Landet jag inte känner igen, del 103: Tystnaden – den sköna, den farliga

Nyss hemma efter den årliga bokmässan i Göteborg. Fyra dygn av värk i fötterna, dålig ventilation, extrem volym, sinnessjuka matpriser och – underbara människor. Som vanligt ett oerhört spännande kalejdoskop av individer med en gemensam kärlek till ord i olika former. En blandning av uttryck, berättarformer, åsikter. Vackert.

I år gjorde jag några intervjuer, ett gäng signeringar och fem scenframträdanden. Glädjande nog var åhörarplatserna fulla. Trevliga läsare kom för att köpa böcker och få dem signerade.

Andra kom, från när och fjärran, för att tacka för den här bloggen. För att prata. För att dela sin oro över vad som sker i landet. Det kändes otroligt viktigt och bra. Tack alla ni som kom, inte minst ni som åkt långt bara för att träffas och diskutera.

En av de saker vi pratade om var Tystnaden. Den som finns i olika former – ibland vacker, ibland farlig.

Den vackra, den goda tystnaden får de flesta av oss för lite av. Till vardags är vi omgivna av ljud i olika former, många gånger stressande. Den som tar sig tid till en skogspromenad vet att stillheten och den relativa tystnaden där är helande. Lugnet, dofterna, träden är fantastiska hjälpmedel för den eftertanke vi alla borde ägna oss åt lite oftare.

Den farliga tystnaden är den som uppstår när människor blir osäkra, rädda. När det känns farligt att uttrycka en åsikt för att man är rädd för konsekvenserna. Den som under de senaste åren lagt sig som en brun, fuktig, stinkande filt över landet. Den människa som velat diskutera samhällsutvecklingen – framförallt invandringen – har ofta per automatik blivit kallad rasist.

Det generella missbruket av benämningen rasist – ofta grundat på att den som yttrar det inte förstår vad rasism handlar om – är lika sorglig som begreppet i sig. För mig finns det en ras och den kallas människor. Jag är dessutom övertygad om att mindre än en procent av landets befolkning är rasister i ordets rätta bemärkelse.

Värre är det med den farliga tystnaden. En demokrati, ett samhälle, är jämställbart med en familj. I en familj måste man diskutera alla problem som uppstår. Om man pratar om den trasiga diskmaskinen och sonens trassel med matteläxan men tiger om att pappa dricker för mycket så kommer det förr eller senare att gå åt helvete, så enkelt är det.

Detsamma gäller i ett samhälle.

De flestas oro har ingenting med rasism att göra. Oron och avskyn beror på oupphörliga rån, misshandlar, mordbränder, bombhot, skottlossningar och explosioner. Den beror på att poliser får sina ögon skadade av grön laser och att de får gatstenar i huvudet. Den beror på att brand- och ambulanspersonal som försöker rädda liv blir utsatta för hot och stenkastning och att människor de ska rädda dör för att räddarna inte hinner fram. Den beror på att ett litet barn blir ihjälskjutet i Göteborg och på att en kvinna i Malmö blir gruppvåldtagen när hon går ut för att leta efter sin hund. Bland annat.

Oron är, milt uttryckt, berättigad.

Den farliga tystnaden har varit utbredd under några år. Men nu märker jag att något händer. Att det jäser. Att alltfler människor som fått nog av mycket öppnar munnen, pratar, diskuterar, debatterar, skriver.

Det är bra. Det är sunt. Det är ett krav för att ett samhälle ska fungera och det är dessutom trist att vi inte längre har heltidsanställda filosofer som grunnar över hur samhället kan göras bättre.

Att fundera och debattera är inte rasism. Att diskutera, kritisera, försöka hitta lösningar är – sunt.

Låt oss komma ihåg att svenskar är hjälpsamma människor. Så fort det är en gala på tv där de insamlade pengarna går till krigsoffer, till svältande barn, till lidande i naturkatastrofer, så rasslar det in tiotals miljoner på några timmar. Svenskar ger månadsvis delar av sin lön till svenska och utländska hjälporganisationer, till miljökämpar, till dem som jobbar för att rädda regnskogar och utrotningshotade arter långt borta från vårt land.

Jag hävdar att genomsnittssvensken inte alls har något emot att hjälpa krigsoffer eller att ta emot flyktingar. Jag tror däremot att vi är många som tycker att flyktingmottagningen är bristfällig och respektlös mot dem som kommer, eftersom det inte finns någon plan. Att ta emot tiotusentals människor, låsa in dem i träbaracker tillsammans med människor de ligger i krig med, behålla dem här i åratal utan besked för att sedan kasta ut dem är respektlöst och inhumant. Om landets ledande politiker dessutom utnyttjar detta för att kunna brösta sig internationellt så är det i högsta grad omoraliskt.

Det tål att diskuteras. Det bör diskuteras. Det ska diskuteras och debatten ska föras så att de av oss betalda ledande pressas att skapa förbättringar.

Så var det en liten detalj till: Till det vänliga och hjälpsamma landet Sverige kommer det också människor som inte är tacksamma för att de lyckats fly en krigshärd. Människor som kommer enbart med avsikt att missbruka det generösa välfärdssystemet, eller bedriva kriminell verksamhet i ett land där straffen är förhållandevis låga och humana.

Det ska vi inte acceptera. Ingen har, oavsett vad man själv råkat ut för någon annanstans, rätt att förstöra eller ta en annan människas liv.

Svenska medborgare måste straffrättsligt behandlas efter den föråldrade brottsbalk som dessvärre lever kvar med 1962 års tänkande. Justitiedepartementet borde klia sig i nacken och skriva om hela lagen till Sverige 2.0.

Tills dess finns det annat vi kan göra. För en tid sedan dömdes fyra utländska medborgare för mord och vid en snabb huvudräkning kom jag fram till att deras fängelsevistelse kommer att kosta oss 23 miljoner kronor per mördare. Totalt 92 miljoner. För de pengarna kunde vi få massor av poliser, pedagoger, sjukvårdare, läkare, äldrevård, hjälpmedel till funktionsnedsatta, medicinsk forskning och annat gott ett samhälle behöver. Vi kunde återinvestera pengarna i den välfärd vi vill ha, den som vi och tidigare generationer byggt.

Nu ger vi fyra onda män som mördat en rejäl akademisk utbildning innan de ska slängas ut ur landet! Och vi betalar 92 miljoner kronor för det.

Varför?

Att outsourca fängelseplatserna till andra länder för dem som begått grova brott, skulle lösa problemet snabbt och ekonomiskt.

När den här bloggen publiceras kommer mina kritiker att hoppa på sina sparkcyklar och bege sig hitåt illa kvickt. Kritik och debatt är frisk luft och de är välkomna.

Några av dem är rätt lustiga. Gemensamt för dem som skriker högst är att de naturligtvis är anonyma och offrar sin energi på att gläfsa åt mig istället för att öppna egna bloggar, föra fram sina åsikter och göra något konstruktivt. När jag frågar varför de är anonyma får jag svaret:

De anser sig vara så stora och viktiga att de skulle bli mordhotade annars.

Så stor och viktig är inte jag. Jag har stuckit ut hakan väl långt i reportage, artiklar, intervjuer och bloggar i hela mitt liv.

På 45 år har jag fått ett dödshot. Ett.

Vidare hävdar kritikerna, som uppenbarligen dessvärre inte förstått så mycket av mina argument, att jag är rasist och sprider hat.

Trams.

Jag är inte rasist. Jag sprider inte hat mot grupper av människor. Jag förespråkar yttrandefrihet och debatt och tycker illa om kriminella som rånar, misshandlar, våldtar, bränner, torterar och mördar. Jag hatar bara en enda person och det är idioten som förstörde min dotters liv genom en grov våldtäkt. Den som har motsatt åsikt om mitt hat mot honom är ytterst välkommen att ta en debatt med mig om det – gärna ansikte mot ansikte.

När det gäller extremisterna – vare sig de kommer från höger eller vänster – så anser jag att de inte ska censureras och därmed tvingas ner i hålor där vi inte ser och vet vad de gör. De ska bemötas med diskussion, argument, ord. Och om de begår brott så ska de som alla andra lagföras.

Så gör man i en demokrati. Och Sverige är väl en demokrati?

Eller – bara när det passar…?

 

Information till mina kritiker: Ja, jag röstar blankt och jag bryr mig inte om vad du tycker om det. Privat och genom mitt företag stödjer jag Läkare Utan Gränser, Missing People, Sollentuna Kvinnojour och Bikers Mot Mobbning. Genom manusauktioner har jag stött bland andra Barncancerfonden, Läkare Utan Gränser och offren på Filippinerna. Vad gör du för ett bättre samhälle?

Landet jag inte känner igen, del 102: Uppdaterad ordbok

Jag har förstått att de förändringar som sker i landet – och för all del i resten av världen – kräver att min nysvenska ordbok uppdateras. Här kommer alltså:

LITEN NYSVENSK ORDBOK 2.0:

 

Afrosvensk = mörkhyad människa som bor i Sverige. Dock oklart om vederbörande är född här, kommit hit från Afrika eller varför inte – USA? Dock finns inga kända jämförbara uttryck för människor från Asien, Australien etc.

Akademisk utbildning = erbjuds kostnadsfritt av Kriminalvården till den som exempelvis våldtagit eller mördat någon, som en del av rehabilitering.

Alliansen = grupp av mittpartier som ena dagen tycker att Sverigedemokrater är nazister och nästa dag funderar på att samarbeta med dem. Förespråkar att invånare i Sverige ska öppna sina hjärtan, fast numera endast lagom och senare kanske inte alls, beroende på hur det går i valet.

Alternativa media/Nymedia = tidningar, internetsajter etc som automatiskt klassas som rasistiska, nazistiska eller fascistiska.

Ambulans = extremt dyrt fordon som i förorter bör utsättas för stenkastning så att besättningen i bilen hindras komma fram för att rädda liv. Se även brandbil.

Ambulanssjukskötare/sjuksköterska = modig person som gärna utsätter sig för stenkastning, urin och glåpord när hon/han försöker rädda liv på andra. Se även Brandman.

Analys = rasism.

Arbete = oacceptabelt och mycket suspekt sätt att bli rik på.

Arbetsförmedling = myndighet som (vanligtvis) inte kan förmedla jobb till ungdomar men som då och då betalar 75% av lönen till den som anställer en Nyanländ.

Arbetslöshet = redovisas lite olika beroende på politikers agenda. Kan, när den blir för besvärlig, till det yttre minskas drastiskt genom arbetsmarknadsåtgärder.

Arbetsmarknadsåtgärder = att av statistikskäl betala någon för något som inte behöver bli gjort.

Asylboende = (vanligtvis) träbarack där man låser in människor i åratal utan att låta dem få veta om de får stanna kvar i landet permanent. Ägaren till baracken tjänar stora pengar. Se även Flyktingförläggning.

Avgångsvederlag = ges företrädesvis till företagsledare, politiker eller myndighetspersoner som a) begått direkta brott eller b) klantat sig i största allmänhet eller c) lyckats missköta jobbet i största allmänhet. Se även Spark i röven.

Bajamaja = skattefinansierad avträdesuppsamlare som ska placeras ut i områden där vissa människor föredrar att bajsa på gata, gångväg eller torg.

Bakåtsträvare = någon som vill ha lugn och ro i landet.

Barnvåldtäkt = alltmer populär sysselsättning som inte leder till speciellt höga straff. Se även Gruppvåldtäkt.

Barnäktenskap = tidigare fullkomligt oacceptabelt i Sverige, numera helt accepterat, dock inte för svenska medborgare.

Bil = dyrt föremål som omedelbart bör brännas upp om en vanlig, hygglig människa varit dum nog att parkera den någonstans.

Bilbränning = populär sysselsättning som alltmer ersatt fotboll och hopprep i vissa förorter.

Blankröstare = människa som utnyttjar sin rätt och skyldighet att rösta men inte sympatiserar med något av de etablerade partierna. Anses av andra röstare som en Feg Skit.

Blatte = rasistiskt uttryck för Migrant. Jfr även Turkjävel. Korrekta och accepterade uttryck är däremot Jävla Skåning, Lappjävel och Snålänning.

Bomb = explosiv vara. Högsta mode bland smågangsters i företrädesvis storstädernas förorter.

Bostadsrätt = investeringsform och ett av de få sätten att bli rik på (i storstadsregionerna).

