Min hjärna har tillfälligtvis hakat upp sig vid brott och straff.
Kanske är det inte så märkligt.
I norsk domstol bröstar sig galningen som avrättade en hel koloni med ungdomar. I Södertälje avgörs en av de viktigaste rättegångarna på länge, mot människor i de kriminella nätverk som krigar och försöker utrota varandra med alla medel och utan att ta den minsta hänsyn till att vanliga människor kan komma emellan. I dag inleddes dessutom rättegången mot den 28-åring som besinningslöst slog ihjäl den 24-åriga vårdaren Karen Gebreab på ett av Stockholms häkten.
Jag jämför de här händelserna med andra brott jag studerat och finner att vare sig den norske galningen eller de självutnämnda Södertäljegangstrarna handlat i affekt. Det handlar om kall planering och total brist på respekt för andras liv. 28-åringen som slog ihjäl Karen Begreab vägrade säga något i domstolen, tittade aldrig upp och mötte inte blickarna från offrets anhöriga.
Kyla. Empatibrist. Förakt.
Jag tänker igen att vi kanske inte ska uppehålla oss för mycket vid strafftanken utan bara logiskt överväga faran med att ha de här människorna springande lösa på gatorna bland vanliga, hyggliga människor.
Jag känner inget behov av att ha dem bland oss, varken nu eller senare.
Alltså, för allas skull: Lås in dem.
Länge.
Du vet. Jag har ju jobbat en hel del med den där typen av människor. Sextonåriga grabbar som krossat skallar, gängvåldtagit, hedersmördat. Visst kände jag äckel. Ibland hat. Kunde verkligen vilja se en del av dem utsättas för samma behandling som de utsatt andra för. Men det var så sällan som det var så där tydligt. Sprit. Roppar. Tjack. Eller bara skammens brinnande hat mot allt och alla som påminde dem om att de aldrig ens kunde hoppas på att få ett svenneliv.
Sjuttonåringar som inte hade någon. Inte ens ett språk som någon begrep. En snubbe, stor som ett hus, ville bara dö, visste hur jävla fel han hade handlat, men det tog dagar av isolering och självstympning innan man hittade en tolk som pratade samma sorts arabiska dialekt.
Jo. Det slutar med att vi faktiskt borde få ta rätten att skydda oss ifrån dem. Men det börjar inte där. Ingen av de ungdomar jag träffade på föddes till nazistisk pöbel, till kvinnohatande systramördare eller till bara jävla sorglig ensam knarkare. Jag vet att du vet det. Var man måste börja. Men jo, du har rätt. Ibland ställs friheter mot varandra. Men det är ett misslyckande varenda gång.
Jag vet och jag håller helt och hållet med dig. Som vi diskuterade senast – förebyggande arbete är det enda som verkligen kan rädda någon. Och ja, varje misslyckande är tragik.
Det fanns en gång ett förslag i ett kommentarsfält rörande ett fall för länge sedan. Förslaget gick ut på att vi skulle hyra plats i ett ryskt fängelse för våra brottslingar. De behöver få bukt med sin arbetslöshet samtidigt som vi önskar skjutsa ut våra värsta kriminella ur landet. Istället för att våra skattepengar ska gå till ett ”fint” boende med tv, värme på rummet m.m. så kan vi istället ge dem till den ryska staten som sedan ombesörjer den s.k. vården.
Jag tror många av våra återfallsförbrytare skulle fundera både en och två gånger om de visste att de vid nästa tillfälle skulle få tillbringa 15 år i ryskt fängelse tillsammans med deras fångvaktare.
I Sverige kan vi koncentrera oss på att omvända smarta brottslingar (ex. de som med stor fantasi lyckats förskingra pengar eller som gjort dataintrång i svårforcerade företag) och dra nytta av dem i samhället när deras tid är gjord.
Besökte på 80-talet Ö-riket Maldiverna, och frågade då lokalbefolkningen hur de hanterade kriminella, fick till svar att de hade en ”fängelseö” dock utan en enda byggnad på, just bara en ö. Dit skeppades dem. De fick ett fiskeredskap bestående av en träbit med fiskelina och en krok (för att vara självförsörjande). De fick helt enkelt vara där tills… Ön låg väldigt långt bort, så det gick alltså inte att simma till närliggande ö. Man tillhandahöll dock 1 säck ris i månaden som forslades dit. Det fanns inte många kriminella där kan tilläggas…
Kommer ihåg en kille ( man, gubbe) som för ett antal år sedan var en riktigt stor motståndare till internet, mail etc. Kul att se att en del gamla hundar kan lära sig sitta. Vill också meddela at det är riktigt kul att läsa dina bloggar/Lalle
Tack! :o)