Låt mig förklara:

Jag är för full yttrandefrihet. Jag tror inte att man genom lagstiftning begränsar människors vilja och möjlighet att säga vad de tycker – om andra människor eller företeelser – bygger ett bättre samhälle. Jag tror att man bygger något bättre genom en öppen debatt där alla tillåts yttra sina synpunkter.

Riktigt så har vi det inte längre. Det finns saker vi – till min förvåning – fortfarande får säga. Som ”jävla skåning” eller ”lappjävel”. Det finns saker vi – till min förvåning – inte alls får säga. Som ”jävla (här en människogrupp eller nationalitet jag förstås inte törs skriva ut som exempel)”.

Om du tror att vi med detta har avskaffat ogillande, rasism eller hat så önskar jag både dig och lagstiftarna lycka till. Ty hur mycket man än lagstiftar, är det svårt att hindra människor att tänka – och viska i stugorna.

Människor försöker få ut sina åsikter på massor av sätt och den nya tekniken har förändrat möjligheterna enormt. I ett demokratiskt perspektiv är detta naturligtvis bra, även om jag är övertygad om att långt ifrån alla politiker är lyckliga över folkets nya möjlighet att göra sig hörd.

Under de senaste dygnen har jag råkat ut för ett par besynnerliga händelser. En man kontaktar mig och vill att jag via mina sidor på nätet ska hjälpa till att sprida kunskap om hans förening. Så blir det inte eftersom jag – bortsett från hans egna uppgifter – inte har en aning om föreningens verkliga syfte och vem som har något att tjäna på den. Men eftersom han driver ett företag med mycket nära anknytning till föreningens syften, blir jag skeptisk. Och det hela handlade inte om att rädda svältande barn, om jag säger så.

I nästa andetag händer följande: På min Facebooksida Dag Öhrlund Författare försvarar jag Aftonbladets chefredaktör Jan Helin när han väljer att inte avslöja namnet på pedofilen som dömdes till ett futtigt fängelsestraff för sina vidriga handlingar. Helins journalistiskt sett alldeles korrekta bedömning är att det var viktigare att skydda pedofilens tonårsdotter från att bli uthängd, än att hänga ut pedofilen själv på nätet.

Reaktionen kom snabbt. En av alla dem som på FB kallar sig Fru Karlsson hängde blixtsnabbt ut pedofilen med namn och bild, på min sida. Jag reagerade långsamt men tog bort det hela så snart jag såg det.

Nästa märkliga inlägg kom några timmar senare när en facebookgrupp som påstår sig vara emot pedofiler försökte göra reklam på min sida. Det togs också bort.

Jag ser det så här: De flesta av oss avskyr pedofilernas gärningar och åsikterna om hur pedofiler ska behandlas varierar kraftigt. Jag har i många herrans år agerat för att barn ska få vistas i en säker Internetmiljö, kunna surfa tryggt och ha det kul utan att bli attackerade av vuxna som har sexuella avsikter.

Tillsammans med den eminente och prisbelönte IT-säkerhetsexperten Per Hellqvist skrev jag en gång boken ”Skydda ditt barn på Internet”, till vilken HMD Silvia har skrivit förordet. Hellqvist och jag har tillsammans och var för sig slagit våra huvuden blodiga mot väggar för att försöka få riksdags- och regeringsmedlemmar att förstå allvaret i vad våra barn utsätts för på nätet.

Utan resultat.

Det ligger naturligtvis en tragik i att vi har folkvalda, hyggligt betalda människor som vill blunda för ett tämligen nytt samhällsproblem som drabbar barn. Och detta kommer jag högst sannolikt att fortsätta tjata om.

Däremot kommer jag inte att upplåta min Facebooksida som anslagstavla för människor som vill hänga ut andra efter sin egen lag. Inte heller kommer jag utan extremt hård prövning att göra reklam för någon annan. Med dagens teknik har ni alla möjligheter att göra det alldeles själva.

Utnyttja det.

Det kallas nämligen yttrandefrihet, även om den är begränsad.