Brand = tidigare olycka, har numera ersatt den gamla populära Majbrasan. Arrangeras dagligen i valda områden med hjälp av bildäck, skräp, träbitar och andra människors bilar. Anses vara symbol för vissa grupperingars missnöje. Se även Bilbränning.

Brandbil = extremt dyrt fordon som i förorter bör utsättas för stenkastning så att besättningen i bilen hindras komma fram för att rädda liv. Se även Ambulans.

Brandman = modig person som gärna utsätter sig för stenkastning och glåpord när hon/han försöker rädda liv på andra. Se även Ambulanssjukskötare/sjuksköterska.

Bråkmakare = se Idiot, Sadist, Rasist, Nazist, Fascist, etc.

Burka = alltmer populärt klädesplagg, till bankernas förskräckelse. Se även Motorcykelhjälm.

Centerpartiet = förr företrädare för landets bönder. Numera parti med förvirrad ledare som anser att Sverige utan problem kan ta emot ytterligare 30 – 40 miljoner invandrare.

Debattör = någon som säger det som är politiskt korrekt att säga, gärna i en dags- eller kvällstidning. Se också Krönikör.

Din mamma = populär svordom som ofta utförs av mindre verbal medborgare i alla sammanhang.

Din pappa = din pappa.

Din syster = anses av vissa grupper så kränkande att det motiverar att mörda den som säger det.

Engelsman = idiot som inte förstår att man ska betala miljarder till EU.

Ensamkommande flyktingbarn = förekommer i flera skepnader. Dels som riktiga barn som placeras på flyktingboenden tillsammans med vuxna som ljuger om sin ålder, för att där bli illa behandlade och våldtagna. Dels i form av vuxna som ljuger om sin ålder. En känslig företeelse som inte bör eller får debatteras och där debattören omedelbart stämplas som rasist, fascist, nazist och lite annat på -ist.

Entreprenör = någon som tjänar miljoner på att driva Asylboende eller Flyktingförläggning.

Feg Skit = se Blankröstare.

Feminist = någon som tycker om att bränna pengar offentligt och diskutera förtryckta kvinnors situation i alla länder utom i Sverige. Ofta man, boende på Söder i Stockholm.

Festival = ursäkt för att tränga ihop en större grupp människor till en hop där kvinnor i lugn och ro kan bli sexuellt ofredade och/eller våldtagna.

Finansminister = någon som numera inte riktigt kan bestämma sig för om ladorna är tomma eller fulla. Tidigare har posten bemannats av till största delen synnerligen kompetenta personer, oavsett partitillhörighet.

Fascist = används flitigt av dem som redan har slitit ut orden Rasist och Nazist och nu inte har något annat att ta till.

Finsk pinne = bakverk. Går fortfarande bra att säga, till skillnad från Negerboll, som är ett rasistiskt uttryck.

Flyktingförläggning = (ofta) träbarack där man låser in människor i åratal utan att låta dem få veta om de får stanna kvar i landet permanent. Se även Asylboende.

FN/Förenta Nationerna = världsorgan som skulle ha tagit hand om problem av den typ som finns i Syrien. Består av en grupp nationer där de viktigaste kan lägga veton och blockera alla vettiga beslut. Därmed ett gäng farbröder som under goda förhållanden dricker vin i New York

Folkpartiet = förvirrad grupp av människor som inte riktigt vet vad de vill, ledda av en generalmajor som lyckats förstöra den svenska skolan. Grupp som nu är mycket lyckligare sedan de kallar sig Liberalerna men fortfarande inte förstår varför de inte har fler väljare.

Folkpartist = tidigare olycklig anhängare av Folkpartiet. Numera lycklig liberal.

Frustration = vanligt tillstånd hos en Svenne. Anses inte politiskt korrekt.

Främlingsfientlig = se Rasist, Nazist, Fascist etc.

Förort = område där ingen politiker vill bo. Se även No go-områden.

Gruppvåldtäkt = alltmer populär sysselsättning som inte leder till speciellt höga straff. Offren får däremot ett straff för livet, vilket under inga omständigheter bör debatteras eller leda till ersättning. Se även Barnvåldtäkt.

Handgranat = explosiv vara. Högsta mode bland smågangsters i företrädesvis storstädernas förorter.

Hen = höna på engelska.

Hyreslägenhet = mycket populärt under tidigare decennier. Har stegvis avskaffats av politiker som sålt kommunernas bostadsinnehav och sett dessa förvandlas till bostadsrätter.

Invandrare = rasistiskt utryck. Tidigare oproblematiskt uttryck för människor som invandrade till Sverige. Därefter utbytt mot Immigrant, sedan Migrant och till sist Nyanländ (dock oklart hur länge en sådan människa ska betraktas som nyanländ).

Idiot = se Sadist.

Intolerant svin = någon som inte anser att utländska åkare med farliga lastbilar med blankslitna däck ska få konkurrera ut lagliga, svenska åkare genom att dumpa priserna.

Islänning = idiot som inte förstår att man ska betala miljarder till EU.

Justitieminister = människa som borde sitta ner och tänka till innan det är försent.

Kinapuffar = rasistiskt uttryck. Tidigare benämning på härligt, chokladöverdraget godis. Se även Negerboll, Finska pinnar och Turkisk peppar.

Konservativt svin = se Svenne.

Kriminalvård = metod för att vårda och rehabilitera människor som exempelvis stulit från andra, misshandlat, torterat, våldtagit eller mördat. Utförs till en kostnad av 3 000 kronor per dygn och inkluderar rätt till akademisk utbildning. Resultatet tidvis utsatt för försiktig debatt.

Kritik = se Rasism och Nazism

Kritiker = medborgare som inte förstår sitt eget och andras bästa; rasist och/eller nazist om det gäller kritik av politik eller samhällsystem. Delvis tolererad om vederbörande kritiserar film, teater eller böcker.

Kränkt = tillsammans med Tydlig ett av landets mest våldtagna och populära uttryck. Att bli kränkt är värre än att bli överkörd av en lastbil eller få sin mamma skjuten. Ordet används med fördel av den som vill stämma någon (företrädesvis staten) i syfte att få ett skadestånd.

Krönikör = (vanligtvis) högt betald journalist som skriver det som är politiskt korrekt att säga. Se också Debattör.

Kåkstad = trave av skräp och brädor som oavsett brandfara får uppföras på allmänna platser eller andra människors mark, dock ej av ursvenska hemlösa.

Könsstympning = vedervärdig handling som drabbat 200 miljoner kvinnor i andra delar av världen. Bör dock inte diskuteras i Sverige eftersom man då är rasist, nazist eller fascist.

Liberal = tidigare detsamma som Folkpartist. Numera uttryck för en människa som tycker sig vara underbar, förstående och anser att det mesta är okej.

Läkare = bekymrad yrkesperson som inte längre är säker på hur hon eller han ska hälsa på eller undersöka en patient, eftersom redan en utsträckt hand kan leda till kränkning och stämning.

Lögnare = någon som ifrågasätter uppgifter om att våldet i Sverige har minskat.

Migrant = politiskt korrekt uttryck som ersatt det tidigare Invandrare, vilket anses vara rasistiskt.

Migrationsverket = myndighet som av regeringen piskas att hantera en fullständigt ohanterlig situation. För tillfället utan chef eftersom den förre klappade ihop och istället blir generalsekreterare på Röda Korset.

Miljöpartiet = parti som tar till alla metoder för att få vara med och regera, trots de knappa rösterna. Drivs ofta av människor som själva använder giftig färg och bilar med klen eller ingen avgasrening.

Moderaterna = parti som sa sig stjäla politiken från Socialdemokraterna, oklart varför. Vill absolut inte samarbeta med Sverigedemokraterna. Men kanske i alla fall.

Motorcykelhjälm = skapelse i komposit eller glasfiber, avsedd för att skydda motorcyklists huvud. Får till skillnad från Burka inte bäras i bland annat banklokaler.

Mässingsbög = se Snutjävel.

Massmördare = någon som vill att Sverige ska ha ett starkt försvar.

Multikultur = att blanda människor som hatar varandra i samma lokaler (se Asylboende) och hoppas att alla ska bli vänner där. Multikultur kan också hyllas genom att en politiker med polisbevakning besöker en förening bestående av utländska människor.

Mördare = någon som, om dömd, har rätt till bra mat, eget boende, akademisk utbildning, timlön och färg-tv med 15 kanaler. Kostar samhället 3 000 kronor per dygn. Se även Våldsverkare, Tjuv.

Nationell Samordnare = tidigare bedräglig politiker vars uppgift är att ta hand om, vårda och rehabilitera återvändande mördare genom att ge dem förtur till bidrag, bostad, utbildning och arbete. I uppdraget ingår att ljuga om sin livvakts lön och skriva falska intyg.

Nazist = som Rasist men med lite mer krydda.

Neger = superrasistiskt uttryck. Kan dock utan problem användas i andra länder, exempelvis England, Spanien och USA (negro = svart).

Negerboll = rasistiskt uttryck. Tidigare utryck för gott bakverk (som numera bör kallas Chokladboll eller Vitboll). Numera straffbart att säga. Förändringen har enligt företrädarna lett till att världen blivit mycket bättre. Se även Finska pinnar, Turkisk peppar och Kinapuffar.

No go-områden = av polisen 55 kategoriserade områden där de själva inte vill åka in och där räddningstjänsten inte kör in utan poliseskort. Såvitt känt bor ingen politiker i dessa områden.

Norrman – idiot som inte förstår att man ska betala miljarder till EU.

Nyanländ = människa som kommit till Sverige, oklart när.

Nysvensk = se Nyanländ.

Nyval = krävs i stort sett oavbrutet av rasister, nazister, fascister och Sverigedemokrater.

Nysvensk = se Nyanländ, Invandrare, Immigrant, Migrant.

Oppositionsmedlem = tystlåten människa.

Partiledning = den grupp människor som bestämmer vilken åsikt medlemmar i ett fritt, demokratiskt parti ska ha.

Partimedlem = människa som förväntas yttra och rösta det partiledningen har angivit. Alternativet är att lämna partiet och bli Politisk Vilde.

Pass = ett krav för svenska medborgare som vill resa in i eller ut ur landet. Kravet gäller inte icke-medborgare.

Politisk presstalesman = tidigare uttryck för någon som kommunicerade ett partis inställning till pressen. Numera uttryck för någon som är tyst.

Politisk vilde = klok människa som fått nog av att partiledningen ska bestämma vilka åsikter partimedlemmarna ska ha.

Pension = tidigare lön till den som arbetat hårt ett helt liv. Numera en symbolisk summa som sällan räcker till ett liv i existensminimum.

Pensionär = gammal idiot och (inte sällan) skröplig människa som landet haft nytta av förr, men som nu bör förvaras så billigt som möjligt fram till döden.

Polis = se Snutjävel. Ambitiös människa som utbildat sig till ett underbetalt jobb för att kunna skydda, hjälpa och ställa tillrätta. Får under arbetet mycket stor erfarenhet av stenkastning, beskjutning, glåpord, misshandel, handgranater, mordförsök, bomber och annat smått och gott. Ett spännande arbete lett av en chef som själv aldrig varit polis.

Polisbil = mycket dyrt fordon som bör vältas och brännas upp innan det kan användas för att rädda människoliv.

Polisstation = byggnad som bör utsättas för brand, stenkastning eller bomber, helst alltihop.

Polisuniform = slitstarkt plagg som oavbrutet bör testas genom att utsättas för stening, bensin, brand, urin, spyor, knivhugg och hepatit.

Politiskt korrekt = som det ska vara. Alltså inte som du tycker.

Rasist = någon som vågar debattera något eller ha åsikter om någonting. Se även Främlingsfientlig.

Rattfylla = brott som för vanlig medborgare leder till böter eller fängelse; till politiker med 1 500 000 kronor i avgångsvederlag.

Regeringsmedlem = ofta tystlåten, alltid högt betald människa som hellre än något annat vill ha jobbet kvar om fyra år, helst för alltid.

Rehabilitering = någon som våldtagit, grovt misshandlat eller mördat någon annan erbjuds under tiden på kriminalvårdsanstalt kostnadsfri akademisk utbildning eller arbete, tillgång till kyrka, gym, kurator, psykolog, läkar- och tandläkarvård samt i förekommande fall tolk. Motsvarande åtgärder kan dessvärre inte erbjudas kostnadsfritt till ostraffade människor.

