Vänner! Det här är, bortsett från valrörelsen i år och några av de förvånade kommentarerna efter valet, det i särklass mest idiotiska jag sett i år:

Den korta versionen: Den ambitiöse 29-årige Sheikh Ariful Alam från Bangladesh, som har varit och jobbat i Sverige i fem år, ska nu utvisas.

Anledningen: Han har haft två jobb. Han har varit för duktig!

Den längre versionen:

När Sheikh för fem år sedan kom till Sverige var han inställd på två saker:

Att skaffa sig ett bättre liv. Att anpassa sig till det nya landet.

Han fick arbetstillstånd och på gammaldags vis gick han runt och sökte jobb.

Eva Björklund Persson och hennes man, som driver en restaurang på Djurgården i Stockholm, tyckte omedelbart om Sheikh och anställde honom.

”Man kan ju inte hjälpa alla men man kan hjälpa någon”, säger Eva när jag ringer henne. ”Och vi föll omedelbart för Sheikhs personlighet.”

Eva och Sheikh

Eftersom Sheikh inte kunde ett enda ord svenska, fick han börja i disken på restaurangen. Och han visade att han ville längre.

”Han sa att han ville lära sig svenska så fort som möjligt för att kunna få även andra arbetsuppgifter”, säger Eva Björklund Persson.

För två år sedan begick Sheikh det misstag vare sig han eller hans arbetsgivare förstod följderna av – han började plugga svenska.

Eftersom undervisningen skedde på dagtid fick Sheikh gå ner i arbetstid på restaurangen. Han visste att han enligt bestämmelserna var tvungen att tjäna 13000 kronor i månaden och nu sjönk inkomsten med 1 900 kronor. Alltså sökte Sheikh ett jobb på Posten där han under nätter och morgnar kunde få sortera, och kompensera sitt inkomstbortfall.

Men därmed bröt han – utan att förstå eller veta om det – mot svensk lag.

Den arbetsgivare som var registrerad hos Migrationsverket var Eva Björklund Perssons restaurang.

Och det är nämligen – i Sheikhs situation – förbjudet att ha mer än en arbetsgivare!

”Om Sheikh hade struntat i att plugga svenska så hade han inte haft hotet om utvisning liggande över sig i dag”, säger Eva. ”Men naturligtvis kunde han inte heller tillräckligt mycket svenska för att förstå innebörden i alla de dokument myndigheterna gav honom.”

Tror fan det.

Jag är född i Sverige, tycker att jag läser bra och uttrycker mig hyggligt i skrift. Men om jag inte hade fått hjälp att tyda – och svara på – många av de meddelanden jag under mitt liv och som företagare fått från svenska myndigheter, hade jag förmodligen suttit i fängelse för länge sedan.

Det här är alltså tacken för en kille som kommit till Sverige, arbetat hårt, aldrig tagit emot några bidrag, inte velat ligga samhället till last utan klarat sig själv.

Brottet: Han har jobbat för hårt. För mycket.

Kanske till skillnad från våra styrande som alltför sällan – om någonsin – låtit huden rynkas i hett diskvatten.

På Migrationsverket, som beslutat att Sheikh nu ska utvisas eftersom han haft två arbetsgivare, menar man att lagen kommit till för att skydda invandrare som kommer hit och arbetar. De ska ha EN arbetsgivare och de ska ha en avtalsenlig lön.

Det där med avtalsenlig lön är naturligtvis vettigt, men sedan? Är det staten som bestämmer hur många man får arbeta för? Vad händer med svenskar som är timanställda på olika ställen? Hur är det med egenföretagare? Hur räknas det om man kör taxi där inkomsten är provisionsbaserad och man har 30 kunder på ett pass?

Idioti.

Det här är naturligtvis inte Migrationsverkets fel. På verket sitter en handläggare för vilken Sheikh är ett målnummer och inget annat. Handläggaren har att följa en lag som några knölhuven i riksdag och regering funderat ut. Annars begår handläggaren tjänstefel och får en Ebolaspruta eller blir avrättad på Rosenbads bakgård.

Nej – det här är politik. Fint som fan, det.

Och ytterst ansvarig är Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson.

