Varje gång blir jag lika förvånad.

Att komma till Terminal 3 på Arlanda är som att träda in i en annan värld. Och det påminner mig om hur det var att resa till Sovjetunionen 1973.

Det är grått och sterilt och det enda som är konsekvent är att allt är fult

Inte välkomnande ens med juldekorationer …

Trean är i sanning terminalen som Gud, Luftfartsverket och alla andra inblandade glömde. När man skapade skrytbyggen som sexan pratades det om exklusiva trägolv, enorma glasytor och skandinavisk design som skulle imponera på utländska gäster.

För Sveriges skull ber jag till gud att ingen av dessa besökare ska flyga från Arlanda till Halmstad – en resa som enbart kan företas i en gräddvisp med storhetsvansinne (Fokker 50) framförd av Skyways.

Men tyvärr blir jag inte bönhörd. Jag hinner knappt igenom säkerhetskontrollen – lika absurd som vanligt – förrän jag hör både franska och amerikanska röster. Gästerna ser sig förvånat omkring, upptäcker kafeet som mer liknar en kiosk och inser att ja – that´s it. De kan roa sig med att titta på hur bagage lastas på ute på plattan.

Eller stirra i taket.

Mer finns det inte att göra, i en del av huvudstadens största flygplats, 2011.