Tittar ut, mitt i natten, och inser med fasa att det är frost på bilen.

Jo, jo, jag vet. Vi ska vara tacksamma för att hösten har varit så mild, och allt det där.

Men nu är festen uppenbarligen över. Det är minusgrader och jag räknar dagarna tills det är dags att lämna fäderneslandet för betydligt varmare breddgrader, åtminstone tills det allra värsta är över. Inte ens som barn uppskattade jag snön, kylan och mörkret, och med åren har det bara blivit värre.

Jag vill ha ljus och barmark. Punkt.

Med skräckblandad förtjusning inser jag att det finns gott om svenskar som vill betala för att få det ännu jävligare. De hårdbelastar kreditkorten, köper skidboxar till bilen och köar till svindyra orter där de ska trängas med andra perverterade för att rulla runt i mörker och iskyla under någon vecka. Jag önskar förstås lycka till och fan vet om de inte åtminstone borde slippa momsen för att de skapar arbetstillfällen där ingen vettigt funtad människa vill bo.

Jag inser också att vi ska betala priset för att några packade vikingar seglade fel en gång i tiden. Det betyder också att vi kan släppa alkoholen fri, ty den allra värsta skadan skedde ju redan för tusen år sedan eller så. Och är det konstigt att folk vill värma sig med ett glas vin eller två när isen lägger sig kring skorna?

Så – till ett helt annat och betydligt varmare ämne – mod.

I kväll lyssnade jag på ett intressant föredrag. Den före detta militären, numera psykologen, socionomen och terapeuten Fredric Bohm har just kommit ut med sin bok Tänk om.

Fredric berättade kort, på ett intressant och lättfattligt sätt, om hur just mod kan hjälpa oss att skapa och förändra våra liv, oavsett om det rör karriär, relationer eller personliga ambitioner.

Jag tror att han har alldeles rätt. Och att vi i väldigt många fall är alldeles för försiktiga, rädda – direkt fega – när det gäller att värdera och omförhandla våra liv, och handla därefter.

Fundera över ditt liv. Värdera det. Omvärdera. Och var nyfiken – läs mer på  www.konstenattvaramodig.se