”Jag har bett alla journalister som skrivit om det här att vända sig till Morgan Johansson istället för till Migrationsverket för en kommentar, men det gör de inte”, säger Eva Björklund Persson. ”Jag har själv bett om en kommentar och hans pressekreterare låter hälsa att han inte kommenterar enskilda fall. Jag har då bett honom kommentera hur han ser på lagen och tillämpningen av den. Jag har fått löfte om att jag ska få ett svar på det, men det har jag inte fått.”

Nej. Och det skulle förvåna mig om Eva får ett svar, ty det här är naturligtvis en brännhet potatis ställd i relation till den så kallade migrationspolitiken.

Frågan till Johansson är inte heller den enda Eva inte fått svar på.

”Eftersom man kommit fram till att Sheikh haft en för låg inkomst från oss retroaktivt, har jag frågat om vi som arbetsgivare kan få kompensera retroaktivt med de pengar som anses saknas, men inte heller det har jag fått svar på”, säger Eva Björklund Persson.

Nej. Och sannolikt kommer hon inte att få svar.

För att staten bestämmer något retroaktivt är naturligtvis inte detsamma som att det kan kompenseras retroaktivt. Hur skulle det se ut om staten accepterade att någon försöker rätta till ett misstag?

Hela det här fallet kan kosta Sverige fan så mycket mer än att Sheikh fick 1 900 kronor i månaden för lite av Evas företag under en period. Det kan nämligen ge mig vredesrelaterad hjärtinfarkt och förutom sjukhuskostnader på 600 000 kommer jag att kosta lika mycket till i utebliven arbetsinsats och skatt.

Men jag är inte helt säker på att Morgan Johansson riktigt förstår sånt. Låt oss ta en titt på killen:

Morgan – att lita på?

Det cv jag hittar på regeringens hemsida skrämmer skiten ut mig. Pojken, född -70, har visserligen lyckats släpa sig igenom gymnasiet och på fyra år lyckats ro hem en fil. Kand i statsvetenskap. Dessutom uppges det att han de facto haft ett riktigt jobb i sitt liv – tre år som journalist på tidningen Arbetet.

Därefter har han vid 27 års ålder (!) blivit ”politiskt sakkunnig i Statsrådsberedningen” och därefter kört det politiska broilerracet ända upp i regeringen. Numera är denne akademiske teoretiker ansvarig för ”Grundlagar, domstolsväsendet, straffrätt, civilrätt, processrätt, brottsförebyggande frågor, kriminalvården, brottsofferfrågor, migration.”

Gud hjälpe oss.

Om han nu hade förstått de väsentliga delarna av det han är ansvarig för, hade Morgan säkert också insett vikten av att se över en tokig lagstiftning och låta hårt arbetande och välmenande människor som Sheikh stanna här.

Att den så kallade migrationspolitiken inte ens existerar är många av oss överens om. Tragiken har eskalerat under den förra regeringen som under åtta år lyckades slå rekord i att skyffla in stackars människor här för att låta dem bli sittandes i träbaracker i åratal, ovetande om sitt öde.

Tortyr, anser jag.

Men Reinfeldt kunde stolt axla Palmes arv och skrika ut över världen hur överlägset duktigt lilla Sverige är när det gäller att ta emot flyktingar.

Vilket resten av världen skiter i. Ty för resten av världen är Sverige ABBA, Björn Borg, Ingemar Stenmark, Idol-Agnes, bara bröst, blondiner och isbjörnar. Och klockor, förstås.

Nu gäller det för den nya regeringen att klå Reinfeldts ”Öppna era hjärtan”. Om anhöriginvandringen håller snittet från de tidigare åtta åren ska vi under fyra år ta emot 600 000 människor (vilket motsvarar 40 nya genomsnittskommuner!) utan att ha bostäder, arbete, läkare, bussar, sjukvård eller utbildning till dem – det verkar väl humant och bra, eller hur?

Redan i dag debiterar Bert Karlsson Migrationsverket 860 000 kronor per dag och han har glatt meddelat att han kan öppna massor av nya flyktingförläggningar i takt med att Morgan Johansson skyfflar in nya människor till barackförvaring under icke humanistiska, bitvis vidriga förhållanden här (så vidriga att en del av flyktingarna börjat protestera och vill återvända till sina hemländer!).

Allt det där är politiskt betydligt viktigare än att människor som Sheikh Ariful Alam får en chans.

För Sheikh är inget som en svensk regering kan visa världen. Inte bra nog.

Det är ju han själv som gjort jobbet.