Respekt = tidigare världens vackraste ord. Skriks numera flitigt av människor som kräver respekt men inte är villiga att visa någon.

Riksdagsledamot = människa som alltför ofta gått direkt från akademisk utbildning in i politiken utan att ha haft ett vanligt jobb eller hum om hur det är att leva i ett problemområde.

Rikspolischef = tidigare titel åt människa som skulle leda poliskåren handfast och stötta de anställda. Numera titel åt förvirrad före detta musiker vars största bedrift är den gamla punkhiten ”Knulla i Bangkok” samt att han vurmar för unga mördare.

Rättighet = åtnjuts av alla som befinner sig i landet. Se även Skyldighet.

Sadist = någon som tycker att nyval bör utlysas. Se också Rasist, Nazist, Främlingsfientlig, Upprorsmakare, Fascist och Bakåtsträvare.

Sexuellt övergrepp = avskyvärd företeelse som även med fördel utförs av höga tjänstemän och präster. Straffrabatt ges om den dömde riskerar att bli av med sitt jobb. Straffrihet ges speciellt vid sadistiska gruppvåldtäkter om förövarna ljuger om sin ålder.

Skattesmitare = kvinna eller man som flyttar från Sverige för att hon eller han inte står ut längre.

Skottlossning = populär sysselsättning som allt oftare ersätter diskussioner, speciellt i vissa områden. Inte utan vidare tillåtet hos poliser.

Skyldighet = tidigare ett solklart begrepp, numera synnerligen oklart.

Sjukpensionär = värre än Pensionär. Belastning för samhället.

Skadestånd = kommer sällan brottsoffer tillgodo men delas friskt ut till den som känner sig kränkt.

Snutjävel = (vanligtvis) ung människa som vill försöka skydda, hjälpa och ställa tillrätta. Ses av valda folkgrupper som Rasist, Fascist, Nazist, Sverigedemokrat.

Socialdemokrat = tidigare underbetald arbetare som krävde rimliga villkor. Numera bra betald arbetare som inte riktigt vet vad man ska kräva.

Socialdemokraterna = parti i svag regeringsställning och som anser sig vara det enda demokratiska partiet. Flirtar obehindrat med det parti som vill stödja dem för tillfället.

Soffliggare = människa som bittert insett att det inte är någon idé att gå och rösta. Förmodligen därmed varken rasist, fascist eller nazist. Men man vet aldrig.

Spark i röven = för privatperson motsvarigheten till politikernas och näringstopparnas Avgångsvederlag. Att få sparken med omedelbar verkan utan en krona.

Statistikmotståndare = någon som ifrågasätter att våldet i Sverige har minskat. Se även Lögnare.

Statsminister = någon som har hög lön för att leda landet men inte gör det.

Stenkastning = populär sysselsättning som ersatt kubb och brännboll i framförallt invandrartäta förorter. Används med glädje mot framförallt brandmän och ambulanspersonal som kommer för att rädda liv.

Stämning = tidigare relativt ovanligt i svenska domstolar. Används nu friskt för att få skadestånd av den som känner sig kränkt.

Sunt Förnuft = avskaffat begrepp.

Svenne = medborgare som (vanligtvis) jobbar, (vanligtvis) betalar skatt, vill ha lugn, ro, ordning och reda. Se även Främlingsfientlig, Fascist, Nazist och Rasist.

Svennefitta = svensk kvinna som inte nödvändigtvis vill dela med sig av cigarretter eller pengar till någon som tigger.

Svensk = alla som befinner sig i Sverige.

Sverigedemokrat = jfr Främlingsfientlig, Fascist, Nazist, Rasist och alla nedsättande begrepp du kan komma på.

Sverigedemokraterna = ett parti med generellt sett alldeles förfärliga människor som gasar judar och slår kvinnor med järnrör dagarna i ända. Har flera gånger dubblat sina valresultat och till stor förvåning fått uppemot 25% av befolkningens sympatier i sena mätningar. Leds av en man från Småland. Bara det är suspekt!

Tjuv = någon som, om dömd, har rätt till bra mat, eget boende, akademisk utbildning, timlön och färg-tv med 15 kanaler. Se även Mördare, Våldsverkare.

Turkisk peppar = starkt godis. Går bra att säga, till skillnad från Negerboll.

Tystnad = livsfarlig farsot som sprider sig bland både politiker och väljare som en skogsbrand.

Upprorsmakare = någon som ifrågasätter det som är politiskt korrekt. Se också sverigedemokrat, rasist, fascist, nazist, främlingsfientlig, sadist.

Ursvensk = någon vars familj funnits i landet i umpton generationer. Bör numera hålla tyst om det för att inte uppfattas som sverigedemokrat, rasist, fascist, nazist, främlingsfientlig, sadist.

Utrikesminister = någon som uppfattar sitt uppdrag som att på dålig engelska yttra sig nedlåtande om och försämra förhållandet till andra länder.

Utvandrare = skattesmitare. Sannolikt också rasist, fascist och nazist. Om vederbörande från början varit ursvensk.

Vattenkanon = utmärkt, effektivt vapen vid upplopp, demonstrationer och kravaller. Har oanvänd stått i den svenska polisens garage sedan inköpet i början av 1950-talet, av politiska skäl.

Våldsverkare, våldtäktsman = någon som, om dömd, har rätt till bra mat, eget boende, akademisk utbildning, timlön och färg-tv med 15 kanaler. Se även Mördare och Tjuv.

Vänsterledare = människa som har friheten att klaga på såväl regerande parti som opposition, samt råd att bo i mycket dyra områden oerhört långt från dem partiet säger sig representera.

Zigenare = rasistiskt uttryck. Tidigare uttryck för resandefolk. Numera utbytt mot först rom, därefter tiggare, därefter EU-migrant för att undvika rasism. Föremål för problematisk debatt sedan spanska zigenare förklarat sig vilja kallas just zigenare och är stolta över det.

Åsikt = farligt att ha. Framförs företrädesvis av rasister, nazister och fascister.

Åsiktskorridor = utrymme, tjockt som en vattenslang i ett villaområde, där det fortfarande tillåts att föra (politiskt korrekt) debatt.

Återvändande IS-sympatisör = (vanligtvis) mördare, stympare, brännare, torterare och våldtäktsman som bör ha omedelbar förtur till bidrag, terapi, bra bostad och arbete.

Äldreboende = system som bör avskaffas. Förekommer fortfarande men effektiviseras bland annat genom personalnedskärningar samt begränsing av kaffe och sylt till de boende.

Äldrevård = förlegat begrepp som steg för steg avskaffas.

Ättestupa = gammal metod för att avrätta äldre och därmed värdelösa människor som byggt landet. Bör återinföras snarast.

 

 

 

 

Landet jag inte känner igen, del 101: När orken tar slut

Jag läser i tidningarna att chefen för Migrationsverket, Anders Danielsson (har du förresten tänkt på att du betalade namnbytena från ”Invandrarverket” till ”Immigrationsverket” till ”Migrationsverket” – tusentals neonskyltar, visitkort och tiotusentals andra ställen där ny logo krävdes – utan någon som helst nytta?) slutar hastigt för att istället bli (förmodligen synnerligen välbetald) generalsekreterare för Röda Korset.

Jag förstår honom. I en tv-intervju gör han sitt bästa för att hålla ögonlocken uppe medan han förklarar att det har varit ”en tuff tid”. Tror fan det. Om jag vore chef för ett verk när en dåligt fungerande regering helt utan planering plötsligt slängde 160 000 immigranter i knäet på mig, så skulle jag också bli trött. Mycket trött.

danielsson

Morgan Johansson flinar besvärat upp sig i tv-rutan och förklarar att det inte var någon överraskning för honom att Danielsson skulle avgå. Bara att han säger det är ett varningstecken som Johansson själv förmodligen inte förstår.

Det är mycket herr Löfven, Johansson & Co inte förstår de här dagarna. Sjuksköterskorna demonstrerar, gör uppror och säger upp sig för att de inte orkar längre. Poliser säger upp sig på löpande band. Människor som inte vill bli mordhotade, stenkastade och pissade på för 23 000 i månaden. Människor som en gång valde jobbet för att hjälpa andra och som nu blir misshandlade och mordhotade när de försöker göra jobbet. Att inte fler brandmän och ambulanssjukvårdare inte sagt upp sig hittills förvånar mig, men det kommer. Alla blåljushjältinnor och hjältar sliter häcken av sig dygnet runt och riskerar livet när de ska ge sig in i no-go-områden som regeringar, både borgerliga och socialdemokratiska, låtit växa till sjuka proportioner.

Att blåljusjobba i dessa områden är långt, mycket långt ifrån att sitta i riksdagshuset med 60 000+ i månaden, eller på ministerpost med det dubbla.

Men de styrande förstår inte. Till sist tillsätter de en utredning som ganska snart kommer fram till det alla andra kommit fram till för länge sedan – att det är kris inom polisen. Att en av – och förmodligen den viktigaste – de många anledningarna heter Dan Eliasson, en rikspolischef som aldrig varit i närheten av att vara polis och som hellre gråter över mördare än att bry sig om offer, vill ingen prata om. Vem vill erkänna ett misstag?

rikspolischef

Kommande utredningar – om något smarthuvud nu tillsätter dem – kommer att konstatera att det är kris inom sjukvården, inom räddningstjänsten, på Försäkringskassan och Migrationsverket. Människor som inte längre orkar med bisarra arbetsförhållanden med hot när de försöker hjälpa, kommer att tacka för kaffet och gå för att rädda sig själva och sina familjer.

Löfven hinner inte lyssna. Han har fullt upp med att komma in i FN. Det gäller att ta för sig före nästa val.

Lika illa är det med oppositionen. Lika pålitliga som hallickar i Milano sträcker de nu upp blöta pekfingertoppar i luften, ser att SD-vindarna blåser ner deras siffror till under fyraprocentsgränsen och byter hastigt riktning. Hur ska man kunna ha tilltro till politiker som går rakt emot vad de sagt tidigare? Hur ska man kunna ha tilltro till politiker som nu verkar villiga att liera sig med de som de tidigare anklagat för att vara nazister?

Världen betraktar Sverige med skräckblandad förtjusning och skakar sakta på huvudet. Reinfeldt anar inte vad han satte igång under sin tid och Löfven förstår inte vad han har tagit över, drivit hårt och vad som händer.

Naivitet. En sjukdom som kan bli mycket farlig om man inte förstår vem man leker med. Och när allt är försent att ändra.

Alla, absolut alla som anser att jag har fel ombeds nu ta fram papper och penna och anteckna mina åsikter och sina.

Samt att ta fram pappret år 2026 (eller tidigare) och stämma av mot facit.

Jag hoppas antingen a) att ett under har skett då och att jag hade fel eller att jag b) är mycket långt härifrån.

Häromdagen kom det ett skrämmande enkelt mess från en av mina gillare som frågade:

”Vet du vad agendan är? Jag förstår inte.”

Jag var svarslös. Naturligtvis vet jag inte vem och vad som utlöste det vansinne vi nu lever i. Och nej – jag förstår inte agendan.

Förstår du?

 

 

Till dig som våldtog min dotter, del 3: Varför svarar du inte när hon skriker av smärta?

Kära gillare: Det här är ett av de längsta blogginlägg jag publicerat så om du INTE är intresserad av ämnet bör du sluta här för att slippa tjatet.

Om du ÄR intresserad bör du först scrolla ner och läsa de tre äldre blogginlägg som föregått det här, för att förstå sambandet.

Till våldtäktsmannen: Du har slutat svara på mail men jag VET att det här når dig.

Läs noga, mycket noga.

————————————

Hej igen, Trash!

Det är lite trist att du har slutat svara på mina mail för det har hänt en hel del som du borde känna till.

Ungefär ett år efter att du våldtog min dotter och tillfogade henne svåra skador, kom det ännu fler konsekvenser än smärtor, mardrömmar, panikångestattacker, hat, sorg, skräck och allt annat som plågat henne de första tolv månaderna. Isabell fick våldsamma smärtor, blödde och hade svårt att gå. Hon sökte läkarhjälp på sjukhus i närmaste stad och hade ”förmånen” att träffa en läkare som – sannolikt på grund av kulturella orsaker – inte ville undersöka en kvinna ordentligt utan skickade hem henne med ordinationen att äta Alvedon och yoghurt. Läkaren, numera anmäld för sitt handlande, missade den lilla detaljen att Isabells tillstånd var livshotande.

