Unga och delvis arga

Publicerat av

Jag kliver upp tidigt för att hinna ta mig igenom morgonrusningen och komma fram till Stockholms Stadshus till klockan 09.00.

”Årets viktigaste möte i det här huset” säger Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin när han inledningstalar på Ungdomsparlamentet 2011.

 

Fridolin talar om nyfikenhet, mod och engagemang.

 

 

 

 

Fridolin talar om att vara ung och bitvis arg. Argumentera och agera. Ge sig in i politiken. Visa vad man tycker och stå för det. Han berättar om hur han och hans kamrater vid tolv års ålder borstade tänderna i en friskvattenfontän som politikerna i hans hemstad köpt istället för att investera i snålspolande toaletter till skolorna. Fridolin är bra och drar applåder från de 700 ungdomar från tio gymnasieskolor som röstats fram till Ungdomsparlamentet i Stockholm.

 

Här sitter Framtiden. Synd att våra riksdagsmän inte verkar förstå det.

 

 

 

 

 

Han talar till de ungdomar som visat ett djupare engagemang än många andra, i samhällsfrågor. En av dem är min dotter, och jag är stolt att se henne som en av medlemmarna i Socialutskottet. Bland dessa 16-åringar sitter några av framtidens riksdagsmän.

Kanske är hon en av dem.

 

Isabell Alison – i Riksdagen om tio år?

 

 

 

 

 

Ledamöterna i Ungdomsparlamentet har fått stora och viktiga frågor som rör Stockholms kommun. Det handlar om att minska avfallet i miljonstaden, att skapa arbete åt ungdomar, att verka för en rättvis betygsättning i gymnasiet, bekämpa hemlösheten och var vi ska bygga bostäder för en framtida befolkning.

Ungdomarna har skrivit motioner med förslag till lösningar och parlamentet ska rösta för eller emot förslagen. Arbetet har pågått i 13 veckor.

 

Det gick inte så bra för Miljöutskottet när deras motion behandlades av parlamentet.

 

 

 

 

 

Så småningom ska ungdomarna och Stockholms politiker träffas för att diskutera innehållet i motionerna. Så långt allt väl.

Det som gör mig delvis bekymrad, delvis irriterad är att – förutom den anlitade Fridolin – ingen av våra 349 riksdagsmän har orkat masa sig dit för att lyssna när Framtiden talar om sin oro och föreslår förbättringar.

Ty dessa 700 tonåringar är Framtiden, till skillnad från många av dem som sitter i Riksdagen. Och de frågor som här behandlas under Stockholmsflagg är allt annat än kommunala problem. Arbetslöshet, hemlöshet, miljöproblem och bostadsbrist är knappast okända begrepp i andra delar av landet.

De där 349 folkvalda kostar oss över 25 miljoner kronor i månaden enbart i löner och sociala avgifter. Till detta kommer höga pensioner, mobiltelefoner, datorer, sekreterare, arvode för utskottsarbete, traktamenten, ersättning för dubbel bosättning och mycket mer. Det är säkert också riskfritt att påstå att en och annan Toblerone och paraplydrink passerar genom redovisningarna.

Vore det för mycket begärt att en enda av dem tog en tiominuters promenad över till Stockholms Stadshus och lyssnade?

Partierna oroar sig för att allt färre ungdomar söker sig till politiken och ställer frågan – varför?

Gissa tre gånger.

Kanske – för att ingen vill lyssna på dem.

6 svar på ”Unga och delvis arga”

  1. Utmärkt med Ungdomsparlament som en viktig hjälp för tonåringar att lära och öva. Däremot bör de inte få MAKT att besluta om lagar och anslag så tidigt. Det som i min ungdom kallades för vikten av mognad, det har nu med råge bekräftats av hjärnforskningen. Från min tid i Folkpartiets Ungdomsförbund, där jag blev ordförande 1959, minns jag flera blivande stjärnor i aktion, bl a Per Gahrton och Per Ahlmark. De var blivande stjärnor men hade de lyckats bestämma då, hade resultatet blivit katastrof. Sedan är det en annan sak att tonåringar likaväl som andra är utspridda i en normalfördelning så att det kan finnas enstaka individer som är mogna redan vid 16 – men lagar kan inte skrivas som om alla = dessa få i yttersta ändan av normalfördelningen.

    • Att de skulle få makt eller stifta lagar var inte heller mitt syfte med inlägget. Jag hävdar bara att riksdagsmännen borde lyssna på ungdomarnas åsikter.

      • Nej, så går det inte att tolka texten.
        De som har den makten borde orkat masa sig dit. Minst en från varje parti hade varit en liten början på anständighetens stig.

  2. Gustav Fridolin sa något intressant i sitt inledningstal. Han berättade att han – när han kom in i riksdagen, hade hamnat bredvid en kvinna som ”i och för sig var mycket trevlig men hade suttit i riksdagen längre än jag hade levt”. Efter det påpekade Fridolin vad jag tyckt länge, att det nog inte är nyttigt att sitta där ett helt liv. Många av våra folkvalda är politiska broilers som aldrig haft ett annat jobb. De som sitter i riksdagen och dessutom har ett par uppdrag i utskott, har sällan tid att hälsa på ute i verkligheten. Vilket borde vara ett krav. Job-rotation skulle inte skada. Istället för att ge riksdagsmännen rätt till pension redan efter ett par perioder, kunde vi subventionera deras lön när de vart tredje år ska ut i arbetslivet på ”prao”. Ge ett bidrag och sänka arbetsgivaravgifterna så att någon ville ha dem – precis som med de ungdomar de inte vill lyssna på. Vad sägs? :o)

Kommentarer är stängda.