– Har du ätit på Golden Corral någon gång? undrar Kevin.
– Nä, svarar jag.
– Vi borde gå, säger han. They give good value for money.
Kevin brukar ha fingret i jorden och koll på det mesta.
Jag kör norrut på sydvästra Floridas livsnerv, I 75, tar av vid Colonial, letar efter WalMart som riktmärke och parkerar. Vi ses på parkeringen, hela gänget går in och betalar drygt elva dollar per skalle, sedan Kevin tummat på samvetet och förklarat för servitrisen vilka som är pensionärer och vilka som är barn.
Buffén är stor och inget saknas. Här finns alla sorters grönsaker och sallader. Kyckling, kalkon, barbeque ribs och new york sirloin. Pasta och potatis i alla former. Friterad fisk och räkor. Ett dessertbord som rymmer alltifrån glass och tårtor till färsk frukt, bär och kakor.
Ät så mycket du orkar. Value for money.
Doppa färska jordgubbar i varm, flytande choklad – a treat!
Han brukar ha fingret i jorden, Kevin, och så även delvis denna gång. Maten är alldeles utmärkt och utbudet lämnar ingenting att önska. Men sedan, då – vem tänkte ut det här? Belysningen är fruktansvärd, stolarna hårda, tallrikarna av plast och inredningen verkar hämtad från Sovjet 1974.
Men – USA 2012. Who cares – value for money is what counts.
Servitrisen heter Amanda, är 42 år, berättar att hennes man vägrar jobba och att det därför vore extra önskvärt om vi ger henne lite dricks utöver den vanliga. Och så berättar hon upprört om den senaste kunden:
– Alltså, i vanliga fall kan jag leva med de tyska turisterna, men den här killen var för mycket! Jag upptäckte honom vid tretiden på eftermiddagen när jag gått på mitt pass, kollade hans nota och såg att det inte var mitt namn som stod på den, utan tjejen som gått av före mig. Gubben hade tre pocketböcker liggande på bordet och han måste ha läst ut två av dem redan. Jag frågade hur länge han suttit och han svarade att han varit där sedan elva på förmiddagen. Jag sa till honom att han inte kunde göra så men han hänvisade till att han hade betalt och att Golden Corral utlovar all you can eat. Vet ni vad – den skithögen gick häirfrån för en halvtimme sedan! Då hade han varit här i nio timmar, ätit frukost, lunch och middag för tolv dollar. Och gissa hur mycket jag fick i dricks? Ingenting. Fuck Germans! Men – ni grabbar är inte från Tyskland, eller hur? Ha en trevlig kväll, allihopa.
(Tysk) kostnadseffektivitet, sydvästra Florida, januari 2012.