En av Bellas änglar, Olivia (vi älskar dig – tack!) körde henne hela vägen till Göteborg och Sahlgrenska där sex läkare undersökte henne. Hon röntgades, man konstaterade att antingen urinblåsan eller den fula, stora, blod- och varfyllda böld hon bar i sitt inre kunde ha spruckit när som helst. Hon opererades akut.

Nästa ängel, Amalia, (vi älskar dig – tack!) satt där dygn efter dygn, länge utan att ens få en brits att sova på, och stöttade. Kramade Bellas hand när hon trots morfininjektionerna skrek av smärta och grät. Jag flög ner från Stockholm, mötte Bella när hon skrevs ut. Övernattade på hotell. Bortsett från vår ångest som föräldrar, grävde det där åter hål i plånboken. Jag återkommer till det, Trash.

Efter operationen fick Bella veta att den inte räckte. Att hon nu tvingades gå omkring med ett ”dräneringssnöre” under sommaren för att mer blod och var skulle kunna komma ut ur den böld du förorsakat. Att hon inte fick bada (vilket hon älskar) under sommaren och att hon måste opereras igen i september. Tänk på det, Trash.

Under hela tiden gick hon med smärtor. Varje dag. Efter mycket om och men hade hon – efter att ha vacklat runt i en psykvård som inte längre fungerar som den ska – lyckats göra sig fri från alla smärtstillande, ångest- och depressionshämmande piller som fick henne att vara en zombie och slet på hennes unga organ. Tänk på det, Trash.

För några dagar sedan ringde hon till sjukhuset för att få veta när hon skulle opereras och hur mycket det skulle påverka hennes studier. Hon fick svaret att sjukhuset hade glömt att ge henne en operationstid! Tänk på det, Trash.

Hon fick så småningom ett operationsdatum, men i förrgår blev läget åter så akut att hon inte klarade smärtorna utan var tvungen att åka in till sjukhuset (en och en halv timmes bilresa) på kvällen. En räddande ängel, Gabriella (vi älskar dig – tack!), körde henne in, satt med henne på akuten och höll hennes hand när hon grät och skrek. Efter sex timmar fick Bella en brits och smärtstillande. Efter ytterligare några timmar fick hon träffa en läkare. Under natten och morgonen fick hon tre panikångestattacker där hon grät, skrek och hade svårt att andas medan hon kramade Gabriellas hand. Tänk på det, Trash.

Läkaren förklarade att en akutoperation sannolikt skulle ge Bella ännu fler problem för livet och att det var bättre att vänta på specialisternas operation om några veckor. Hon skrevs ut och fick morfintabletter av den styrka man ger cancerpatienter! Tänk på det, Trash.

När ängeln Gabriella skjutsat Bella tillbaka till skolan kraschade hon av utmattning. Men i går kväll blev det värre. Smärtorna ökade, hon fick svårt att gå, svårt att andas.

Vet du vad, Trash? När man sitter på drygt femtio mils avstånd och ens dotter blir akut dålig på natten och man fruktar för hennes liv sätter något in som är värre än allt annat – maktlösheten, vanmakten, nu ackompanjerad av ett nyfött raseri mot dig. Känslan av att inte kunna göra något för den man älskar. Jag förstår att du inte förstår sånt, det har du inte hjärna till, men tänk på det, Trash.

Nu i skrivande stund, mitt i natten, är vår älskade Bella än en gång på väg till akuten i Göteborg. En ängel, Marcus (vi älskar dig – tack!) skjutsar henne halvvägs där hennes pojkvän Carl (vi älskar dig – tack!) möter upp och tar henne i (en förmodad) säkerhet på sjukhuset, där vi hoppas att hon får bättre vård än i går. Fortsättning följer. Tänk på det, Trash.

Nu, några ord direkt till dig, Trash. I dina mail har du gråtit ut och förklarat att ditt liv har blivit förstört och att det inte ”står i proportion” till vad du har gjort. Det är synd om dig. Du förlorade ditt jobb (tack och lov, eftersom du jobbade med barn) när arbetsgivaren kom på att du suttit häktad för våldtäkten. Du har haft problem eftersom du genom våldtäkten var otrogen mot din flickvän och det var svårt att reparera. Du är rädd för att gå ut eftersom du tycker att folk tittar på dig. En smart advokat kom på vad du skulle säga i förhören och du gick fri, men du tycker ändå synd om dig själv, trots att du nu borde sitta i fängelse och där känna på vad medfångar tycker om våldtäktsmän.

Mitt hjärta blöder för dig, Trash (slå upp ordet ”ironi”). Synd att det inte blev rättegång om våldtäkten. Om du hade blivit dömd så hade vår rikspolischef Eliasson också kunnat gråta över sig i tv och förklara hur synd det är om dig, som han gjorde med mördaren Youssafi Nuur Khalif som kallblodigt högg ihjäl 22-åriga Alexandra Mezher på ett HVB-hem. Sannolikt skulle du, Eliasson och Nuur trivas bra ihop.

Sammanfattningsvis är det så här, Trash: Det är inte nog med att du slet hjärtat ur kroppen på en av de finaste människor jag mött – min dotter Isabell, hon som alltid brytt sig om andras välbefinnande i första hand. Det är inte nog med att du tog ifrån henne tron på någon hon trodde var en vän, på rättssystemet, på psykvården och nu på sjukvården. Det är inte nog med att du berövat henne tiotusentals kronor, arbetsdagar och sommarens njutningar. Det är inte nog med att du förorsakat henne olidlig smärta, rädsla, gråt, ångest och panikattacker.

Till detta kommer de flickor som hört av sig till mig och undrat om just du är du. Du, som påstod att du hade ångest över att du varit otrogen mot din flickvän, har före och efter våldtäkten raggat unga flickor på nätet, naturligtvis för att kunna våldta även dem.

Rent logiskt kan jag förstå din taktik. Du kan inte få en tjej på samma sätt som en vanlig kille kan. Kombinationen av att vara ful och dum är inte lätt att leva med.

Men det är inte flickornas fel.

Det fanns en period när jag inte kände direkt hat gentemot dig utan bara stillsamt undrade varför naturen inte rensar ut missfoster som dig på samma sätt som den gör bland djur.

Men nu växer min drivkraft och du får växla upp din hjärna till högvarv för att fatta vad jag går på. I mars 1995 hade jag en vacker, underbar, nyfödd, småsjungande fantastisk liten varelse i mina armar och var lyckligare än någonsin, ty hon var inte lätt för oss att få.

I dag sitter jag bara några kilometer från dig, men mer än femtio mil från en gråtande, skrikande, smärtbelastad, ångestfylld människa jag älskar. En människa som säger att hon snart inte orkar längre. Jag är maktlös och alltmer rasande. Mot dem som är ansvariga för psykvården och sjukvården.

Mot dig, Trash.

Hittills har jag räddat dig från mycket trassel utan att egentligen veta varför. Om du visste hur många som har pm:at mig för att få ditt namn och din adress. Men – hur länge ska jag skydda dig, och varför? Och hur många fler unga tjejer har du våldtagit hittills?

Vid det här laget förstår alla läsare (möjligen förutom du) vidden av skadan du har tillfogat framförallt Isabell, men också oss i hennes familj och alla hennes underbara vänner. Hur mycket ilska, maktlöshet, ångest och oro som uppstått och nu åter uppstår, på grund av dig.

Det ekonomiska är inte heller oviktigt. Om vi slår samman alla förlorade arbetsinkomster för Isabell, oss och hennes vänner, läkarbesök, taxi-, flyg- och bilresor, hotellövernattningar, mediciner samt övriga kostnader i samband med våldtäkten så hamnar vi närmare 200 000 kronor. Då har jag inte räknat in det patetiskt låga skadestånd på 130 000 som du skulle ha betalat om du blivit dömd.

Alltså känner jag att vi behöver diskutera hur vi ska lösa det som lösas kan.

I början svarade du på mina mail med självbeklagande utfall. Nu svarar du inte alls.

Det är ju illa, eftersom jag behöver, tänker prata med dig.

Så hör av dig, Trash. Annars kommer jag och mina intresserade vänner och ringer på din dörr för ett samtal. Jag är outtröttlig nu, driven av en stark kraft.

Med hälsningar,

Karma

 ——————-

 TILL DIG SOM VÅLDTOG MIN DOTTER, DEL 1

(Publicerat 10 juni 2015)

 Hej du.
Just nu sitter du förmodligen i lägenheten med rumskompisarna och flinar.
För det där som hände för två månader sedan, i leran bakom ett skjul vid en pendeltågstation i Stockholm, är väl glömt. Sannolikt har du lyckats med konststycket att förklara för både föräldrar, vänner, arbetsgivare, flickvän och killarna i bandet, varför du var försvunnen i de två dygn när polisen hämtade dig 06.17 på morgonen och inte släppte dig förrän på kvällen dygnet efter?
Och visst är det korkat, alltihop? Kom igen, hon tyckte ju att det var kul, min dotter, den dumma subban.
Det är solklart för oss alla, grabben. Du har intelligens av raketingenjörs rang.
Eller – inte.
I helgen stod du på en liten scen i Stockholm tillsammans med grabbarna som släppt in dig i sitt band. Grabbarna som ännu inte anar vilket svin du är och vad som händer när det blir offentligt.
I veckan jobbade du säkert med barn som vanligt, hos en arbetsgivare som ännu inte vet vem du verkligen är.
Förmodligen sitter du i lägenheten med rumskompisarna, och flinar.
För kom igen, det var ju kul.
Hon ville ju, fast hon hade sagt motsatsen.
Man vet ju hur brudar är.
Dumma i huvet.
I kväll cyklade du förbi vårt hus. Är det jag som är paranoid eller var det så? Ditt ansikte har bränt sig in på min näthinna, så om det inte var du, var det din tvilling.
Passa dig.
Passa dig riktigt jävla noga för att komma inom kilometers avstånd från min dotter en gång till.
Din lycka är långt ifrån oändlig.

Och vi vill vara ifred efter det som hänt.
Samtidigt kan du vara lugn. Jag tänker naturligtvis inte göra dig illa så länge du håller dig borta. Jag har inga planer på att sitta i fängelse för något som en retarderad jävel har gjort.
Men jag tror på karma.
Och där, min gode man, ser det just nu riktigt illa ut för dig.
Men det är väl skit man får ta för en kul påsättning, eller hur?
Egentligen skulle jag vilja sitta öga mot öga med dig just nu.
Försöka förklara att det värsta du gjort, är att du slitit en del av min dotters hjärta och – tro – ur henne.
Hon var den som alltid älskade människor.
Hon var den som trodde gott om de flesta.
Hon var den som alltid hade plåster i väskan för den händelse att någon skulle göra sig illa.
Hon var den som alltid sprang fram och frågade hur det gick, om någon snubblade.
Hon var den som tröstade gråtande barn, flyttade sniglar för att ingen skulle trampa på dem, som hjälpte gamla tanter över gatan.
Nu är hon den som tappat leendet och en stor del av tron. Det är hon som förlorar sin arbetsinkomst när hon går på undersökningar och oändliga förhör. Det är hon som har blivit blockerad som blodgivare, på grund av dig. Det är hon som tvingas äta lugnande och antidepressiva och inte kan sova, hon som umgås med konstiga tankar dygnet runt.
Du förstår inte vad du har gjort, din dumme, fete, fule jävel (jo tack, jag har sett bilderna av dig).
För dig var den där stunden en seger, en påsättning, slutet på en kul kväll.
Med våld förstörde du en annan människa för livet, fysiskt och psykiskt.
Och du förstår inte.
För att du är för dum.

Därför kommer jag att påminna dig.
Det gör inte ont.
Men sedan kommer karma.
Och karma gör ont.
Stelnade flinet nu, eller fattar du fortfarande ingenting?
Var lugn. Jag finns här. Jag kommer att få dig att förstå.

 ————————-

Till DIG SOM VÅLDTOG MIN DOTTER, DEL 2

(Publicerat 24 juni 2015)

Hej där … oops, nu höll jag på att skriva ut ditt namn igen. Det vore väl trist, eller hur?

Låt oss, tills vidare, kalla dig Trash. Ett högst passande namn.

