Jag läser några intervjuer med kända och okända författare. Förstår inte mycket av det som sägs. Sedan tittar jag på ett par kulturprogram där kända författare och debutanter intervjuas. Jag förstår ungefär lika lite.

Plötsligt går det upp för mig att jag som författare begått det största misstag man kan.

Jag är odjup.

När jag har blivit intervjuad har jag alltid på ett enkelt sätt försökt förklara vad jag menat. Raka svar på raka frågor.

Ointressant. Vilken jubelidiot jag varit som missat hela kulturtåget!

Men det är inte för sent att reparera skadan. Därför bjuder jag här på ett färdigt presskit – fritt för publicering – som alla journalister får lyfta och publicera rakt av, gratis och franko:

Intervjuaren: Hur känns det nu då, Dag, när din nya roman har kommit ut?

Ähmmm … känns … jag vet inte … det är ju inte bara en känsla, det är ett vågspel av  … ehm … som en symfoni av tvångssjukdomar … du fattar … jag menar … asså det gör ont men samtidigt … ja, som ett avslut liksom.

Avslut? Hur menar du då?

(river mig i håret): Eller som en början. Fast … kanske mer som … ähhh … en tvätt av själen. Rannsakande, just det …. som att förlösa gråsten … (petar mig i örat)

Det är tio år sedan din förra roman kom ut. Varför tog det så lång tid att skriva tvåan?

Ähh … det värkte … alltså det fanns saker jag inte bara kunde gå förbi … det hände … mina karaktärer … ett slags evig smärta som tidvis förbyttes i fjärilslätta euforier som blev alltså … ibland nästan omöjliga att beskriva och … ehmm … det hände mycket i mitt liv i den här perioden … (drar mig i skägget)  jag drack en hel del och det var ett par separationer och …ehmmm … jag mötte en dvärg och …

En dvärg?

Ja. Jag mötte en dvärg, gjorde jag. Det var …ehmmm …. berusande, kan man säga. Så stort, så litet. Fast sorgligt. Och … ähmm … en … ähmm … symbios. Ett kontrakt kan man … ähmm … fast jag vet inte …

Många tycker att det är lite svårt att se den konkreta handlingen i din roman. (skrattar nervöst) Sååå … kan du berätta vad den egentligen handlar om?

Ahmenvafa-an … asså så lätt är det inte … (muttrar) kretiner … handling och handling, asså varje mikrosekund är en handling för några … ähmm … andra sitter still i båten. Och vad är en handling egentligen? (kliar mig i håret, rufsar lite) Asså … ähmm … mina karaktärer vistas i ett slags ICA-kosmos … det är som att korsa lättmjölk med Saddam och raketflyg … ähmmm … man kan inte bara snacka handling. Det vore som … ähh … att sätta en handbroms i en kanot. Det här är så mycket större. Jag är så mycket större. Och … ähmm … det gör ont ibland. Ofta, faktiskt. Som Palmemordet.

Palmemordet?

Ja … (muttrar) metafor … det var ju en ähmm … smärta.

Intervjuaren: Jag förstår, tror jag. Hur lever du och dina karaktärer tillsammans? Är det den symbios så många författare beskriver?  Kan man säga att ni … ehmm … umgås även när du inte skriver?

(river mig i håret igen): Har du något att dricka?

Vi har lite bubbelvatten här, vi ska se om studiomannen kan …

Bubbelvatten. Pyttsan!

Ja, i alla fall, karaktärerna …

Jomensådärkanmanjuintebarasägautanvidare. Asså … ähmm … karaktärerna är ju som filmjölk … ähh … transparanta och ändå inte … inget man kan ta på dårå … jag tycker att varje läsare får skapa sin karaktär … ähm … det blir som lingon och mjölk, liksom. Kärlek och hat. Stenar och moln. Regn och asfalt. Fattar du? (betraktar pekfingertoppen länge)

(Intervjuaren harklar sig): Jo, jag tror det. Det sägs att du lät håret växa och odlade skägg inför släppet av din bok. Stämmer det?

Ja.

Varför gjorde du det?

Var ett stejtment, kan man säga. Rakningen blir ju en antiklimax. Ett antiklimax. Heter det en eller ett? Kanske (drar mig i skägget igen).

Du har aldrig fått några priser för dina böcker. Hur känns det?

Bitter is my middle name (skrattar stötvis). Ähmen … du fattar … dom har inte fattat … det ähmm … kommer. Man får … förlåta, ett slags förlåtelse. Du vet va Jesus sa om att dom inte visste vad dom gjorde (skrattar) å allt det där. Det blir … ähmmm … (muttrar) typ metafor.

Hur ser du på recensioner och recensenter?

Kosmiskt. Ehmm … det blir nästan … ähhh … sexuellt. Som Tomas di Leva fast tvärtom. Lill-Babs i en pricesstårta. Slam.

Sexuellt?! Mellan dig och recensenterna?

Ähhm … nä … nä, mellan asså … andra … möten … betong … möten i parkeringsgarage och så … känslomässig lera … kroppar…

Intervjun fortsätter här i drygt två och en halv timme till. Alla journalister som vill ha tillgång till hela materialet är välkomna att maila till jagvillhaenjattelangintervjufullav@bullshit.nu