Med detta önskar jag och hoppas att du som orkar läsa ända hit vill skriva på en petition (vilket jag aldrig tidigare bett om) om att Sheikh får stanna:

https://www.change.org/p/kammarr%C3%A4tten-i-stockholm-migrationsdomstolen-%C3%A4ndra-migrationsverkets-beslut-om-utvisning-av-sheikh-ariful-alam-medge-%C3%A4ven-muntlig-f%C3%B6rhandling-med-ombud?recruiter=188259066&utm_source=share_petition&utm_medium=facebook&utm_campaign=share_facebook_responsive&utm_term=mob-xs-no_src-custom_msg

Dessutom, dela gärna på Facebook. Och – om du vill ha riktigt kul – skriv till Morgan Johansson och fråga ödmjukt hur i helvete han tänker:

http://www.regeringen.se/pub/road/Classic/article/117/jsp/Render.jsp?a=247140&m=popup&l=sv

Slutligen:

Ni som åter tänker börja yla om rasism (rätt tröttsamt vid det här laget), vänligen slå upp ordet så att åtminstone en fraktion av er långsamt börjar förstå vad den riktiga innebörden av ordet är. Okej? :o)

Och:

Jag tycker att Morgan Johansson personligen ska verkställa utvisningen av Sheikh Ariful Alam.

Med en enkel biljett i handen.

Jag tror att Sheikh kan lära honom en del.

Alla som känner mig och läser mina inlägg, vet att jag generellt är mycket positivt inställd till polisen och vid ett flertal gånger har försvarat både polisens arbetssituation och ett antal ingripanden som kritiserats hårt i media.

Det står jag för.

Därför känns det också extra jävligt idag, att få se hur poliser – inte ens de som får ta skiten ute på gatorna utan fritidsklädda krimmare som till vardags njuter av värmen i poliskvarteret Kronoberg – snyltar sig igenom tunnelbanespärren vid hemfärd mellan 16.00 och 17.00 genom att visa upp sina tjänstelegitimationer och därmed spara de hundralappar alla andra tvingas betala för att åka kollektivt.

Smaklöst!

En polis ska vara en förebild för resten av medborgarna. Polisledningen vill att uniformerade på gatorna ska jaga vanliga medborgare för skitbrott för att få till fler pinnar i statistiken, det är ingen hemlighet. Och nu visar det sig att överordnade poliser utnyttjar sin ställning för att få åka till och från jobbet gratis.

Riktigt jävla illa. Bananrepubliksmentalitet och fullt jämställt med vanlig korruption.

Enligt utredningarna kan det här gratisåkandet kosta skattebetalarna 23,7 miljoner kronor per år.

Det är dock inte det värsta.

Det värsta är att civilklädda, korkade, snåla skrivbordssnutar här undergräver förtroendet för hela poliskåren!

Jag har skrivit det förr och jag säger det igen – i ett företag med över 20 000 anställda finns det alltid rötägg, och de ska bort! Uppenbarligen gäller det inte bara slagsmålssugna idioter i uniform utan också en hel del på kriminalen.

Jag hade inte förväntat mig att de skulle finnas i form av plankande krimmare, som har bra lön och här försöker smita undan några sketna hundralappar i månaden.

Skäms på er, för fan! Ni undergräver inte bara förtroendet hos allmänheten – ni kissar också i kaffet hos era uniformerade kolleger ute i landet, de som tar skiten ni slipper bakom skrivbordet!

Jag får tämligen ofta mail från dem, de uniformerade kolleger som med halvtaskig lön sliter ute i landet och efter många år i tjänst börjar tvivla. Inte på sig själva, men på jobbet eftersom de inte får stöd av sina chefer (känt fenomen, och jävligt tragiskt). Jag undrar vad de tänker i kväll, när de ser sina fega kolleger försöka försvinna förbi Aftonbladets mikrofon när de just avslöjats med att planka med tjänstekortet. Om jag hade varit uniformerad i Småland så hade jag kräkts i papperskorgen.

Jag hoppas att det inte är polisens internutredning som blir tongivande här utan SL:s egen. Och att SL skickar Rikspolisstyrelsen en faktura på 23,7 miljoner som betalas omgående jävla pronto utan tjafs (Jag hoppas också att gratisåkarna identifieras och får pisk så det räcker enligt internreglerna. Om vi ska vara riktigt petnoga, så pratar vi här om bedrägligt beteende och missbruk av tjänsteställning)!