Hur mår du nuförtiden? Flinar du fortfarande över segern du tyckte dig vinna den natt när du förstörde min dotter för livet? När dina smutsiga händer slet ur henne livsglädjen, tron på människor och trygghet? När du gjorde henne till ett vrak som fick tillbringa dag efter dag på sjukhusinrättningar och polisstationer, knaprandes piller med biverkningar du inte skulle förstå. När du fick mig att knyta nävarna i besinningslöst raseri.

Har du lyckats ljuga för dina föräldrar, din flickvän och din arbetsgivare om varför du var borta och okontaktbar under de dygn du satt i häktet, anhållen? Gick de på det?

Bra. Lugnt, alltså.

Du kanske till och med är stolt, tycker att du har blåst rättssystemet och klarat dig rätt bra?

Lugnt. Tills vidare. Men du – sätt inga pengar på det.

Rimligtvis borde du ha funderat en del över mig. Jag vet att du har läst det första brevet jag skrev till dig. För att dina kompisar berättade det.

Det spreds rätt hyggligt. Mer än 250 000 läste det på bloggen och Facebook. Via Metros pappersupplaga nåddes 500 000 människor till.

Du börjar bli en kändis nu, Trash, och jag lovar att göra mitt bästa för att bättra på det. Nej, inte riktigt som du hoppades på, genom skivkontrakt och så där (har du berättat för grabbarna i bandet, förresten?), utan på ett lite annat sätt.

Dagen efter mitt första brev till dig blockerade du din Facebooksida.

Vad händer? Börjar du bli nervös? Det skulle ju tyda på att du har någon form av intelligens. Eller – att någon annan har förklarat för dig att det börjar bli allvar.

Någonstans, en enda minut, borde din magra hjärna ha kvicknat till tillräckligt för att undra varför jag inte kom hem till dig med – i bästa fall – ett baseballträ.

Här kommer svaret:

Tacka James White för att du fortfarande kan gå och stå.

Året var 1988 när jag besökte USA:s kanske hårdaste fängelse, San Quentin, i några dygn och intervjuade flera av internerna.

En av dem var James White, en då 48-årig Vietnamveteran med tio år i Armén och Marinkåren bakom sig. När jag träffade honom hade han suttit i Folsom Prison i fem år, därefter tre och ett halvt i San Quentin. Han var dömd till livstid och med obefintliga chanser till nåd. Han berättade:

”Jag tog lagen i egna händer. Min 15-åriga dotter blev våldtagen av ett avskum som samhället inte gjorde något åt. Jag skulle aldrig kunna se min dotter i ögonen igen, om jag inte skipade rättvisa. Så jag sköt skallen av honom. Satte mig ner och väntade på polisen … Jag är inte bitter på samhället, det har bara gjort vad det ska med mig. Det mesta är OK här. Det värsta är att vara ifrån familjen. Jag har fru och fem barn här, och två barn i Vietnam.”

White berättade att fängelset har sina egna lagar och sin egen hierarki:

”På papperet bestämmer fängelsechefen, i verkligheten regerar ”kungar”, gruppbildningar och gäng. Jag är jude och blev svårt knivskuren av ”Ariska Broderskapet” för ett tag sen. Det var inte populärt att jag umgicks med negrer.”

Han berättade att fängelselivet lärt honom en hel del:

”Att det går att överleva på fyra och en halv kvadratmeter. Att de värderingar jag hade förr – stek varje kväll, ny Mercedes varje år och stort hus – inte är så viktiga.”

Jag frågade honom om det var värt det, det han gjort. James skakade på huvudet:

”Vet du, jag har missat min dotters uppväxt. I dag är hon vuxen och har fått barn. Jag har aldrig mer fått träffa henne, inte heller mina barnbarn och jag kommer aldrig att få träffa dem. Jag kommer att dö härinne.”

James Whites ord ringer i örat på mig än i dag.

Det var inte värt det. Han var inte värt det, aset som våldtog hans dotter.

Du är inte värd det, Trash. Det var därför Isabell väntade i femtio dagar med att berätta för mig. För att hon var rädd att jag skulle åka och ge dig det straff du förtjänar. För att hon inte ville mista mig. För att du är en patetisk skit som – om du varit växt eller djur – för länge sedan skulle varit eliminerad av naturliga element.

Du har aldrig varit på Kumla, men det har jag. Där får man i och för sig en fin cell på tio kvadrat med ljusa, skandinaviska möbler och en färg-tv med ett gäng kanaler. Om du hade haft stake nog att stå upp för vad du gjort så hade du inte ens hamnat på Kumla, för där hade du inte överlevt (våldtäktsmän står lägst på rangskalan och behandlas därefter). Du hade placerats på någon fjollanstalt med likasinnade och pedofiler, för att skydda dig mot rejäl misshandel och anal våldtäkt, vilket du för övrigt borde prova – du tycker ju att sånt är ”kul”. Du kan väl börja med att fantisera om hur det känns att fyra killar kastar in dig i en dusch och slår dig blodig innan de kör upp det där kvastskaftet som ser så stort ut. Som förspel, alltså. Kom igen, Trash – det blir kul.

Läget, Trash? Jag tycker att du ser ovanligt blek ut trots din rödlätta hud.

Jag är inte färdig än.

Sedan jag skrev mitt första brev till dig har jag fått hundratals kommentarer. På Facebook, på bloggen, via mail.

En stor del av dem som skrivit tycker att jag borde publicera ditt namn, din adress och en bild av ditt ansikte. Några av dem, som bor i Märsta, har messat mig privat och bett om det.

Så – vad tycker du att jag ska göra?

Fundera lite och låt mig veta.

Så – byte av ämne:

Under de senaste månaderna har jag funderat en hel del över det här med vårt rättssystem. Inte minst när det gäller hur vi ”vårdar” våldtäktsmän – män som av naturliga skäl måste ha svåra defekter i hjärnan.

Det där med outsourcing har ju blivit oerhört populärt i privat verksamhet. Företag lägger ut sin tillverkning eller telefonservice till Indien, Asien, Baltikum.

Detta födde en tanke om hur vi effektiviserar och sparar skattepengar. Istället för att betala 3 000 kronor per dygn för att ”vårda” en våldtäktsman som Trash – eller för den delen barnamördaren Anders Eklund – outsourcar vi tjänsten till en billigare leverantör i exempelvis Turkiet eller Thailand. Jag är alldeles övertygad om att de kan erbjuda interneringstjänsten till bråkdelen av det pris vi får betala här hemma.

Det gäller att vara om sig och kring sig.

Eller vad säger du, Trash?

Vi hörs igen. Snart. Jag lovar. 

Förresten – herregud vad många bilder det finns av dig på nätet! :o)

——————————- 

BREV FRÅN EN VÅLDTÄKTSMAN

(Publicerat 13 september 2015)

En vacker marsnatt 1995 föddes en liten nynnande flicka som, trots omild behandling från många håll i en kall skolmiljö, skulle växa upp till att bli en av de mest kärleksfulla, ömma, förstående och humanistiska människor jag någonsin mött. Flickan som ömmade för svaga, sjuka och handikappade. Som alltid bar plåster med sig om någon annan skulle göra sig illa. Som flyttade små grodor och sniglar för att de inte skulle bli överkörda. Som alltid oroade sig mer över hur andra mådde, än sitt eget tillstånd. Hon var flickan som sjöng och skrattade, som sprang, snubblade, skrapade knäna och reste sig igen.

Min dotter Bella, den vackra. Värd all respekt.

En regnig, lerig natt i mars i år slet en ung man ut hennes hjärta och själ och skar sönder dem så att alltför mycket viktigt rann ut och försvann, kanske för alltid:

Tron på människor. Tron på tillit och respekt. Tron på att man kan lita på någon man lärt känna i flera år.

Samtidigt lyckades han släcka den där vackra glansen som alltid funnits i hennes ögon.

Låter det som inledningen på en riktigt dålig roman?

Jag önskar att det var så.

Men det är en verklighet som förändrade hennes, och familjens, liv för alltid.

Hon gjorde allting rätt. Hon litade på någon som hon lärt känna under två års tid på nätet och som hon vågade anförtro sig åt. Hon lydde pappas tjat om att alltid träffa nya människor på offentlig plats första gången. Hon kunde i sin vildaste fantasi inte föreställa sig att den lilla promenad vid Märsta station som den unge mannen föreslog, skulle leda till det som skedde.

Han slet in henne bakom ett träskjul. Han bet henne och tryckte upp henne mot en vägg och försökte släpa henne till en grusplan och trycka ner henne och han gjorde saker som jag inte ens vill skriva här.

När mardrömmen gick mot sitt slut följde han henne till stationen där han lät henne förstå att han ”tekniskt sett” hade varit otrogen mot sin flickvän men att det här var viktigt eftersom Bella var en ”trofépåsättning”.

Under tolv långa dagar dokumenterades hennes inre och yttre skador (som jag av respekt för henne inte beskriver i detalj här – men tro mig, det är skador som varken du skulle vilja ha eller vilja att ditt barn någonsin fick) på våldtäktskliniken på Södersjukhuset i Stockholm. I förhör efter förhör hos polisen fick hon vända ut och in på sig, naket och självutlämnande.

Som vikarie på ett dagis förlorade hon under samma tid närmare tjugo tusen kronor i inkomster. Hon fick lämna sin mobil till polisen och var tvungen att köpa en ny för att kunna kommunicera. Hon fick läkarvård och fick gå i kristerapi och köpa ut dyra mediciner, lugnande och antidepressiva.

Jag såg en dotter med sargad själ och trasigt hjärta och vet du hur det känns när ens älskade barn gråter och inte kan sova och har mardrömmar och ser våldtäktsmannen överallt, precis överallt, även när man reser sjuhundra mil bort?

Nej. Det hoppas jag innerligen att du inte vet.

Polisen gör sitt jobb. Hämtar in den unge mannen som blir anhållen och förhörd. Med tanke på hans låga begåvning (det kommer några skrämmande exempel längre ner) utgår jag ifrån att en slipad advokat lagt upp taktiken: Medge alla faktiska förhållanden, men säg att hon tyckte att det var kul och att hon var med på det!

Smart. Nu och för framtida våldtäkter. Learn the tricks of the trade.

Kammaråklagare Paulina Brandberg väljer att lägga ner förundersökningen, trots att flera av dem Bella ringt strax efter våldtäkten inte har förhörts.

Och Bella tappar tron på ännu mer:

Rättvisan och – rättsväsendet.

I Märsta norr om Stockholm sitter en ung man som tror att han ska bli rockstjärna. Han kan flinande andas ut och inse att han kom undan med paradtricket, med trofépåsättningen.

Med en våldtäkt.

Icke desto mindre tycker han nu synd om sig själv och under sommaren skickar han ett långt Facebookmess till Bella som försöker vila ut och glömma, i ett land långt borta.

Utan att lyckas. Hon ser våldtäktsmannen, hans röda skägg och hår, även där. På trottoarer, i butiker, i restauranger. Hon till och med bloggar och ber att han inte ska finnas överallt. De piller hon tuggar i sig kan inte dämpa ångesten, rädslan.

Jag publicerar här valda delar av hans brev:

”Hej, mitt liv faller isär och jag antar att du är glad över det. Precis som du säkert tror att jag är glad över att du mår dåligt. Jag är skyldig dig en ursäkt … men jag blir så jävla ledsen över att det som borde varit ett mejl till min flickvän blev det här. Känner du på riktigt att jag våldtog dig? … Jag vet inte hur du kände medan vi stog bakom skjulet, men du sa ingenting till mig som fick mig att tro att du ville därifrån… Hade jag hört dig säga ”nej jag vill inte” så hade jag kanske frågat om vi kunde fortsätta någon annanstans …  Du sa att du inte tänkte gå ner på knä och suga av mig, jag accepterade det… jag menade att jag äntligen började bli hård och att vi kunde köra, det var kort och det var värdelöst och det var degraderande…Mitt liv är förstört. Jag kan inte sova, jag kan inte äta, jag försöker desperat göra saker men det funkar bara någon timme i sträck max. Jag förlorade mitt jobb (min anmärkning: Ganska lämpligt med tanke på att han sagt att han arbetade med barn!), jag går runt och tror att jag ska bli knivhuggen av varje person som möter min blick. Jag vill inte ens gå utanför dörren. Jag är skyldig dig en ursäkt för att jag sa så fina stora saker vi skulle göra, och för att jag pissade på allt. För att jag pissade på dig och den du är… Jag har börjat gå i terapi för sexmissbruk för att jag insett att det här är karma. Men du förstör mitt liv. Och jag vet att jag med det jag faktiskt gjorde, har sårat din självkänsla, att jag förnedrat dig. Men det är inte i proportion till att jag inte kommer kunna leva mitt liv normalt någonsin igen.”

