Om du inte har sett filmen The Bucket List (Nu eller aldrig) så gör det bums. Miljardären och sjukhusägaren (Jack Nicholson) hamnar i samma sjukhusrum som den fattige men
lärde bilmekanikern (Morgan Freeman) och inser plötsligt att pengar kanske inte
är allt, när man vet att man ska dö.

Männen skapar en önskelista – bucket list – och reser tillsammans jorden runt för att uppnå sina drömmar och uppfylla sina önskningar innan de dör.

Själv skottar jag snö, när en granne kommer fram och berättar att en annan granne avlidit i cancer medan jag varit i Floridas sol över jul och nyår. Inte nog med det, en annan granne har fått beskedet att han har cancer och inte långt kvar.

Jag ringer några samtal till vänner. Får beskedet att en av dem (67 år) hostar blod dygnet runt nu och att en annan (67 år) fått veta att han har metastaser i hela kroppen och kanske ett år kvar att leva, kanske mindre.

Jag vilar på snöskyffeln en stund medan stora, blöta flingor faller över mitt huvud.

Tänker tillbaka.

Det är inte länge sedan jag var på begravning. Roland, en härlig och begåvad vän hann bara bli några och sextio innan leukemin tog hans liv. Dessförinnan var det Stigs tur. Han hann inte ens fylla sextio innan cancern slog till.

En av mina bästa vänner, Con, fick precis fylla fyrtio innan tumörerna tog livet av honom. Min chefredaktör Björn blev bara trettiofyra innan cancern åt upp hans mage, pappa hann precis fylla femtiosex innan samma vidriga sjukdom dödade honom. Per-Åke fick hjärtinfarkt innan han blev femtio, Lasse drunknade och Yngve söp ihjäl sig. Lasse P dog av en kombination av sjukdomar, min tuffaste chef Karin lade hatten på hyllan förra året.

Ingen av dem fick leva så länge som de förtjänat.

Själv har jag vid snart femtiofem års ålder klarat en ovanlig bindvävssjukdom som gör att allt i min kropp går sönder. Jag har blivit beskjuten i sydamerika, med en minut tillgodo överlevt en IRA-bomb som dödade och skadade över sjuttio människor, klarat en magblödning där jag på intensiven förlorade mer än fem liter blod på en natt, varit förlamad, suttit i rullstol och …

Dags att bli religiös?

Jag vet inte. Men – kanske dags att skapa en bucket list. Och avverka den.

Av goda vännen AC får jag en länk till en synnerligen intressant artikel. En sjuksköterska, som länge arbetat med döende människor, har frågat dem alla vad de – strax före döden – ångrar mest, och sammanställt de fem viktigaste svaren till följande lista:

1. Jag önskar att jag hade haft styrkan att leva det liv jag ville leva, inte det andra
förväntade sig av mig

2. Jag önskar att jag inte hade jobbat så mycket

3. Jag önskar att jag hade haft styrkan att uttrycka mina känslor

4. Jag önskar att jag hade hållit mer och tätare kontakt med
mina vänner

5. Jag önskar att jag hade låtit mig själv vara lyckligare

Tänkvärt.

Sjuksköterskan avslutar med följande visdomsord:

Livet är ett val. Välj medvetet. Välj klokt. Välj ärligt. Välj – lycka.

Nu kanske tusen invändningar dyker upp i ditt huvud.

Det är minsann inte så lätt, det där.

Nej, kanske inte.

Men det är fortfarande ditt val, vare sig det svider eller ej.

När du ligger där och sluträkningen kommer in på ett fat, kan den inte skrivas om.

Dags att tänka till.

Dags att skriva en bucket list och – genomföra den efter bästa förmåga?

Låt mig höra vad du tycker!