Om inte – så vill jag se ett mycket långt tv-program där både rikspolischefen och de patetiska gratisåkarna får dra ner byxorna offentligt.

Men så kommer det inte att bli. Ty i Mellanmjölkssverige blåser stormen över på ett par dygn om alla håller käften. Det vet politiker som trängt sig före i bostadskön, det vet de som på olagliga vägar lyckats tillskansa sig förmåner.

Och det är förstås det värsta av allt. Att i ”världens finaste land” och det som toppar listorna över lägst korruption, där kommer man undan med – allt.

Se reportaget och avslöjandet här – sjukt pinsamt:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19880360.ab

Det är inte svårt att bli upprörd när man läser nyheterna nuförtiden. Och – än en gång – undra var det tandlösa landet Sverige är på väg i sin hysteriska jakt efter att visa världen att vi är bäst på – allt.

För – några andra logiska förklaringar kan det rimligen inte finnas.

Vi börjar med Anders Eklund, mannen som sexmördade Pernilla och därefter lilla Engla. De senare misstankar som uppkommit om att han mördat ytterligare flickor, blev det plötsligt tyst om. Vad händer, polisen?

Nåja. Eklund fick, inte oväntat, rejält på käften i fängelset av två medfångar som inte uppskattar pedofiler och som hävdar att Eklund skrutit om vad han gjort. Efter att ha fått på truten fick Eklund mardrömmar och psykiska men. Nu vill han ha 57 000 kronor i skadestånd för lidande, och kommer sannolikt att få det.

Så långt allt väl. Även de som sitter i fängelse ska ha samma rätt som vi andra att vara skyddade från våld. Men här kommer det som gör mig kräkfärdig, och jag citerar en artikel i Aftonbladet:

”Samtidigt har Anders Eklund skulder på grund av skadestånd till hans mordoffers anhöriga, Engla Höglunds och Pernilla Hellgrens familjer. Sammanlagt är hans skulder till dem 683 227 kronor, och som ligger hos Kronofogden för utmätning. Skulle Eklund själv få skadestånd för personskada är det medel som är skyddade från utmätning enligt lag – under två år efter att han fått dem. Han kan fram till dess göra vad han vill med pengarna, enligt Jens Haggren, verksjurist vid Kronofogden. Men för att det ska råda utmätningsförbud måste pengarna hållas avskilda, exempelvis på ett särskilt konto. – Om han håller dem avskilda, och vill plocka ut de här pengarna och använda dem, kan han göra det. Så länge han håller dem åtskilda kommer inte vi åt dem, men han han gör det.”

Jag har tidigare läst om hur Eklund fått fnatta runt på permissioner för att köpa solglasögon och cd-skivor, medan jag känner ekonomiska brottslingar som aldrig krökt ett hår på någon, som fått sitta inspärrade i Kumlabunkern i åratal utan en permission.

Sjukt.

Att Eklund nu skulle få behålla 57 000 kronor medan de lidandes familjer får sitta och vänta på skitbelopp i ersättningar för att deras barn blivit mördade av en pervers man, är – sjukt. Att samhället skapat, tolererar och försvarar ett sådant system är ännu sjukare.

Lika illa: Bert Karlssons miljonförtjänster på flyktingboenden.

Mellan 1991 och 1994 stod Karlsson rygg mot rygg mot Ian Wachtmeister – båda ledare för missnöjespartiet Ny Demokrati (faktiskt ganska jämförbart med dagens sverigedemokrater) – och förklarade att invandrare och flyktingar var lika med ölbackar som de på olika scener flyttade runt i någon form av liknelse.

År 2000 förklarades partiet Ny Demokrati i konkurs.

Saken är att Karlsson på den tiden inte var speciellt intresserad av att Sverige skulle ta emot invandrare, allra minst flyktingar.

I dag välkomnar han dem med öppna armar och förklaringen är enkel.

Bert Karlsson, entreprenör och affärsman (det kan ingen ta ifrån honom) insåg blixtsnabbt att den förra regeringen ville leka Olof Palme och visa världen att det lilla landet Sverige är störst och bäst. Karlsson insåg lika snabbt att de tiotusentals asylsökande som snabbt skövlades in över gränsen inte hade någonstans att bo.

Det fixade Karlsson.