Sitter du också med lika gapande mun som jag gjorde efter att ha läst det här de första tio gångerna?

Jo. Han tycker faktiskt synd om sig själv.

Stackars lille missförstådde pöjk. Generös är han ju också – läs den här meningen en gång till:

Du sa att du inte tänkte gå ner på knä och suga av mig, jag accepterade det…

Hyggligt, grabben.

För en tid sedan skickade jag ett mail till den unge mannen och meddelande att jag tänkte publicera hans brev. Han svarade omedelbart:

”Jag ställer mig negativ till all sorts publicering, vill inte det.”

Därefter kommer vidare utläggningar, bland annat:

”Det är inte meningen att söka sympati, men sanningen är hemsk nog som den är med otrohet och lögner och respektlöshet.”

När jag frågar vad han menar med det, svarar han:

”Jag, som var otrogen mot min flickvän, ljög om det för både henne och Isabell. Och som behandlade Isabell respektlöst, trots vår långa kontakt.”

I ett långt mail, fullt av detaljer, gör jag ett sista försök att få honom att förstå, att han faktiskt har förstört en ung tjej för livet. När jag får svaret blir jag iskall och sanningen börjar gå upp för mig:

”Jag märkte när vi pratade efteråt att hon blev kallare och mer distanserad och … Jag hade samvetskval över min relation och ville mest bara krypa ur min kropp och dra iväg.”

Han förstår inte. Han har verkligen inte mental kapacitet att förstå.

Jag misstänker nämligen att både du, jag och alla andra hade blivit ”kallare och mer distanserad” efter att ha blivit misshandlade, bitna och våldtagna. Eller – vad tror du?

Problemet med den unge mannen är nu inte bara att han är våldtäktsman, utan att han är så lågbegåvad att han sannolikt utgör en fara för både sig själv och andra genom att gå lös.

Jag avslutar mailkonversationen så här:

”Din hybris i kombination med din verklighetsfrämmande uppfattning är skrämmande. Än mer skrämmande är tanken på att du än så länge får gå fri på gator och torg. Det är min förhoppning att det finns gott om vittnen nästa gång du våldtar en flicka, så att saken rent juridiskt kan avgöras snabbare.”

Därefter frågar jag var bandet han sjunger i ska uppträda nästa gång, och när. Berättar att vi är några stycken som tycker att det vore intressant att se honom uppträda på scenen och att jag kanske skriver en recension.

Det kommer inget svar. Inget svar alls.

 

 

Författarfunderingar, del 6: Konsten att överleva en bokmässa

September 2016. Snart dags för årets stora begivenhet för bokälskare, författare, redaktörer, bibliotekarier, recensenter, bokbloggare, illustratörer, fotografer, förlagschefer, marknadsförare, kritiker, förläggare, poeter, journalister och – ja, alla är där. 100 000 eller så, eller fler.

Under fyra dygn kan Göteborgs turistnäring se fram emot ett fantastiskt uppsving. Hotellen debiterar sjuka priser, taxibilarna har fullt upp och det är klokt att beställa bord om du vill gå på restaurang.

Vid det här laget har jag avverkat fler bokmässor än jag kommer ihåg, vilket snarare är ett tecken på mitt dåliga minne än på skryt. Men det räcker för att jag ska kunna vidarebefordra ett antal goda råd till dig som reser till mässan för första gången.

På den gamla goda tiden var torsdagen och halva fredagen förbehållen branschfolk och det gick fortfarande att röra sig bra i mässlokalerna. Numera släpper man – för att tjäna mer pengar, antar jag – redan på torsdagen in alla som köpt de dyraste biljetterna för alla dagarna.

Men – på fredag vid lunch brakar helvetet loss. Då släpps den kilometerlånga kön in från gatan och mässhallarna fylls snabbt av både skolklasser och andra besökare, inte minst dem som kommer för att roffa åt sig reaböcker och ”ta-fyra-betala-för-tre-pocket”.

Bokmässan är naturligtvis ett himmelrike för den som älskar att läsa. Den som smiter bort från de stora förlagens hall och botaniserar hos småförlagen och egenutgivarna kan hitta helt okända smultron som bjuder på en ny läsupplevelse. Föreningar och organisationer som du knappt trodde fanns står stolt i egna montrar och seminarieprogrammet är så lockande och omfattande att bara en genomläsning gör dig matt. Ingen, absolut ingen, kommer att ha svårt att sysselsätta sig under mässdagarna.

Här slåss billighetsjägarna med barnvagnsförarna och kryssarna, de som med block i handen och flackande blick går omkring för att hitta och kryssa av så många kända författare som möjligt (helst efter att ha fått autografer). På mässans övervåning blandar sig dofterna från matavdelningen med den dåliga luften utanför de ofta överfulla seminarielokalerna.

Bokmässan har, som så mycket annat, sina för- och nackdelar. Här listar jag dem ur ett ytterst personligt perspektiv och med risk för att få pisk. Nackdelar:

*Att mässan fortfarande kommer undan med att lägga bisarrt tunna heltäckningsmattor direkt på betonggolv är ofattbart. Tips: Gå i mjuka promenadskor eller gympaskor, allt annat kommer att döda dig!

*Ventilationen och ljudnivån är tortyrliknande. Tips: Klä dig tunt och var beredd på hetta, babblande, trängsel, knuffar och sanslös volym. Ha alltid ett par huvudvärkstabletter liggande tillsammans med den fulla vattenflaska du kommer att behöva.

*Att mässan i Sverige 2016 fortfarande inte har fått ordning på mobiltäckningen inomhus (även om den blivit bättre) är direkt sorgligt. Tips: Bli inte förvånad om du missar samtal eller om sms kommer fram försenade. Om du vill vara säker på din kommunikation så ta den under en paus ute på gatan.

*Maten i mässans restauranger och snabbmatstånd är oftast bedrövligt dålig och oväntat dyr. Vin och sprit är ett rån. Tips: Lämna lokalerna vid lunch för en uppfriskande promenad till någon av de många restauranger och kaféer som finns i kvarteren kring mässan.

*För förläggare, anställda redaktörer och förlagschefer är mässdagarna några av de mest stressade och upptagna under året. Tips: Ta INTE ditt manus med till mässan i hopp om att diskutera det med en förläggare eller chef från ett stort förlag! Förläggarna är fullt upptagna med möten (bland annat med utländska agenter i specialrummen en trappa upp) som är uppgjorda långt i förväg och med undantag för de få pitch-tävlingar som finns är mässan sannolikt din sämsta chans på hela året att pitcha dig själv eller ett manus.

*Du ska trängas med tiotusentals besökare. Ingen tycks veta vart de ska gå, gångarna är fulla av människor, barnvagnar och rullstolar. Tips: Ta god tid på dig när du ska flytta dig till ett bestämt uppträdande eller seminarium. Ibland lönar det sig att ta rulltrappan till övervåningen och springa runt hela mässan där eftersom det går snabbare.

*Du kommer, vare sig du tänkt dig det eller ej att samla på dig böcker, broschyrer och annat smått och gott. Tips: Ta med dig en bekväm axelremsväska att stoppa allt i så att du slipper kånka på plastkassar med handtag som skär in i händerna. Proffsen tar med sig en ”Dra-maten-vagn”.

*Kändishänget sker på hotell Park på Avenyn. ”Riktiga” författare bor på Park. Tips: Det är där, i baren, du har chansen att få rödvin och gin & tonic spillda på kläderna på kvällen när du trängs, knuffas och frotterar dig med halva författarsverige till en volym som gör det helt omöjligt att prata. Ett måste för alla som besöker mässan för första gången.

Till sist gratulerar jag dig till en annorlunda och fantastisk upplevelse. För en sann bokälskare – vare sig man är författare, läsare eller både och – är mässan ett slags Disneyland och en erfarenhet man aldrig glömmer.

Vi ses i Göteborg! :o)

Landet jag inte känner igen, del 100: Politikens smutsiga tryne

Jag får rätt ofta frågan om varför jag inte engagerar mig politiskt. En del av mina mindre begåvade kritiker tycks dessutom anse att detta är ett krav för att man ska få föra fram åsikter – ett tecken på att de inte riktigt förstått hur samhälle, åsikts- och yttrandefrihet fungerar.

Under det senaste året har jag fått propåer från tre olika partier om att engagera mig hos dem.

Jag har tackat nej till samtliga.

Skälen till detta har jag ingen som helst skyldighet att ange, men eftersom jag till skillnad från alla anonyma påhoppare inte har något att dölja, gör jag det gärna:

*Jag vill ägna min tid åt familjen, skrivande, fotograferande, målande, resor, reportage och umgänge med intressanta människor.

*Jag har ingen lust att schackra med åsikter, sälja ut dem, byta dem mot andra eller förhandla om vad jag ska rösta om.

*Jag har ingen lust att låta en partiledare diktera vad jag ska lägga min röst på, eller i vilken riktning (partiets, inte nödvändigtvis min) jag ska föra min debatt.

*Jag har sett tillräckligt mycket skit, lögner, dumhet, flathet, falskhet och vända-kappan-efter-vinden-mentalitet i lokalpolitiken där jag bor. Jag har sett två partier byta ledamöter med varandra på kort tid!

Då var den geten rakad, för dig som har sunt förnuft.

I dag avslöjar Aftonbladet att SD har en ”desinformatör”, den på SD:s kansli arbetande Alexander Fridback,  som under olika alias (bland annat Egor Putilov) tar sig in i accepterade gammelmedia (bland annat Aftonbladet), uppenbart för att sprida SD:s åsikter. Det är, beroende på om man ser det ur en moralisk eller marknadsföringsmässig vinkel, fullkomligt vidrigt eller bara – smart.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article23449197.ab

Att Sverigedemokraterna arbetar med den här metoden är i moderna tider ganska förståeligt och det skulle inte förvåna mig om det avslöjas att varje parti har en, flera eller en hel armé av små ”desinformatörer” (vilket jävla ord) som under falsk flagg arbetar aktivt för att föra fram partiets ideologi. Det är helt enkelt en del av det taskspel som politiken innebär, och då ska vi ändå vara tacksamma för att svensk inrikespolitik (förhoppningsvis) inte är lika sjukt korrumperad som exempelvis de amerikanska presidentkampanjerna.

Det intressanta för mig är ju att de som bröstar sig över det här avslöjandet – Aftonbladet – själva har gått på bluffen från SD:s desinformatör. Det har uppenbarligen också bland andra Expressen och Sveriges Radio. Riktigt illa.

Jag förvånas inte ett dugg över att Sverigedemokraterna tar till alla knep för att bli Sveriges näst största eller största parti till valet 2018.

Det är alla partiers dröm.

Jag förvånas – och blir bekymrad – över att kvalitén på den journalistiska granskningen hos media som Sveriges Radio, Aftonbladet och Expressen har sjunkit till såna nivåer att en bluffgubbe utan större problem kan få in debattinlägg som är direktsända från ett enda parti.

DET borde vi oroa oss för. Oavsett från vilka partier de dolda budskapen sänds.

Landet jag inte känner igen, del 99: Fritt fall, dags för fruktstund!

Den som kunde se kvällens Uppdrag Granskning utan att bli illamående måste vara lobotomerad, utrustad med stålmage eller en ofattbart hög förmåga att bortse ifrån verkligheten.

En tolvårig, ensamkommande flyktingpojke pojke på ett HVB-hem blir grovt våldtagen av två andra ”papperslösa” pojkar på boendet. Våldtäktsmännen ljuger sig blå om sina åldrar och kommer undan med smisk på fingrarna (ungdomsvård).

En 23-årig flicka, ”Helena” blir utsatt för en sadistisk gruppvåldtäkt av fyra unga herrar som kommit till Sverige ”utan papper”. De grips, ljuger om sin ålder och kommer undan utan straff. Helena är straffad för livet. Pojkarna fortsätter vi att försörja, trots att en av dem inte ens ansökt om asyl.

