumentbrädan för att finna en orsak till allt blinkande. Hittar ingenting. Och plötsligt bromsar bilen utan att jag rört pedalen!
Jag byter fil och nu kompletteras allt blinkande av kraftiga varningssignaler. Hade det varit en JAS hade jag inte tvekar utan skjutit ut mig direkt. Nu nöjer jag mig med att ta nästa avfart, parkera och låta kallsvetten dämpa sig innan jag försöker förstå.
Till sist inser jag att allt pipande, blinkande och tjutande är till för att göra körningen mer säker! Lamporna varnade mig för att jag blev omkörd till höger och vänster, samt meddelade att bilen tyckte at jag låg för nära framförvarande bil. Ljudsignalen varnade mig för att jag bytte fil. Jo tack, jag vet. Jag var där.
So gimme a break, Volvo. Är det något som får mig att tappa koncentrationen och tankeförmågan så är det pip, blink, tjut och lampor. Fattas bara att det kom bananoljerök ur friskluftsintagen också och att stereon började vråla ut La Cucaracha.
Det tar en bra stund innan jag hittar ett sätt att koppla bort eländet. Och när jag väl startar bilen igen efter ett uppehåll, börjar hela cirkusen om igen. Man kunde tro att George Orwells spöke jobbat på Volvos designavdelning och skapat ett rullande 1984, för dagen kamouflerat i silvermetallic.
Tanken på säkrare vägar, bättre bilbälten, krockkuddar och deformationszoner är säkert alldeles utmärkta.
Men rätten att koncentrera mig och tänka, vill jag förbehålla mig själv.
Om ni dessutom vill ha vänligheten att meddela hur jag blockerar det helvetes oljud som uppstår när säkerhetsbältet inte är på, är jag er evigt tacksamma. Det händer ibland att jag måste ta av bältet i några sekunder.
Av en anledning som jag tänkt ut alldeles själv.
Dag!
Tack för ett kåseri helt i salig Torsten Ehrenmark-anda. Flera sådana., tack! Som tur är har Margareta och jag inte haft råd att köpa en så avancerad modell av Volvo. Den nyaste jag hade var en 1986 års modell och den hade inga varningslampor eller oljud som de Du beskriver. Nu har vi en 1992 års modell, som inte heller blinkar eller tjuter. Jo, blinkar gör den om jag inte har bältet på.
Skönt att ha en bil som låter föraren avgöra vad som ska åtgärdas.
Iwan & Margareta
Dina trogna fans i Spanien*
*Nåja, hoppas det finns flera, förståss…
Iwan,
Håll er till den där -92:an så slipper ni bli nervösa i förtid! :o)
Säkerhet när den är som sämst… I min bil klickar man i och ur säkerhetsbältet tre gånger för att koppla ur varningssignalen. Såklart…
Jag är iallafall glad att jag har flera av de systemen du nämner i min bil.
BLIS som varnar för bilar i döda vinkeln kan jag inte uttala mig om, men de övriga tycker jag fungerar helt suveränt. Speciellt nyttig tycker jag radarn är som gör att jag faktisk kör med betydligt större avstånd till bilarna framför än med min förra bil, perfekt att få en diskret varning i rutan framför mig när jag ligger för nära och tyvärr har jag märkt att den lyser väldigt ofta när man är stressad vilket varje gång får mig att skämmas lite och faktiskt tänka till och öka avståndet,
Jag har heller inte förstått nyttan med att stänga av signalen som varnar för bältet, det ska man ju ha på sig, och kom inte och säg att det är i vägen? Ska du ta av dig jackan eller gör något annat som betyder att du inte sitter som du skall i stolen så stanna till 10 sekunder, om inte annat så för min skull! Du är ingen bra förare de sekunder du släpper kontrollen över bilen, har fokus på annat ellerkanske inte ens ser något? Och varningen som ljuder när du byter fil utan att blinka…ja gör rätt och blinka så lägger sig inte systemet i…
Jag låter säkert väldigt pretantiös och som bror Duktig, men jag bryr mig faktiskt inte ett dugg om dig, om du har bälte på eller inte. Dock är jag väldigt egoistisk – jag bryr mig om MIG! Jag vill nämligen inte vara i närheten av någon i trafiken som inte håller avstånd, inte blinkar, eller fipplar med annat än att köra bil och som gör mitt liv mer osäkert genom plötsliga oväntade händelser.
När jag missbedömer, tittar bort för ett ögonblick eller när någon annan gör något oväntat så är jag väldigt glad att systemet varnar mig. Vi är trots allt människor och gör bara rätt till 99,9% även om vi alla tror att vi är bättre än så!
Så ta det lugnt i trafiken och låt systemet hjälpa dig. För mig har det faktiskt inte givit något falsklarm ännu på 2 månader!
Ja, Erik, det är kanske tur att vi alla är olika. Om du känner stöd av systemen ska du förstås glädjas över det och använda dem. Jag konstaterar bara att de gör mig till en nervös och sannolikt farligt okoncentrerad förare. Allt det där som systemen varnar för har jag i snart fyra decennier varit tvungen att hålla reda på själv, och jag tror att jag fortsätter med det. :o)