I dag har han kontrakt med Migrationsverket om att driva 29 flyktingförläggningar. 2 764 flyktingar finns i dag i hans boenden och enligt Bert Karlsson själv är han i stånd att öppna hur många förläggningar som helst. För säkerhets skull har han just köpt en fiskfabrik där han ska laga mat till de egna flyktingförläggningarna och därmed spara pengar.

I dag fakturerar Bert Karlsson Migrationsverket 829 000 kronor per dag (!) för att utfordra flyktingar i träbaracker med corn flakes. Liksom flera av sina konkurrenter visar han också en vinstmarginal på över 50 procent.

Förstå mig rätt. Jag har absolut ingenting emot fri företagsamhet och vinster.

Däremot blir jag illamående av hyckleri.

I den senaste valrörelsen – för övrigt den tamaste i svensk historia där inget av de etablerade partierna tordes stå upp för en åsikt eller linje förrän i de sista, skälvande timmarna – blev det plötsligt väldigt viktigt att framhålla att vinster i välfärden var sjukt. Därför bestämde sig också så kallade kvinnovänliga partier som FI för att sparka sina egna kvinnor i magen genom att skrika om att RUT-avdraget (fult!!) måste avskaffas omgående! Därmed kunde man snabbt ta de kvinnor som äntligen blivit fria och egna företagare, och kasta tillbaka dem ner i ett underbetalt svartpenningträsk, allt med statens goda minne. Snyggt.

Att bedriva sjukvård eller skola med egna pengar var precis lika fult och det bästa vore att kasta ägarna på bål.

Att däremot för en sekund diskutera hur många tiotals miljoner av skattepengar Bert Karlsson, Attendo, Tofta Snickeri AB, Kulthammar AB , Amfa Finans AB och alla de andra, tjänat på att inhysa flyktingar, var inte aktuellt i valrörelsen.

Eller nu.

Därtill är potatisen alltför brännande het.

För så här ligger det till:

Den förrförra, socialdemokratiska, regeringen bestämde sig för att skyffla in flyktingar hit utan att ha någon som helst plan för integrationen. Regeringen Reinfeldt beslöt, till sina trogna väljares förvåning, att förvalta arvet och slog under sina åtta år vid makten svenskt rekord i att ta emot flyktingar, Utan någon plan. Den senaste rödgröna regeringen tänker utan omsvep axla tidigare beslut och nästa år förväntas vi ta emot fler än tidigare – mellan 95 000 och 110 000 flyktingar,

En hel stad. En stor stad! Utan plan. Utan bostäder. Utan utbildningsmöjligheter. Utan jobb, Utan möjligheter att ingå i samhället.

”Men”, skriker de svenska politikerna till världen medan de slår sig för bröstet, ”titta på oss, titta hur duktiga vi är! Vi tar emot fler flyktingar än USA, numerärt!”

Och resten av världen: ”Mhmm, aha. Skitbra, Sverige … *gäsp*.

Det sket sig, Reinfeldt och Löfven. Ingen är imponerad. Men ni, vi, sitter med ett ansvar ni aldrig förstått vidden av på riktigt. För att det här handlar om människor, inte om en sketen politisk kampanj eller att visa världen hur fantastiskt lilla Sverige är. Det handlar om att ha en Plan, om att kunnat erbjuda boenden, utbildning, mat, trygghet och samtidigt kunna ställa krav för vad som gäller för en integration. Om att kunna ge dem som kommer hit värdighet och respekt. Och ni har lyckats med  – noll.

Jag förstår att Bert Karlsson fakturerar 829 000 kronor om dagen och garvar hela vägen till banken. Om jag hade haft några miljoner över och varit skrupelfri så borde jag naturligtvis gjort samma sak – köpt ett antal konkursade kursgårdar, fyllt dem med Spikasängar och ringt Migrationsverket och erbjudit mina tjänster.

Jag kommer inte att göra det (men jag är oerhört avundsjuk på möjligheten att bli miljonär på Reinfeldts och Löfvens hyckleri). Men andra gör det. Fine och fair. Men då vill jag från och med nu inte höra en enda diskussion om vinster i välfärden.

Ty om läkare inte tillåts driva egna sjukhus när statliga vårdinrättningar inte har tid att ta emot, då vill jag inte heller se Karlsson bli miljardär på att Reinfeldt och Löfven ska hyckla inför en värld som inte ens tror på cirkusen.