Migrationsverket säger att det är kommunernas sak att avgöra åldern på ensamkommande flyktingbarn. Kommunerna slår ifrån sig och säger att de går på Migrationsverkets ”bedömning”. Ingen tar ansvar. Det är upp till åklagarna att bevisa att en gärningsman är straffmyndig och när åklagarna begär hjälp (OM de nu gör det) av läkare att fastställa åldrar så säger barnläkare och tandläkare att de inte ställer upp på det!

I klartext: Att komma till Sverige ”utan papper” (inte med flygplan i alla fall – har du någonsin sett ett flygbolag släppa ombord en passagerare utan leg? Inte konstigt att polisen och tullen på Arlanda letar i latriner och papperskorgar) och ljuga om sin ålder innebär med automatik att man

a) blir insläppt i landet och att en tjänsteman på Migrationsverket ”gör en bedömning” av åldern

b) att man tillåts söka asyl oavsett om man kommer från krigshärd eller ej

c) att man får boende, mat och kläder

d) att man får en god man

och

e) att man lugnt kan våldta småpojkar på boendet och filma våldtäkten med mobilen och/eller gruppvåldta en flicka under sadistiska former och komma undan med det.

Landet där det en gång rådde hyggligt lugn och där det fanns någon form av respekt för människor är i fritt fall och jag blir lika stumt förvånad varje gång någon hävdar att det är överdrifter, att allt är lugnt i landet och att våldet minskar. Det går inte en dag utan att media rapporterar om bilbränning, upplopp, stenkastning mot poliser och räddningspersonal, skottlossningar, misshandlar och mord. Dagens facit var bland annat

*att en polisman i Norrköping blev allvarligt skadad när tre killar på en moped körde på honom med avsikt

http://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/polis-pakord-med-avsikt?cmpid=del%3Apd%3Any%3A20160831%3Apolis-pakord-med-avsikt%3Anyh

*att polisen tvingades skjuta en aggressiv knivman

http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article23437501.ab

*att en kvinna blev våldtagen utomhus i skånska Kävlinge

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article23438336.ab

*att en hotfull man med motorsåg greps i Rydal

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article23435355.ab

Hur många andra misshandlar, skottlossningar, våldtäkter, bilbränder och upplopp jag missat i nyheterna vet jag inte, men det är med säkerhet en hel del.

Samtidigt: Alltfler poliser ger upp, orkar inte längre utan slutar, vilket jag har full förståelse för. Poliserna går på knäna och vi har den lägsta uppklaringsprocenten på 16 (!) år. Alltfler poliser har tagit bladet från munnen och i media talat om hur illa det ligger till. Fler än en har krävt rikspolischefens avgång. Polisveteranen Christer Nordström (47 år i kåren) som anses vara en av Sveriges bästa poliser, slår näven i bordet och redovisar hur illa det är ställt:

http://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/polisveteranen-slar-larm

Och vad händer? 

Ingenting.

I en rad blogginlägg har jag tagit upp Dan Eliassons inkompetens och föreslagit att han ska avgå med omedelbar verkan. Den åsikten ventileras nu öppet också av allt fler poliser som med all rätt kan motivera varför Eliasson ska bort.

I det läget får statsministern plötsligt luft. Löfven, som hittills skjutit inrikesminister Ygeman framför sig som en sköld medan han själv flängt runt för att flörta med USA och tillskansa sig en plats i FN:s säkerhetsråd (skrattretande, för övrigt), öppnar plötsligt munnen. Han förklarar

a) att det inte är någon kris inom polisen och

b) att han har förtroende för Dan Eliasson!

Den som tidigare hyste tvivel om statsministerns utomordentligt usla omdöme kan nu ta fram kvasten och sopa undan dessa. Ingen människa med IQ högre än skostorleken kan ha undgått krisen inom polisen, hur överbelastade våra uniformerade hjältar är och hur mycket skit de varje dag tvingas ta emot från slödder och patrask som kastar sten, bränner, skjuter, misshandlar, våldtar och mördar.

I själva verket är det så att Löfven borde ta en mycket lång fruktstund med Eliasson och tålmodigt förklara vad det innebär att leda landets poliskår i en period som är den tuffaste på kanske femton år. Och att – om Eliasson fortfarande inte förstår efter ett päron och en uppsträckning – ge honom en spark i arslet och leta upp en kompetent ersättare (förslagsvis Carin Götblad).

Men naturligtvis kommer det inte att ske. I det här läget är det lätt att hemfalla åt en konspirationsteori som att Eliasson på något sätt har hela näven knuten kring Löfvens pung. Men så illa kan det väl inte vara? En annan förklaring skulle vara att Löfven är dum på riktigt och då är vi sannerligen illa ute.

Mitt i alltihop fortsätter vansinnet på andra håll. När Landstinget plötsligt kommer på att man betalat 6 000 kronor styck (!) för stödstrumpor nöjer man sig med att säga upp avtalet på ett par års sikt. Rimligare vore kanske att både de landstingsansvariga som tecknat avtalet och leverantören ställdes inför rätta för att pröva frågor som trolöshet mot huvudman och bedrägeri alternativt ocker.

För säkerhets skull försäkrar vi oss också om att det skjutande, misshandlande och våldtagande patrasket får stanna inom landets gränser, försedda med bidrag, trevliga kläder och fina bostäder, allt medan vi utvisar skötsamma och extremt duktiga invandrare som vi behöver, senast den 22-åriga toppstudenten Phuong Luu från Vietnam:

http://www.expressen.se/gt/kom-in-pa-hogskolan–nu-utvisas-phuong/

Det är tråkigt – och ibland direkt farligt – när sunt förnuft blir omodernt, vilket är vad som sker sedan en alltför lång tid tillbaka.

För så här är det: I den senaste, enorma strömmen av flyktingar och andra asylsökande finns det tiotusentals hyggliga, kompetenta människor som inget hellre vill än att få ro här, börja jobba och bygga ett nytt och fridfullt liv. Dem ska vi välkomna, vårda och hjälpa tillrätta så fort det bara går och utan onödig byråkrati (det ska INTE ta en syriansk tandläkare och professor ett år att få sin legitimation omvandlad till en svensk dito!).

I denna ström av goda, kompetenta människor gömmer sig också ett antal människor som kommit hit för att missbruka det godtrogna, svenska systemet. Som kommit för att suga ut och bedra utan att bidra. Som kommit för att stjäla, lura, misshandla, råna, våldta och i värsta fall mörda. De som kommer hit och begår grova brott, förstör livet för andra, ska vi inte ta hand om och vårda. Vi ska kasta ut dem med löfte om att få 20 års fängelse i Thailand – eller vart vi nu outsourcar fängelserna billigt – om de någonsin återvänder.

Men det kommer inte heller att ske. Inte med en värdelös rikspolischef, en ryggradslös statsminister som inte förstår att han är Sverigedemokraternas främste värvare (och hur bra är det?).

Och en opposition som håller käft dag efter dag, oavsett hur vansinnet eskalerar.

Vem, vilka eller vad är alla rädda för?

Jag vill veta. Vill inte du?

 

Konsten att slå klorna i en torsk

Visst, det var sent när vi häromdagen tog ett spontant beslut om att äta kräftor. Min vän slängde sig i bilen till sin butik, själv kom jag in på Coop så sent att den manuella fiskdisken hade stängt. Med desperation i blicken frågade jag efter svenska kräftor och en flicka pekade på en disk där det låg ett enda alternativ för en drömtorsk som mig.

sjöboden

Nä. Inte 10-14. Snarare 8-9. Och den kund som klagar borde tydligen veta bättre…

Färska småländska signalkräftor från ”Sjöboden allt i fisk”. 438 kronor kilot. Jo, jag tackar, jag.

På 500-gramspaketen stod det ”10 – 14 st”. 12 i snitt, alltså. Fint, ett paket per skalle borde räcka, med tanke på det andra vi också skulle mumsa i oss.

Vi samlades hemma vid köksbänken för att lägga upp kräftorna på ett trevligt sätt. I det ena paketet jag köpt fanns det nio kräftor, i det andra åtta. Vännen öppnade sitt paket, identiskt med mina. Åtta kräftor. Eftersom det rimligen borde ha legat minst 30 kräftor och helst 42 i de tre paketen kände vi oss nu tämligen blåsta när vi stirrade på 25. Vi åt kräftorna och de var okej, men långt ifrån så bra som de småländska några vänner bjöd på helgen efter.

kräftor

Att inget av paketen innehöll det minimiantal som stod angivet på förpackningen kunde knappast vara en tillfällighet. Jag räknade lite, formulerade följande mail och skickade det till ”Sjöboden allt i fisk”:

”Hej! Nyligen var vi tre personer som skulle äta kräftor. Jag köpte två av era förpackningar med ”färska småländska signalkräftor” (batch 52-13) på Coop i Rotebro, en vän köpte sin förpackning någon annanstans. På de tre identiska förpackningarna stor det ”500 g, 10 – 14 st”. Med den texten utgår jag ifrån att det ska ligga i snitt 12 kräftor i förpackningen. I vår ena låg det, 9, i den andra låg det 8 och i vännens låg det 8. En tillfällighet? Svårt att tro.

Som journalist blir jag omedelbart intresserad av förfarandet och gör ett räkneexempel.
Om man ur 1 000 10-förpackningar (10 kräftor är ju fortfarande inte direkt lögn enligt förpackningstexten) tar två kräftor så har man 2 000 kräftor. Om man fördelar dessa på nya förpackningar om åtta kräftor så får man 250 (!) nya förpackningar som någon annan redan har betalat för. 250 x 219 kronor = 54 750 kronor. 10 000 förpackningar ger över en halv miljon och plötsligt börjar det hela se ut som en affärsidé.
Vad har ni för kommentarer till att ingen av förpackningarna innehåller det minimiantal kräftor som anges på förpackningen?
Tacksam för snabbt svar!”
Svaret lät inte vänta på sig. Nästa dag kom det ett mail från Jessica:
”God morgon Dag. Det var ett klurigt antagande som du gjort. Signalkräftorna är en viktvara. Fabriken har maskiner med laser som mäter en korrekt vikt på i det här fallet 500 gram. På paketet så står det som i tillägg en generell uppskattning på hur många det då kan förekomma i varje paket. ( det är lite som det fungerar med ett ”B.F” datum, dvs INTE ristat i sten ) OM man då endast söker efter ett antal, gör ett snitt, ja då kan man bli beskiven. Primärt är vikten, antalet är en uppskattning/vägledning. Sedan kan jag dessutom säga att alla skaldjur oavsett hummer eller vad det nu än må vara är alltid dyrare om de är större i storlek. Kontentan av det hela är att om man är besviken på antalet så kan man konstatera att man fått en högre kött-mängd, en större kräfta i storlek. Kort sagt, man kan vända på detta på många olika sätt. Vår fabrik Smålandskräftan paketerar viktvaror, om inget antal skulle stå, skulle alla ringa och fråga hur många som låg i asken…….Med önskan om en fin dag.

Med vänlig hälsning

Jessica Melgar
Sjöboden Allt i Fisk AB”

När jag hade läst och fiskat upp min förvånade haka från golvet, läste jag igen. Och igen: Generell uppskattning …INTE ristat i sten … kan man bli besviken … uppskattning/vägledning … man kan vända på detta på många olika sätt … om inget antal skulle stå, skulle alla ringa …

Herregud.

Med den förklaringen undrar jag varför producenten sätter ut vare sig vikt eller antal och inte istället låter det hela bli en Triss-gissning, vilket det ju är. Jag svarade Jessica lika informativt:

”Hej Jessica, det var ett klurigt svar du fått till och ni har just har försäkrat er om en plats i en mycket, mycket välbesökt blogg…

/Dag”
Och Jessica svarade:
”Okej, det låter hemlighetsfullt

Kan du utveckla dig?
Skickat från min iPhone”
Och jag svarade:
”Jag kan väl säga så mycket att det inte direkt blir någon rekommendation…”
Och Jessica drog på med sin hårdaste backhand:
”Trodde jag väl inte heller
Skickat från min iPhone”
De är hårdhudade, de där fiskhandlarna, och kundbemötande verkar inte vara prio ett. Men å andra sidan, varför skulle det vara viktigt med tanke på profiten i räkneexemplet?

