Nyårstankar, 31 december 2017:

Kära vän, bekant, läsare eller lyssnare.

Det här är mitt sätt att önska dig ett riktigt hälsosamt, fint, vackert och på alla sätt givande år 2018.

Nedan har jag samlat några tankar denna nyårsafton 2017. De är ett resultat av en ödmjuk tacksamhet som det har tagit många år att komma fram till.

Jag hoppas att du vill läsa och fundera över mina ord:

Dags igen.

Snart börjar ett nytt år. En champagnekork smäller, raketer för tiotusentals kronor bränner över himlen och lyser upp den. Några äter hummer och skålar i lycka, hundar gömmer sig under soffor, ensamma stirrar in i en vägg och hemlösa kurar ihop sig i en gränd.

Lycka. Olycka. Rättvisa. Orättvisa. Styrka. Svaghet.

Livets Lotteri.

Ett nytt år. Vad betyder det?

Jag tittar tillbaka på 2017 och börjar, vid 60 års ålder, förstå att det för min del inte handlar om hummer, raketer och champagne. Utan om att lära, respektera och försöka dra nytta av den lärdom jag fick under året som gick.

Jag ska inte plåga dig med allt jag lärde mig. Ty mycket av det jag såg, läste om, hörde om och upplevde bestod av byråkrati, dumheter, idioter, girighet och ren flathet. Deprimerande.

Låt mig istället prata om det positiva jag lärde mig och ska försöka ta med mig i fortsättningen (och ibland kan även negativa erfarenheter vara positiva för en själv, när det gäller att hantera verkligheten i fortsättningen).

En del av det jag lärde mig var nyttiga upprepningar, påminnelser. Annat var nyheter. Utan inbördes ordning var det bland annat:

*att djur ger oss en ovillkorad kärlek som människors kärlek inte kommer i närheten av, att vi ska behandla djuren därefter. Stort tack med mycket kärlek därför också till Lisbeth, Maud, Gunilla och Anna som tagit hand om vår älskade Sigge när vi inte kunnat själva.

*att jag inte är bättre än vad jag var i går och måste kämpa varje dag.

*att något är allvarligt fel när Svenska Kyrkan börjar kalla Jesus för ”hen”.

*att alltför många vänner återigen dog alldeles för tidigt. Att man därför bör säga det man har att säga till dem medan de lever.

*att livet är oförklarligt, ibland alldeles för kort och att jag därför ska försöka ta vara på den tid jag har.

*att det ändå finns hopp.

*att nya vänner som dykt upp mycket sent i livet har visat sig mycket mer värdefulla än gamla bekanta. Stort tack till bland andra Kenneth, Vivi, Niclas, Marko, Iselin, Älgen, Johan J och många fler, ingen glömd. Tusen tack för att ni finns och för vad ni har gjort för mig! I love you!

*att en mycket gammal, mycket noggrann doktor kan vara värd mer än alla vårdcentraler. Tack, Jan.

*att en samling värdelösa politiker skrämmande snabbt kan riva ner delar av ett fint land som tagit hundratals, tusentals år av slit att bygga upp.

*att alltför många av mina polisvänner nu ger upp och går hem, tyvärr.

*att den svenska sjukvården kanske krackelerar på grund av politisk idioti (som att stänga förlossningsavdelningar) men att de som fortfarande jobbar inom sjukvården är hjältinnor och hjältar.

*att alla som sliter inom sjukvården, polisen, väkteriet, räddningstjänsten, brandkåren är de största hjältinnor och hjältar vi har och att de – när jag blir diktator – kommer att få både medaljer och de löner de är värda.

*att mitt favoritord som skulle rädda hela världen – ”Respekt” – tyvärr inte blev verklighet 2017 heller.

*att man i Sverige klarar sig fint utan straff efter vidriga gruppvåldtäkter, medan andra straffas hårt för skitbrott.

*att kaffe fortfarande äger i min värld.

*att svenska politiker borde självgranska sig och inta en ödmjukare inställning mot omvärlden. Nej, vi är inte bäst.

*att jag får sätta drömmen om fred på jorden på hold men hoppas att världens galna män kan sansa sig så mycket att klotet får finnas ett år till. Förbjud kärnvapen.

*att jag, som vet hur det är att ligga förlamad eller döende på intensiven, ska vara tacksam för varje gång jag kan gå in i duschen eller på toaletten utan hjälp. Och aldrig glömma dem som hjälpte mig när jag inte kunde.

*att en ensam, tyst stund i solen är värd oerhört mycket. Vi stressar för mycket och tänker efter för lite.

*att gräs och blommor fortsätter växa genom asfalt och betong, i alla betydelser.

*att jag ska vara tacksam för att jag får jobba med det jag älskar mest, att berätta historier för människor som vill läsa eller lyssna.

Var snäll mot dig själv. Ta vara på dina nära. Krama djuren. Var glad för det lilla. Vårda dina drömmar och kämpa för dem. Och gör för säkerhets skull som min litteräre hjälte Jack Reacher alltid säger:

Hope for the best, plan for the worst.

Jag önskar dig ett underbart 2018!

/Dag