Så – hur ska vi ha det, Sverige?

Jag läser om Fanny Smith, sju år, en flicka med typ 1-diabetes som förföljs av en okänd person (en feg skit som man enligt min mening borde kunna identifiera) för att hon tvingas bära en insulinpump i skolan!

Pumpen piper ett par gånger om dagen och detta anser den förföljande vara så störande att Fannys familj fått ta emot flera hotbrev. Uppförandet är ett starkt tecken, stavningen ett och särskrivningen ytterligare ett, på att brevskrivaren inte är någon blivande nobelpristagare:

”Om du tror att upbådet i media får mig att lägga av så tror du helt fel. Jag kommer inte att ge mig förän din dotter går i obs-klass eller nåt sånt där man har sjuka barn och barn som stör. Du kan ju inte vara helt frisk heller som inte förstår vad jag menar. Gick du också i obs-klass när du var i skolan? Din dotter har ju varit borta från skolan ett tag och då säger personalen att allt funkat bra. Det är ju också skönt för fritids personalen att inte behöva ta hand om din dotter. Snart kanske jag måste prata med din dotter själv om hon förstår vad jag menar. Ta nu hand om dig och ring runt om obs-klassplats!”

Nej. Det här är inget skämt. Det är ett hot mot en sjuårig flicka. I Sverige 2014. Tragiskt.

Lika tragiskt är att den till synes lågbegåvade brevskrivaren missat det faktum att obs-klasser avskaffades strax efter att Eldkvarn brann eller så.

Nästa brev skulle kunna vara skrattretande om man bortsåg ifrån det psykiska skick brevskrivaren måste befinna sig i:

”Hej igen

verkar inte som du förstog när jag ringde. Jag vill att du flyttar din dotter till en annan skola, där det finns obs-klasser. Där sätter man sjuka barn!! Det är de andra barnens rätt att ha en störningsfri skolgång. På föräldra mötet sa dom att jag inte får ringa dig. Då skriver jag nu istället. Är du nöjd då??? Gå inte till lärarna med det här brevet nu, det gjorde du ju när jag ringde. Det var fegt och skvallrigt. så tänk till nu och skaffa annan skolplats.”

Du förstår själv vilken nivå det här ligger på.

Om man är sju år, sjuk och inte förstår varför en vuxen (?) människa är elak för den sakens skull, blir livet rätt skrämmande. Någon av Fannys kamrater har alltså en mamma eller pappa som borde få en helt annan typ av vård än den Fanny får.

Det mest tragiska är dock det här:

Vi lever i Sverige 2014. Vi förväntas bekymra oss om skövling av Brasiliens regnskogar, kriget mellan Israel och Palestina, flyktingmottagning och tiggande EU-medborgare, ISIS slaktliknande avrättningar, klimathot och utsläpp, gifter i maten, dubbdäckens inverkan på miljön och gudvetvad.

Och vi gör det.

Men vi kan inte skydda en svensk, sjuårig flicka från en vuxen idiot som hotar henne!

Enligt min vän kriminalteknikern fastnar fingeravtryck alldeles utmärkt på vanligt papper. Telefonsamtal kan ofta spåras. Men den viktigaste ledtråden finns faktiskt i brevet ovan: ”På föräldra mötet sa dom att jag inte får ringa dig.” Därav drar jag slutsatsen att den som hotar finns bland föräldrarna till barnen i Fannys skola.

Så – hur svårt kan det vara, skolan? Hur svårt kan det vara, polisen? Vi pratar faktiskt hot mot barn här, även om det vävs in: ”Snart kanske jag måste prata med din dotter själv om hon förstår vad jag menar.”

Nu är jag varken skolchef eller polis och kan därmed inte agera. Däremot vet jag förbannat väl hur det känns att ha oskyldiga barn som plågas av både barn och vuxna. Plågoandarna – oavsett ålder – har jag ingen som helst respekt för.

Men jag visar mitt stöd genom att gilla Fannys Facebookgrupp och det tycker jag att du också ska göra:

https://www.facebook.com/pages/St%C3%B6tta-Fanny-Smith/820290634659246?sk=timeline

Artikeln i Aftonbladet:

http://viralt.aftonbladet.se/nu-far-mobbade-fanny-stod-av-tusentals-pa-facebook/