Nu tycker kanske mina belackare att jag är en idiot som hänger upp mig på petitesser. Be my guest. När något kostar 438 kronor kilot och jag ser fram emot en trevlig smakupplevelse så vill jag ha vad jag har betalt för, inte en kräfta mindre. Och jag blir inte gladare av att veta att det någonstans sitter en fiskhandlare som garvar hela vägen till banken för att han kommit på ett bra sätt att slå klorna i en torsk som mig.

Vad jag föreslår att du ska göra när det gäller produkter från ”Sjöboden allt i fisk AB” kan du nog räkna ut själv. Min lilla svarta lista har nyss fått ett namn till:

logo_sjoboden_platta_bla

Med vänlig hälsning,

torsk

Dag, dum torsk ;o)

Landet jag inte känner igen, del 98: Hur många döda barn behöver regeringen se innan det händer något?

Så var det dags, då: Ett åttaårigt barn dör av skadorna från en handgranat som kastats in genom ett fönster!

Kriget i en av våra förorter har skördat ett barnoffer.

Det första (edit: Se kommentar längst ned).

Lika bra att stämma i bäcken här: Jag struntar i att det skedde just i Biskopsgården. Jag struntar i om en kriminell människa var skriven i lägenheten, eller inte. Jag struntar i hur många personer som befann sig i lägenheten och varför, deras ursprung, tillhörighet, läggning och allt det där. Allt med en enda motivering:

Ett åttaårigt barn är oskyldigt och har rätt att leva under trygga förhållanden i Sverige. Ett åttaårigt barn ska inte behöva dö för att någon som tycker sig vara tuff krigare kastar in en handgranat i en lägenhet.

När jag 1990 flyttade hem från Hollywood, Kalifornien, hade jag till och från under sex månaders tid åkt tuffa nattpass med Los Angeles Police Department, inte minst med styrkorna mot organiserad gängbrottslighet – CRASH (Community Resources Against Street Hodlums).

Under de där nattpassen, när jag svettades under en tung skottsäker väst och såg mer misär och hopplöshet än jag tidigare sett i hela mitt liv, tänkte jag att det nog aldrig skulle kunna ske i Sverige. Jag såg skjutna 15-åringar, narkotikaberoende barn, 13-åringar som sålde crack cocaine, körde lyxbilar och tjänade tusentals dollar i veckan. Jag såg bostadsområden utan hopp och lyssnade på tuffa poliser som berättade att de sakta men säkert förlorade kriget mot 45 000 gangsters i 300 gäng som hade snabbare bilar, starkare vapen och bättre radiokommunikation än polisen.

Jag flyttade hem till ett Sverige som förändrats på bara några år och jag skrev redan då att om myndigheterna inte omedelbart tog tag i de problem som fått växa fram i våra förorter, så skulle det bli här som i Los Angeles.

Det tog ett tag, men verkligheten kom ifatt. Under de senaste åren har våldet eskalerat till nivåer så skrämmande att få törs debattera det, allra minst de folkvalda politikerna som har förmånen att bo långt ifrån skottlossningar, bilbränder och kravaller.

Jämför nu Sverige med en familj så blir det lättare att förstå:

Familjen har tre problem: Tolvåringen har fått lunginflammation, bilen har gått sönder och pappa dricker för mycket och blir alltmer aggressiv. Familjen tar tolvåringen till doktorn där han blir undersökt och får recept på medicin. Den bakfulle pappan tar bilen till verkstaden och får den reparerad. Familjen pratar om allt detta men inte om pappans drickande eller konsekvenserna av det.

Hur kommer det att sluta för familjen som inte pratar om ett viktigt problem?

Det går åt helvete.

Hur kommer det att sluta för ett land som ser och tolererar alltmer våld, alltfler gruppvåldtäkter, bilbränder, stenkastning mot räddningspersonal och vars styrande inte tar hårda tag mot det?

Det går åt helvete.

Löfven, som fortsätter att skicka fram en allt tröttare Ygeman så fort något hänt, kastar sig inte på ett plan till Göteborg för att ge den dödade åttaåringens familj sitt stöd. Varför?

Jag tror att han är rädd. Jag inbillar mig att varken Löfven, hans anhängare eller de borgerliga för några år sedan hade den blekaste aning om att det finns människor som skiter i om ett eller ett par barn dör i en gänguppgörelse. Det är ju sånt som bara händer i det hemska, förfärliga Amerika. Inte i Sverige, världens mest välordnade land.

Jag tror att varken Löfven eller de borgerliga dessutom hade en aning om att många av de nyanlända vi tagit emot skulle ta med sig sina konflikter och orädda fortsätta att odla dem här.

Jag tror att vi sitter med världens kanske mest naiva regering och världens mest naiva opposition. En regering som via en inkompetent polischef skickar fram ”dialogpoliser” för att be kriminella som tagit över ett område att sluta bränna bilar, har inte förstått mycket. En regering (eller flera) som stillatigande sett hur det i landet skapats 55 no go-områden där varken polis eller räddningstjänst kan köra in ostraffat, har förlorat slaget om landet.

Det ser illa ut nu. Löfven gömmer sig och törs tydligen inte heller ta den värdelöse rikspolischefen i örat. Brottsbalken är från 1962 och behöver anpassas till våra dagliga förhållanden. Vi behöver fler poliser men också polischefer som törs backa upp dem istället för att överge dem när det smäller till.

När jag i dag körde hem från Falkenberg och såg löpsedlar som beskrev att ett barn dött, blev jag nedstämd. Jag och alla andra borde ha förstått att det skulle ske förr eller senare, med den utveckling vi har.

Annie Lööf vill bota ett av Sveriges stora problem med att låta bilbrännare praktisera hos polisen (sjukt!). Löfven och moderatledaren gömmer sig. Ygeman är trött. FI, Folkpartisterna och resten är tysta.

En åttaåring är död. Sverige reagerar inte. Förorterna tillhör de kriminella. Regeringen delar ut smekningar i form av armband och dialogpoliser.

Min förmodan är att armband och dialogpoliser inte hjälper mot de hårda som skoningslöst tagit över hela bostadsområden. Min åsikt är att kriminellt övertagande är oacceptabelt i ett civiliserat samhälle och att statens uppgift är att skydda de hyggliga medborgare som bor i dessa områden.

Här hjälper inte ”dialog”.

Vakna, Löfven! Sparka Eliasson i häcken och sätt igång. Gör jobbet.

PS/Edit: Som flera vakna läsare skrivit i kommentarerna nedan var det här inte det första barnoffret. Tack för att ni påpekade det. Att en fyraåring tidigare dog av en bilbomb säger bara ännu mer om hur illa det är ställt i landet.

 

 

 

Landet jag inte känner igen, del 97: Dumheten kan aldrig släckas

Dumhet är farligare än eld, ty eld kan släckas.

Det vi nu ser i Sverige och som de styrande ytterst motvilligt måste öppna ögonen inför, är hur en vansinnig dumhet sprider sig över landet lika snabbt som skogsbränderna i USA.

Läs nyheterna. Åtta bilar brann i natt. Tretton bilar brann i natt. Jag-orkar-inte-hålla-räkningen-längre-bilar-brann i natt. Bilbränder som först utbröt i segregerade förorter flammar nu upp lite här och var, som ett mode.

Orsak: Dumhet.

Hur många hade hört talas om en utbränd bil (om det inte gällde några rånares flyktbil) för tio år sedan?

 

Dumhet är mycket farligare än eld, eftersom dumheten inte kan släckas och eftersom dumma människor gör saker de inte förstår vidden av.

De som tänder eld på bilar lider allvarlig brist på intelligens. Ingen utom en kretin kan – oavsett vad han eller hon är missnöjd över och varför – rimligtvis inbilla sig att bilbränder är en lösning på saker och ting, en början till något bättre. I ett civiliserat samhälle, i en demokrati, protesterar man på andra sätt. Debatterar, sprider information, samlar namn på listor, för fram sakliga argument för en förändring.

Till bilbrännarna vill jag därför ställa följande fråga:

Exakt VAD är det ni vill?

Jag är övertygad om att ingen av de fega, maskerade skitarna som stjäl viktig polis- och brandkårstid, förstör vardagen för hyggliga människor och kostar dig och mig miljoner i höjda försäkringspremier, skulle kunna ge ett vettigt svar.

Det kommer inte att sluta med bilbränder. Nästa steg är naturligtvis att bygga barrikader så att räddningstjänsten inte kan komma fram när bilarna brinner. Vad brännarna inte kan lista ut, är att då inte heller ambulansen kan komma fram när deras farmor är döende. Lycka till, då. Dumheten faller på eget grepp.

Nu kliver regeringen fram i form av Ygeman och lovar krafttag i form av ökad kameraövervakning, fler poliser och skärpta påföljder.

Nu???

Lycka till med det. För det första är det snart fler poliser som slutar, än som vill bli det. För det andra sänker man kompetenskraven och för det tredje utbildar man inte en polis på en kvart. För det fjärde kommer nya kameror att vandaliseras samma dygn som de sätts upp. För det femte ska umpton byråkrater fundera över ett lagförslag i flera år innan det blir verklighet. För det sjätte …

Hopplöshet. I takt med att korkade, empatilösa ligister vänder upp och ner på Sverige med metoder som bryter mot allt civiliserat och demokratiskt och förstör livet för hyggligt folk, krävs metoder som ligisterna förstår. Då räcker det inte med dialog, om man ska kunna rädda det som räddas kan.

Men ingen politiker kommer att ha stake nog att sätta hårt mot hårt. Vi ska ju vara humana och ett föredöme i en värld som skrattar åt oss och undrar varför vi låter ett bra land förstöras.

Musikfestival i Stockholm. Åtta anmälningar om sexuella ofredanden mot flickor och kvinnor det första dygnet. Hur många fall det gällde från nyår i Sverige och övriga Europa har jag förträngt.

Orsak: Dumhet.

Låt oss titta på tankegången hos förövaren:

Ahmenvafan-ba, jag tar horan på brösten och i häcken och försöker stoppa ner handen i trosorna på henne så kommer hon att respektera mig som fan, ba, och vilja ha mig. Hon kommer att krypa som en hund framför mina fötter och tigga om min stora penis.

Ja. Eller inte.

Tragisk, ofattbar, jävla dumhet från kretiner som springer omkring och gapar och tror att respekt är något man köper genom hot, halsband och tatueringar. Deras enda lycka är att de är människor, ty om de varit djur hade naturen raderat ut dem redan på ett tidigt stadium. Men i ett civiliserat samhälle får vi leva med dumheten till en ofattbart stor kostnad på alla plan, både i lidande och ekonomiskt.

Lyckliga lösningar? De är oftast varken enkelt uttänkta eller genomförbara. Så när motståndaren plötsligt går i krig får man svara med krig.

Tror jag på straff i rehabiliterande mening? Naturligtvis inte. Tror jag på svensk kriminalvårds rehabilitering? Naturligtvis inte. Statistik från både Sverige och USA – som har vitt skilda system – visar ungefär samma resultat, att över 60% av fängelsekunderna kommer tillbaka. I Sverige kostar det misslyckandet dig 3 000 kronor per dygn och fånge. I Sverige betalar du för att ge en mördare chansen till akademisk utbildning under strafftiden. Vill jag betala för att ge någon, som slagit ihjäl farmor eller en trebarnsmamma, en akademisk utbildning? Naturligtvis inte.

Den amerikanska principen är att strunta i rehabiliteringen och låsa in kriminella enbart med en enda grundtanke – att skydda hyggligt folk från dem så länge som möjligt. Min respekt för människor som ger sig på barn, kvinnor och män för att kidnappa, skada, tortera eller mörda är numera – noll. Och nej, jag vill inte betala tjugo miljoner kronor för att utbilda någon som har mördat någon annan. Förvaringstjänsten kan köpas billigt i andra länder och när staten låter taxibolagen tjäna miljoner på att outsourca färdtjänstens växel (skattepengar) till låglöneländer, kan jag inte se något problem med att göra detsamma med fängelserna. I gengäld skulle vi få loss fantastiska, moderna lokaler där nyanlända och/eller åldringar kunde bo bra – kanske tillsammans och med ett givande utbyte som följd.

Kommer det här att ske? Naturligtvis inte. Jag vill helst inte tro att den så farliga dumheten har smugit sig in i riksdagshuset än.

Men jag vet att dess kusin Fegheten har gjort det.

Och den är nästan lika farlig.